måndag 29 december 2008

Shopping!

Kan shopping göra en glad?
Japp!!!

Jag hittade en nyårsklänning! SÅÅÅÅ fin.
Ett par jeans, hundra spänn bara!
En tröja, svinsnygg till jeansen.
Smink.
Ja och så latte och bra sällskap.
Mycket mycket gott!

Imorgon skall jag på spel kväll, fyra goda vänner skall slåss om kampen mellan kvinna och man. (Japp, jag är genus pedagog...)
Det blir dricka och god mat som lagas av karlarna.
Ser fram emot imorgon, behöver få skratta och bara larva mig.
behöver få vara i sällskap där jag vet att de tycker om mig just som jag är.
Behöver få vara fin och vacker för någon.
I detta sällskap är jag världens finaste Anna.
Och det vet jag!
Och man kan behöva såna ord, sådana vänner, såna tillfällen då man verkligen kan känna sig så också.

Sen är det nyår och då är det ännu en vän som jag skall krama på och skåla in nya året med!
I Min nya fina klänning!

NU, ut med hunden sen sängen och tvn.

söndag 28 december 2008

Vänner är det finaste man kan ha

Delar med mig av en kommentar som jag fick av en kär vän.
Sådana här ord kan göra vem som helst varm i hjärtat,
Tack min egna Anna för dessa skrivna rader:

Nej vännen, du är inte bara "bra på att vara ledsen".
Du är bra på att vara en vän.
Du är bra på att vara en syster.
Du är bra på att skriva.
Du är bra på att stötta.
Du är bra på att kämpa.
Du är bra på att vara Anna.
Och så bra på att vara det kan ingen annan vara.
Det finns så mycket mera du är bra på...men fortsätter jag att radda upp det får det inte plats :)
Du är helt enkelt bäst i mina ögon!
Du är och förblir min stjärna ska du veta!

Jag, mig, själv och alla funderingar

Jag bloggar, ibland flera gånger per dag.
Mest när jag funderar men även ibland när jag bara behöver få skriva.
Jag har alltid skrivit som någon form av själv terapi.
Och när jag skriver då bubblar det massor av ord och tankar ur mig och det känns så fruktansvärt skönt att gå tillbaka och läsa, minnas, gråta, skratta.
För det gör jag, jag skriver så att det berör.
Det berör mig!
Jag kanske inte berör någon annan, det kanske inte är någon annan som anser att det jag skriver är vackert eller roligt.
Men detta spelar mig ingen roll för skriva är det jag alltid har levt för, jag älskar att skriva.
Och jag berör mig själv, jag älskar mina texter.
Jag älskar att gå tillbaka och minnas exakt hur den känslan kändes.

Jag hade en tidigare blogg, en blogg det fanns några som jag ej ville hade adressen.
Sen bytte jag till denna, men allt jag skrivit i den tidigare bloggen är sparad på datorn.
Jag brukar plocka upp den och läsa och minnas.
I den bloggen skrev jag under graviditen och jag gråter när jag läser om alla förhoppningar och drömmar jag drömde då.
I den tidigare bloggen skrev jag dagarna, veckorna efter att Noel dog och det känns så ofantligt skönt att jag ha skrivit ner dessa känslor så att jag kan minnas.
Visst minns man känslor, drömmar, sorgearbetet...men även de starkaste minnen blir lite suddiga med tiden.
Det är därför det är så underbart att det nedskrivna ordet finns.
Och jag tackar så hemskt mycket att jag faktikst KAN skriva, för det är det bästa jag och kanske det enda jag kan riktigt bra.
Många drömmar dog i och med att Noel försvann men drömmen om mitt författande kommer aldrig att slockna.
Det är den enda drömmen jag nu kan hålla fast vid.

Självgod kan tyckas när jag säger att jag själv tycker att jag skriver bra så det berör, men vet ni, det är dock det enda jag skulle kunna säga är bra om mig själv.
Och det är egentligen jävligt sorgligt.

Men när jag funderar över mig, mitt jag och mina egenskaper så lyser min dåliga självkänsla igenom.
Jag smälter tex som smör när någon säger att jag är bra, att jag är underbar eller vad det nu kan vara.
Detta är en av anledningarna till att jag fallit för så fel män genom livets gång. (Här är INTE Rick inräknat).
Men om man gått genom livet och alltid fått höra, sedan man var liten att allt är ens eget fel, att man bär ansvar över alla fel som sker då börjar man till slut att tro på det.
Men mitt skrivande är det ingen som har kommit åt.
Tillexempel så har aldrig någon i min barndom sagt till mig att jag är kass på det, för jag delade ej mitt skrivande med mina plågoandar (läs min styvmamma).
Jag har aldrig delat mitt skrivande med människor som vart dem ovärdiga.
Bara med en ovärdig, men han ansåg mitt skrivande så bra att han stal mina texter och la sig som textförfattare.
Idag kan jag bara le åt det, så bra var jag alltså att han som sa att jag var så dålig, värdelös och att jag förtjänade att dö, han stal ändå något av mig, det fanns något av mig han ville ha, så mina texter var alltså inte så dåliga som jag...

Och det är väl det som borde vara meningen med livet, med ens existens att hitta något som man är extra bra på.
Oavsett vad det är.
Jag tror på att alla är bra på något.

Jag menar, jag kan väl inte BARA vara bra på att vara ledsen?

lördag 27 december 2008

Ensam

Jag känner mig ensam.
Mycket ensam.
Det är inte det att jag INTE har en massa bra vänner runt om mig eller fina syskon som jag älskar eller en farmor som är min stora idol.
Nej, det handlar om att jag känner mig ensam i hjärtat.
Ensam med min sorg (Trots alla fina människor som jag mött)
Ensam med mina tankar och mina funderingar kring livet.
Ensam i mina framtidsplaner.
Ensam i min längtan och i min saknad.

Det finns ett hål.
Ett svart hål.
Det är det hålet som man ibland puttas ner i när man sörjer.
De två till tre första månanderna efter att Noel gått ifrån oss befann jag mig i detta hål varje dag.
Nu när det har gått över ett år då faller man bara i det där hålet ibland.
Men när man faller så faller man hårt.
Att gråta så där hejdlöst då hjärtat slits mellan livet här och nu och mellan saknaden som gör så fruktansvärt ont, det är skitjobbigt.
Man blir kluven och man blir nästintill schitsofren.
Man lever och andas men samtidigt är man död inuti och håller andan i mellanåt.
Jag är nere i ett hål, inte det där stora.
Men jag saknar så oerhört just nu att det vänder sig i magen flera gånger per dag.
Och då mår jag illa.
Och ingen förstår.
DÅ känner jag mig ensam.
Ensamast i världen.

Narnia

Jag och Rick låg igår kväll efter att jag kommit hem och tittade på Narnia.
Jag älskar den berättelsen, men tyvärr blev jag en aning besviken över Prins Caspian, alltsa filmen. (Inte min hund=)
Jag hade hoppats på mer...
Men som sagt det går ej att undvika, I LÖV Aslan!

Så hemresan gick...sådär va?! Med en packning på flera ton och en hund som inte kom till ro så känner jag mig just nu helt jävla slut. Jag sov till klockan ett, visst vaknade till några gånger men det var inte så att jag satte mig upp och tittade ut över rummet.
Nej jag sten sov ett bra tag.

Att komma hem kändes inte lika jobigt som jag föreställt mig.
Kändes nästan inte jobbigt alls.
Och jag har nog tagit ett beslut för mig själv, även om jag inte kommer att skriva så mycket om det här.
Men beslutet känns bra och jag tror nog mitt hjärta är med mig fullt ut denna gång.

Saknad, saknar min son så att det gör ont.
Hans minne, känslan av hans hand i min följer mig vart jag än går och jag önskar så att jag fick vrida tillbaka tiden.

fredag 26 december 2008

Sista natten i Småland.

Åker hem imorgon.
Skall bli skönt, men samtidigt skulle jag vilja stanna längre.
Skönt att komma till sin egna säng, sina egna tider.
Härligt att få träffa vännerna.
Och bra för hjärtat att få åka ner till minneslunden en stund.
Men det andra vet jag inte!

Vi har pratat lite på telefon under denna vecka jag varit borta, sms en aning.
Men han är så kort och trist emot mig.
Är man det mot någon man för inte så länge sen sa sig vilja gifta sig med?
Nej.
Jag kommer nog snart tröttna på den attityden och den kärlek jag känner för denna man, kommer visserligen aldrig försvinna men den kärleken kommer bli trött på att försöka få visas utan gensvar.
Känner mig starkare.
Men det är NU.
Imorgon får jag en kram, är det lika enkelt då?

Godnatt gott folk

torsdag 25 december 2008

Julafton har passerat

Så var julen slut för detta år.
Eller i allafall så är julafton passerad, 2008:s jul är över föralltid.
Ett år kvar tills jag saknar dig älskade Noel på detta sätt igen!

Julen har på många sätt varit sorglig, gjort ont.
Utan Noel, utan Rick, utan stora hunden.
Och jag saknar dem alla.
Men julen har också varit över förväntan.
Så här såg julafton ut:
Vaknade halv åtta, systerbarnen öppnade sina tre paket under granen.
Vi åt julfrukost ihop.
Jag gick ut och tände två ljus under systers körsbärsträd för min ängel och två vänners änglar. (Det lyste så vackert på kvällen att en tår föll)
Vi åkte till barnens farmor och farfar och jag kände mig som ett äkta bihang.
Efter en stund kände jag ändå att jag kunde njuta av barnens skratt och förtjusning över tomtar och paket.
Jag höll lilla tjejen, halvåret äldre än Noel i min famn och saknade lite extra mycket!
Jag fick några paket och blev jätteglad över dessa.
Kom hem och mötes av två vackra ljus som lyste upp ett stort körsbärsträd.


Men nu drömmer jag mig bort:
Vakna upp och smyga ur sängen.
Göra frukost till familjen utan att dem hör.
Gå upp med brickan till dem och sitta tillsammans i sovrummet och dricka te och äta tomtegröt.
Öppna varsitt paket.
Mysa!
Gå ner och se familjens stora ögon när de ser alla paket under granen.
Äta god mat.
Kalle Anka.
Tomte.
Barnfötter som springer.
Skratt som klingar.
Glögg som dricks.
Snö som faller.
Min son i min famn.
Och jag i din.

onsdag 24 december 2008

En Änglajul

Vänner i överflöd som vet hur sorgens känns.
Människor som vet hur tårar bränns.
Juleljusen tindrar klart och varmt
Och vi saknar barnen vid våran barm.
Men när änglar firar jul finns ingen sorg och inga tårar.
I himlens valv finns inga dumma och inga dårar.
Där vandrar alla änglar sida vid sida, hand i hand.
Där binder dom sig samman i kärlekens röda band.
Glada tankar sprider sig bland stjärnornas glans.
Där sjunger alla tillsammans i en lyckans dans.
Och de tårar som rinner ner för din kind.
Är din ängel som sveper förbi likt en vind.
Med en näve stjärnglitter
Och en påse barnafnitter
Ramlar de förbi sin mamma och sin pappa.
Sträck ut er hand, så kan ni änglavinden klappa.

God Jul Noel och alla ni andra

Julafton.
Ligger vaken och väntar på att vakna upp till en julaftonsmorgon med barnspring runt granen och paket i överflöd.
Men ljudet av barnfötter kommer inte från min son.
De kommer från mina älskade systerbarn, Noels kusiner.

Kan inte råför att jag ligger och tänker på hur roligt ni hade haft det tillsammans imorgon, och genom livets gång.
Jag saknar dig!
Saknar dig min lilla pojk.
Det gör så fruktansvärt ont att fira jul utan dig, ännu en gång.
Jag vet ju att du finns bland oss, i evighet.
Men jag saknar din fysiska existens, en kram, en hand i min.

God jul Noel.
God jul min älskade son.
Jag älskar dig så!
Kramar från mamma

tisdag 23 december 2008

Dan före dagen

Det gör ont i mitt hjärta.
Det värker i kroppen.
Imorgon är andra året att fira jul utan lille Noel.
Och detta år firar jag inte ens med hans pappa.
Bara tanken på dessa oerhörda förluster får det att bränna bakom ögonlocket.
Och jag funderar imellanåt på hur sjutton jag skall orka gå vidare.
Men så hittar jag något att kämpa för, en liten hint om att vi kanske löser det tillsammans jag och Rick.
Eller en människa som säger åt mig att jag är värd mycket mer.
Eller en sång som säger åt mig att jag är en "Supergirl" skickad på msn av en kär vän.
Kanske kan det vara den där tåren som kändes mer än de andra och då jag börjar fundera på, Är han värd denna smärta? (Inte Noel alltså, utan Rick)
För jag menar så jävla oschysst som han betett sig.
Okej, jag vet man säger elaka, idiotiska saker när man är arg.
Men de tårar och den smärtan han tillfogat mig?!
Efter allt vi tillsammans upplevt, efter min bakgrund fylld av svek och sår.
Då tänker jag, Hur kunde han?
Och då orkar jag med tanken på att han ej är värd mig.
Men...samtidigt så vet jag ju det, att vi tillsammans gett löftet till Noel om syskon och om att kämpa.
Jag vare sig vill eller kan bara så där lättvindigt strunta i dessa löften.
Och mitt hjärta greppar efter ledtrådar som säger mig att en dag älskar han mig så pass mycket att han aldrig vill släppa taget igen.

HEEEEEEJ Destruktiva tankar.
HEJ
HEJ
HEJ!
Jag trodde ni var försvunna, men som att möta en gammal vän dök ni upp.
Tack!

söndag 21 december 2008

Våra änglar förde oss samman!





Det finns så många människor jag aldrig skulle ha mött om Noel hade funnits hos oss.
Givetvis skulle jag mest av allt vilja ha honom hos mig men när jag funderar på tex Pia, my LOVE(!!) eller på de andra underbart vackra personena som jag stött på. Fått en relation till, då kan jag inte se mig i ett liv utan dem.
Många människor, många möten har blivit vackra minnen, fina människor har gjort entre i mitt liv.
För vi delar på någonting som bara vi kan förstå.
Saknaden av våra barn.
Sorgen förde oss samman.
Trots att ingen av oss vill sörja, alla vill vara lyckliga med sina/våra barn i famnen är jag säker på att vi alla är glada att vi i sorgen mötte varandra.

Tack underbara människor.
Tack alla änglaföräldrar för det ni gett mig.
Stöd!
Kärlek!
Era tårar!
En famn att luta sig emot!
Tack för att jag har fått lära känna era barn, era änglar.
Tack för att ni tagit emot min Noel till era hjärtat.
Ni är värda allt guld i världen!

lördag 20 december 2008

Jag log av hela hjärtat.
Log med hopp och framtiden.
Vi gick igenom lyckoruset hand i hand.

Så flög våra drömmar sin kos.
Med vita vingar lyfte han upp mot himlen.
Vår son var död!
Sorgen var total och tårarna brände i härtat.
Du höll om mig, jag tog din hand i min.
Våra drömmar var krossade.

Så tog vi ett steg i rätt riktning och vågade tro igen.
Med en skyddsängel vid våran sida.
Tillsammans med hopp om framtiden.

Så brast det.
Allt.
Kärleken.
Alla starka band.
De brast!

Jag går ensam längs vägen med tårar som rinner.
Orken har tagit slut.
Din famn finns inte längre runt mig.

Jag som trodde vår kärlek klarade allt...

Lördagstankar

Igår var vi över till några grannar till syster.
Det var trevligt.
Men fan att jag inte kan le och verkligen LE.
Det knyter sig i magen.
Det gör ont och jag är så nära till tårar hela tiden.
Jag kommer på mig själv att glömma bort att Rick inte är min man längre.
Det gör ont så inibombens!
För varje gång jag glömmer bort, så påminns jag sekunden efter.

Har en kollega och vän som i dagarna misst sitt lilla barn, sin lilla flicka.
Magen knyter sig och alla känslor gör sig påminda. Hur det kändes just i den stunden när beskedet kom.
Himlen är nu överfull och det finns absolut ingen mening med att ännu en liten ängel flyger sin kos.
Ord blir överflödiga men jag har ändå skickat ett meddelande att jag finns här om hon behöver och fick till svar: "ja du är den enda som som vet hur denna smärta känns".
Och det är sant, ingen annan kan förstå.
Ingen, utan vi änglaföräldrar!
Och den smärtan är outhärdlig.
Det finns inga ord att beskriva hur ont det gör i kropp och själ!

Änglar, visst finns dem, jag har hållit en i min hand.

fredag 19 december 2008

Komplicerat förhållande

...Så ändrades status förhållandet till "Komplicerat förhållande" på facebook.
Men det är ändå ett förhållande och det är med honom.
Men det skar i hjärtat!
Åh dessa små saker, det är dom som gör ondt i hjärtat.

Jag har ont i magen hela tiden och funderar inom mig mest hela tiden oavsett vad jag gör.
Förra julen skulle vi varit höggravida och jag skulle ha suttit som en padda i soffan.
Det blev inte så.
Då var vi i fullständig sorg!
Detta året skulle vi göra så gott vi kunde, bara vara vi två, fira vår son i minneslunden, äta gott och sedan bege oss till ett par goa vänner.
Det blev inte så.
Och jag är trött på att mina planer skrotas hela jävla tiden.
Så innerligt trött!
Försöker hitta små sakerna att glädjas åt.
Men det är grymt svårt.

Men tack och lov för vännerna och familjen.
För stunden hjälper en go kram från lilla systersonen eller ett leende från min älskade systerdotter!
Åh jag älskar dem!

Snart kommer syster hem och vi skall in till stan.

/A

torsdag 18 december 2008

På tåget

Sittr på tåget ner mot systeryster.
Det skall bli skönt att komma bort.
Samtidigt känns det oehört sorgligt!

Lilla hunden sitter här bredvid och är så uttråkad så att han nog skulle kunna attackera vad som för att få leka lite.
Men inge lek på tåget,då blir han bara kissignödig!

Hemma är det okej, men jag har ont i magen av allting.
Jag mår skit dåligt och har världens ångest över ALLT!
Men ändå...
Åh jag önskar han kunde ändra sig och bara vilja ha mig mer än vad han tar mig just nu.
För tar mig det gör han, som det "ex" jag är.
Kryptiskt?
Jag vet.
Men behöver få vara liiite hemlig!

Tjip o hoj

måndag 15 december 2008

Ytligt

Jag kämpar med att hålla mig ovanför ytan.
Att drunkna hjälper förmodligen inte.
Även om jag faller som en sten.
Jag vet inte hur, jag vet inte när.
Jag vet inte OM.
Men jag skall försöka ta ett till simtag.
En annan dag.

söndag 14 december 2008

Orkar inte mer

Jag orkar inte mer.
Jag vill inte mer.
Jag vill inte leva.
Aldrig någonsin igen.

lördag 13 december 2008

Upps

Jag mår inte speciellt dåligt.
Inte så där som jag gjorde för ett år sedan.
Men jag mår givetvis inte bra.
Jag bara orkar inte "gå ner mig" igen.
Jag måste stå rakt upp och ner med benen och fötter på jorden.
Jag bara måste.

Idag var jag och Matilda och handlade lite och så givetvis en latte.
När jag kom hem ja då *upps* och censur och allt sånt!
Sedan lagade jag mat och vi satt och pratade lite jag och R.
Efter att han gått till jobbet städade jag undan lite. Inte allt. orkade inte mer än det jag gjorde.
Jag pyntade Noels "gran" och gosedjur och lykta som skall ställas i minneslunden på julafton.
Jag kommer ej ställa ner dem utan det gör R.
Jag åker till syster över jul, åker den 18e och kommer hem 26e.
Skall bli skönt att få komma bort!
Känns dock jobbigt att ej gå till minneslunden på julafton men jag vet ju som sagt att R gör det och jag skall gå och tända ett ljus för Noel i minneslunden där min syster bor.
Sedan funderar jag på att ha med den första minnesljusstaken jag köpte och tända det där vi är på julafton.

Min lille pojk, andra året som vi får fira jul utan dig.
Älskad och saknad som fasiken.
Suck.

onsdag 10 december 2008

Åt helvete

Så kom smällen, den slutgiltiga.
Jag blev, om det nu går att bli mer trasig än innan.
Men jag repar väl mig, så småningom.
Mitt största orosmoln är, hur skall jag kunna lita på någon igen?
Lögner har alltid funnits som en svart dimma runt mig.
Svek kom att bli min vardag.
Tills jag träffade honom.
Trodde jag då.

Jag vet inte hur eller när eller om jag någonsin kommer att kunna stå på benen igen.
Kan jag någonsin gå rak i ryggen, någonsin?

Någonstans bortom alla gånger då jag fått stanna upp, plockat spillror så glömde jag bort mig själv.
Vart är jag, den kvinna jag så gärna velat vara, den jag en gång var?
Hon är totaltspårlöst försvunnen.
Det kommer nog ta många många år att hitta dit, att hitta hem.
Jag ser en ljusning ibland.

Jag såg en ljusning med dig, men så föll vi båda två så hårt.
Och så tog vi oss vidare, tillsammans skulle vi klara allt.
ALLT!
Men som jag ser det så klarade vår kärlek inte allt.
Inte mycket.
För på vägen fann du andra känslor, för någon annan.
Men hon är inte jag.
Hon är någon som du förmodligen vill vara med.
Vart är jag?
Vem är jag?

Jag är hon som blev kär i dig.
Trodde på dig, sa till dig, du kommer få jobb. Du är bra!
Så fick du jobb.
Sen åkte jag ner i min svacka och jag svek dig med ett hejdå.
Vi fann varandra igen.
Du förlät.
Så blev Noel till.
Vi var lyckliga.
Lycka blev till sorg.
I sorgen såg vi andra sidor av varandra och jag älskade dessa hos dig.
Vi blev så nära som två människor kan bli.
Du svarade ja att bli min man.
Jag älskade dig mer än någonsin.
Och vi hoppades tillsammans om att få bli föräldrar igen.
Förhoppningarna grusades.
Men jag sa många gånger att vi skulle klara detta.
Snart, snart sa jag hela tiden. (Ibland trodde jag inte på det själv).
Jag grät när du var borta för den ottillräcklighet kjag kände.
Jag hatade min kropp och vår sorg.
Men jag stod ut.
För DIN skull, vår vår skull.
Så kom vi nära målet.
Då bröt du upp.
Orkade inte mer.
Och känslor för någon annan sa du.
Jag föll.
Aldrig mer ligga på din arm och somna.
Aldrig mer.
Jag klövs itu, jag går sönder.
JAG är borta.
Vart är jag?

Det enda jag har kvar är min sorg.
Sorgen efter min största förlust någonsin.
Förlusten då jag förlorade mina drömmar om en familj tillsammans med dig
.

söndag 7 december 2008

Tårar

Det var länge sedan som jag grät så många tårar som jag gråtit idag.
Men tårarna bränner likt förbannat lika mycket.
Jag har inte gått och blivit immun från sorgen, från smärtan att förlora.

Idag har vi pratat.
ganska mycket.
Jag har slängt ringen, slängt saker på golvet, skrikit, gråtit och slagit handen i bordet.
Jag har sagt onödiga saker.
Men saker som jag behövde få ur mig.
Här är en onödig del av diskussionen:

Jag -Jag har absolut ingenting kvar
Han -Jodå
Jag -Jag litade på dig, trodde du hade bestämt dig för att leva ditt liv med mig.
Han -Det trodde jag med ju
Jag -Jag vill ligga där Noel ligger, det är dne enda platsen jag vill vara på just nu. Jag litade på dig och när han dog så levde jag för din skull. Det var ju onödigt.
Han - Nej det var det inte
Jag -JAG LITADE PÅ DIG, jag har inte ens en gravsten att gå till, jag har aldrig hållt i min son för jag LITADE på dig när du tog dessa beslut. Jag har INGENTING kvar för att jag litade på dig
Han -Tror du det var så lätt för mig att ta dessa beslut
Jag - Du gjorde det iallafall
Sen slängde jag ringen, tidningar, senapsflaskan, alla papper som låg på bänken.
Och jag skrek, tårarna rann, jag fick svårt att andas.
och jag ångrade djupt vad jag sa.
Även om det var nödvändigt för MIG att få ur mig de känslorna jag gått och tänkt på så var det inte nödvändigt för HONOM att få höra det.
Inte skyller jag på honom för att han valde minneslund (även om han vet jag ångrar att vi ej har gravsten) eller att han sa att vi inte skulle hålla Noel (även om jag gråtit litervis av tårar för att jag ej gjorde det).
Det var så onödigt av mig att slänga ur mig detta.
Samtidigt som det kändes så ofantligt skönt.

Hur som haver så efter dessa känslostormar kändes det plötsligt bättre och skönare att sitta ned att prata. Han kramade om mig för första gången på en vecka och jag höll hans hand.
Han orkar inte och vill inte mer.
Han säger sig älska mig, men inte som förr.
Men jag vill ha honom mer än någonsin.
Även om inte allt vart bra mellan oss så känns det sjukt, mycket sjuk att veta att jag inte kommer dela alla drömmar med honom.
Kanske hittar vi tillbaka, kanske inte.
Just nu känner jag mig bara tom, så tom.
Och jag saknar vår son.
Oerhört.

Jag har ingenting!

Meningslöshet

Jag känner ingen mening att stiga upp från sängen.
Jag ligger kvar.
Jag känner en hopplöshet dra igenom mig.
Jag ignonerar.
Jag tänker tankar på hur allting kunde bli.
Det gör ont i hjärtat.
Jag känner mig ensam.
Så fruktansvärt ensam.

lördag 6 december 2008

Djup suck

Idag har jag och R inte pratat en enda gång.
Jag är frestad att ringa honom, men skall försöka låta bli.
Han jobbar i natt.
Känns helt jävla sjukt bara...
Allt.
Alla planer vi hade har gått i stöpet och det känns, ja... Det gör ont.
Vet inte hur jag skall klara av att gå vidare.
Har kännt en känsla av att jag inte vill längre, orkar inte leva.
Men jag måste.
Måste.
Jag har fotfarande, med eller utan R ett löfte att uppfylla till min älskade son.
Men livsgnistan, den lilla som just hade börjat glöda igen är död.

fredag 5 december 2008

När allt brister

För en och en halv månad sen var det Noels ettårsdag.
Då flödade det kärlek mellan oss tre,vår son, min sons pappa och mig.
Några dagar senare svarade R på ett mail.
Han skrev till mig att allting skulle bli bättre nu, bli bra!
Men han ljög har jag insett.
Ingenting är bra mellan oss just nu.
INGENTING
Jag kommer aldrig kunna förlåta detta svek som han svek.
Jag skall ej behöva förlåta.
Jag förtjänar kärlek, vänskap, trygghet och stabilitet.
Detta är inte kärlek för mig.

Och det gör ont.
Jätte ont!

Att gå vidare är inte det lättaste, inte känslomässigt och absolut inte praktiskt.
Utan att ha tänkt på det har jag satt mig i en sits där jag faktiskt helt ärligt inte har RÅD att bo ensam.
Jag betalar så pass mycket på mina forna misstag idag att jag aldrig skulle kunna leva själv.
Hur sjukt är inte det?
Så jag får väl bo kvar här och sen får vi få det att funka ett tag.
Men oj vad arg jag är på mig själv när jag ser mig själv med "fördömande-ögonen".
Jag dömer mig själv.
Hur kunde jag bli så HÄR dum till råga på allt?
Fan jag är så klantig och så BLÅÖGD igen och igen och igen.
IGEN!
Orkar jag plocka upp alla skärvor ännu en gång?
Kan jag vara tyst och låta allt hända.
Jag blir ju så ELAK när jag är ledsen...
Fan.
Hur går man vidare när man FÖR FÖRSTA gången trodde sig leva med drömmar om en framtid, med den man trodde att man skulle leva med?

HejHå

...Som ett slag i magen

Imorgon har jag ägglossning.
"Bättre odds än så här kan ni ej ha" sa läkaren och log.
Men vi kan ha bättre odds än så här.
Allting skulle kunna vara bättre.
Han skulle kunna vilja vara med mig, älska mig och gifta sig med mig, skaffa barn med mig.
Ja allt det som han ville för mindre än en vecka sedan.

Som ett slag i magen.
Jag har ont i själen och sorgen smyger sig på i och med detta jobbiga.
Jag saknar vår pojk,
Om han fanns hos oss hade han velat stanna.

söndag 30 november 2008

Ont

Jag skrev ju det igår att jag behövde det.
behövde festen, drickat, skrattet.
Ja, jag behövde går dagen som blomman behöver solljuset.
Vi hade det super trevligt.
Det var till och med svin kul.
Vi skrattade så att vi grät i mellan åt.
Skönt!

Men så idag så kommer allting tillbaka.
Alla de där känslorna som får mig att vilja falla.
Gråta.
Hata.
Skrika.
Jag känner mig ensam.
Ledsen.
Förtvivlad.
Kluven.
Hur länge orkar vi tillsammans min älskling och jag?
Jag är på mitt sista andetag.
Jag orkar inte förklara, berätta, gråta, känna.
Utan att det sker någonting.
Jag behöver få kärlek.
Utbyta känslor.
Prata.
Prata.
Kramas.
Jag dör utan detta.
varför får jag DIG inte att förstå?
Jag dör inombords för varje dag.
Jag vill inte ha det perfekta.
Men jag vill ha det bra!
Hur länge orkar vi kämpa tillsammans?
Har du någon deadline?
Min gnista håller på att brinna ut.
Och du har tändstickan knuten i din hand.
Skall du använda den du håller i eller skall du låta mig dö ut?

Jag älskar ju dig!

lördag 29 november 2008

pepparkaksfest

Idag skall jag och Matilda och syster baka pepparkakor, antar våra respektive kommer banga.
De dricker väl hellre öl.
Har inhandlat dricka.
Kommer bli full.
Det behöver jag.
Jag saknar Noel.
Det gör jävligt ont inom mig.

"Ni skulle varit den perfekta familjen" sa Syster.
Ja det skulle vi svarade jag

torsdag 27 november 2008

Lillebror!

Jag älskar dig lillebror, så mycket.
Fick besked om att lillebror nr 2 av 4a skall till läkaren på Måndag.
Han har hittat knölar på exakt samma ställe på halsen som pappa har (Pappa har ju cancer).
Det skall inte vara ärftligt!
Men tänk om det ändå är så att lillebror, 18 år (som inte skall behöva tänka på såna här saker) har fått cancer, precis som vår pappa?!
Jag klarar knappt av att tänka tanken.
Jag skulle inte orka.
Fan!

Det blir till att vänta på besked, precis som vi gjorde då pappa kollade sina knölar.
Väntan.
Den värsta tiden av dem alla.
Jag skulle inte orka om han var/är sjuk.
Min älskade lilla lilla bror.
Älskar dig!

onsdag 26 november 2008

En busschaufför

Jag måste få dela med mig av en så häftig sak.
Det handlar om människors olika skepnader.

När bussen idag skulle lämna stationen och fara vidare hemåt till mig så stannade bussen och kvinnan som körde den sade:
"Om ni undrar vad jag gör så stannar jag och väntar på dem som kommer med det försenade tåget".
Okej, nice...jag har ändå inte bråttom!
Ni som bor där SL passerar vet att det knappast brukar vara glada miner eller trevligheter bland människor.
Varje människa, ung som gammal som klev innanför de där bussdörrarna LOG.
Alla utom EN (Han borde få sig ett ligg).
Alla sa något, bla:
Tack det var HEMSKT snällt av dig!
OH tack snälla du.
Tack, Tack!
Åh vad bussigt av dig.
Det där sista fick mig att få tårar i ögonen...(känslig jag vet... Muuhhhaaa)
Inte bara för att just det där BUSSigt faktiskt var skit kul när man tänker på det...
Men.
Jag kunde inget annat än le.
Denna busschaufför som stal tre minuter av min tid, av våran tid hon blev dagens hjälte för några människor.
Förstår ni vad LITE det krävs för att vara en vardagshjälte?
För mig blev hon det genom att bara få mig att le sådär.
Att få se att människor inte är så sura ändå.
Det finns ett leende bakom stress och irritation!
Härligt!


Nu skall jag mot duschen

måndag 24 november 2008

Noll sovmorgon!

Imorgon är min sovmorgon dag, då brukar jag åkka hemifrån klockan 8.
Imorgon har jag läkartid tio över SJU...
Jag kommer vara helt slut.
Jag hoppas innerligt att det syns ett bättre resultat imorgon!

Nej, nu orkar jag ej skriva mer.
Skall logga av och ta en dusch och sedan lägga mig i sängen.

Hejsvejs

lördag 22 november 2008

Lördagsgodis

Jag vaknade första gången idag vid....02:00, andra gången 04:00 och tredje gången 06:20, fjärde gången...
Ja osv.
Har inte sovit alls gott i natt.
Drömde ohyggliga madrömmar som att vara fast under jorden i olika rum där man tvingades välja, dö eller låta dö.
Fick valet att låta Noel dö eller att jag själv skulle toteras i timmar.
Minns inte vad jag valde eftersom jag vaknande med hårda slag i bröstet. Det var hjärtat som antagligen ville hoppa ur!

Dessutom så har Kaspian kastrerats igår och det ledde till att han sov i vår säng och var i sin tur väldigt orolig i kroppen. Han gick i mellanåt runt i sängen med den där struten (kragen) runt halsen och kunde inte riktigt kontrollera sina rörelser med den. ja vi vaknade båda två av att han gång på gång inte kunde ligga så nära oss som han ville och detta ledde då till att han rispade oss både i ansiktet, på armar och tja, överallt egentligen med den där förbaskade kragen.

Idag är det som sagt lördag och jag borde kanske göra något vettigt.
Men som vaddå?
Vi kan inte gå hemifrån tillsammans då vi måste ha uppsikt över vår lilla skit.
Och här hemma är det enda vettiga att städa och jag bara vill inte!
Men plocka lite får jag väl göra...

Imorgon är det dags att fixa årets julklappar.
Ha ha.
Ja jisses tror nog det kommer bli super bra.

Ang viktminskningen så har det inte hänt något mer. Jag har fuskat. Men på Måndag drar vi igång och HJÄLPS åt jag och älskling.
Är svårt att göra allting själv...
Nåväl, jag har ju ändå gått ner tre... men fler skall det bli.

Ang behandlingen:
Jag fortsätter ta sprutor till Tisdag...
Det var något på G men inte tillräckligt.
Men som sagt, skall dit på Tisdag och se vad som skett då.
Hoppas, för jag vill sluta med sprutorna för denna gång nu. (Och för alltid)

Nu ska jag umgås med älsklingen.

Hej

tisdag 18 november 2008

Tisdag

Idag var jag på jobbet.
Kom 45 minuter sent, hel stopp i trafiken, strömlöst på Sthlm C inga pendeltåg kunde åka...
Surt.

Jag önskar jag fick kura ihop mig i sängen NU.
Men hundarna måste ha mat om en stund samt få gå ut och kissa.
Usch känner mig som världens sämsta hundägare...
Vet inte om det är ca 2 veckor sedan som de fick en långpromenad...
Bara ut och kissa, inget mer.
OKEEEEJ det beror på att de båda haft kennelhosta och inte ska göra något ansträngande men det känns i hjärtat ändå.
Men nu verkar de friska och imorgon skall jag ta dem på en riktig långis efter jobbet.

Kollar på jakttv, fan vad hemskt jag anser att det är.

Hej då

måndag 17 november 2008

Tankar

har varit hemma från jobbet idag.
Ont i huvudet!
Kanske är det alla tankar som far runt i mitt huvud.
Kanske är det migrän, ja för valing huvudvärk är det inte.
När jag väl får ont, så får jag så vannsinigt ont att jag mår illa.

Jag har bara tre sprutor kvar att ta.
Ärt stolt över mig själv, trodde aldrig jag skulle klara av att ta så många.
Visst gör det lite ont efter att ha tagit på ungefär samma ställe i några dagar nu men det är nästan så att jag ej bryr mig.
Jag är rejält stolt över mig själv.
På torsdag är det dags att träffa läkaren och göra ett vul för att se om jag svarat bra på denna behandling.
Jag känner mig positiv.
Klart jag,vi, ska ha en liten Dexter eller Wilda hos oss nästa år, utkommen till världen (ja Dexter och Wilda är namnföslag som känns givna).
Och jag har bestämt att när vi passerat v 12 då ska vi inreda i Noels rum till nästa bebis.
Vi ska inhaldna allt, bara för att vara lite extra positiva.
Tidigare sa jag att jag ej skulle handla ett skit.
Men visst ska jag det.
Måste vara positiv, för visst går det bra nästa gång.
Det gör det verkligen.
Jag menar, det är ju inte alla som har en ängel som vakar över sig men det har ju vi och Noels kommande syskon med.
Hur kan det gå fel då?

Måndag Måndag

Så är det visst Måndag igen.
Jag är hemma, inte på jobbet.
Jag har världens huvudvärk och har sovit till klockan tjugo i 2.
Jag har ej gjort många knop trots att jag borde städa lite mer, när jag ändå är hemma menar jag...
Men orkar inte!
Fixade massor igår här hemma.
Hängde upp nya gardiner och la ut nya mattor.
Jag hittade mycket snyggt på ullared, men fan vad folk det var så hälften glömde jag bort att jag skulle ha.
Men det var skoj med en liten tripp tillsammans med vännen J.

Nu ska jag hoppa in i duschen, sedan kanske jag åker ner på stan och köper fy-spray...

torsdag 13 november 2008

Första

Sex styck sprutor kvar!
Jag tog min första idag.
Shit jag har varit så nervös!
Men det gick helt okej.
Bara sex styck sprutor kvar och om en vecka har jag vart på första ultraljudet och då vet vi om det funkat.
Och om det funkat så är det en till spruta som gäller och sen lite "tumla runt i sänghalmen"

Fredag imorgon.
Sovmorgon Lördag? Nej.
Tidigt tidigt skall jag och J till ullared.
Jippie.

Tjing

onsdag 12 november 2008

Värsta humöret

Idag är ingen super dag
Jag känner mig jätte ledsen
Jag ser människor från tråden på FL som plussar till höger och vänster och visst sjutton blir jag jätteglad för deras skull. De förtjänar det och so on.
Men ändå, just idag bränner tårarna bakom ögonlocket.
Varför måste jag ha så svårt att bli gravid?
Vi har försökt i ett år nu.
ETT ÅR!
Imorgon börjar jag med sprutorna.
Om det inte tar sig då? Denna månad?
Orkar jag bästa månad då?
All min positivitet är som bort blåst.
Jag är super ledsen i hjärtat.
Jag saknar Noel
Kommer alltid sakna honom
Jag får inte han tillbaka, jag vet men tänk om det i alla fall kunde vara lätt att få till ett syskon.
Inte.
Kämpa, fan det är en ständig kamp.
Jag vill gråta.
Skall lägga mig i sängen och göra detta
Imorgon första sprutan.
HJÄLP
Jag är rädd och nervös...

måndag 10 november 2008

Måndag

Har fått min mens, vilket betyder att
1: Tabletterna funkar
2: Om fyra dagar så kan jag börja med sprutorna
3: Den 20:e är det dags för vul.

Jag har aldrig längtat efter en mens period, men denna var verkligen välkommen!

Jag är trött, sliten i kroppen men ändå inte.
Känns som om jag skulle kunna somna men...samtidigt så skulle jag nog kunna vara vaken hela natten.
Nu skall jag lägga in tvätt, Rick har tvättat.
My love!

söndag 9 november 2008

Fars dag

Det är andra fars dag där Rick får fira dagen utan sin son här på jorden.
Med presenter som jag inhandlat från mig och vår Ängel.
Detta år fick han två tröjor, oasis nya skiva och ett par långkalsonger med älgar på!
Jag tände även ljus i minneslunden, tände även ett ljus för lilla Livia.

Det gör ont att behöva fira såna dagar utan att ha lille Noel här bredvid oss.

Pappa, pappa
Känner du mig.
Jag svävar omkring här just ovanför dig.
Pappa, pappa
Min stora förebild och vän.
Jag sänder dig stjärnströssel, igen och igen.
Pappa, pappa
Jag önskar du kunde se mig nu
När jag kramar och kramar om dig lilla du.
Pappa
Idag är din egna dag
Vi firar att vi älskar dig, mamma och jag.
Mamma ger dig kyssen och paket
Och jag åker runt på min moln-raket.
Pappa, pappa
Jag älskar dig så
Titta upp mot stjärnorna, jag vinkar åt dig då.

lördag 8 november 2008

Full rulle

Igår kom alla övernattningsgäster.
Faktiskt så var/är det mer trevligt att ha dem här än jobbigt!
Just nu är de i globen med de två största barnen och kolla på "Monster track".
Jag är hemma med lilla systerdottern som ligger och sover middag.
Innan var vi ute en promenad. Jag med henne i vagnen och så stora hunden.
Jag vill pröva, hur det skulle gå.
Och vet ni?
jag är så jävla impad. Hunden drog knappt ett dugg och TRE hundmöten utan att hon gjorde något. Jag är så stolt över min gumma.
Det var första gången på ett halvår när jag haft henne som hon ej försökt flygga på hundarna vi möter för att hälsa och leka. Inget skäll överhuvudtaget.
*GLAD*

Jag saknar Noel när jag har min systerdotter här. Hon är fyra månader äldre än vad han skulle ha varit. Jag inser väldigt starkt att detta är det liv jag vill leva. Ta vagnen och spatsera ut, se hur dom plaskar i pölar och inte bry mig ett dugg över att de blir lite blöta. Tänka att "äsch det finns tvättmaskin".
Mellan sovlurarna hinna diska upp. Inte slamra FÖR mycket så dem sover en stund till.
Byta en kissig blöja och killa på magen!
Snosa i nacken och låta lite löjlig, höra barnets skratt.
Se de tindrande ögonen när skrattet ljuder från den perfekta munnen.
Jag vill ha Noel här.
Men det får jag inte.
Så jag väljer att ha hans syskon här.
Jag vill.
NU.
Jag är så redo man kan bli.

onsdag 5 november 2008

Onsdag

Idag är det Onsdag den 5/11.
En dag att skriva in i kalendern.
Idag var jag nämligen inne i sthlm för första gången helt själv strosade jag runt i affärena och jag njöt...
Jag hittade dessutom två par skor. TVÅ.
Jag som inte ens brukar hitta ett par!
Det ni.

Igår fyllde världens finaste Anna år.
Hon har blivit stor nu=)
Jag kunde ju inte ringa, vad jag förstått så funkar ej hennes mobil.
Suck.
Och ingen adress för att skicka present har jag heller.
Men suck då!
Hoppas hon snart tittar in på msn så jag får cyber krama henne lite!

I helgen kommer syster plus sambo plus två systerbarn
PLUS en familj till...
Full rulle.
men jag saknar ju mina två små älsklingar så mycket att det går så bra så!

Nu är det GREYS
Så...stör ej=)

måndag 3 november 2008

helgen

Vi var i ludvika i helgen jag och sambon.
Det var mysigt och skönt.
Men vilken jäääävla resa vi hade på väg hem igen.
Vår lilla hund har gått och blivit könsmogen och skällde på ALLT!
Vi kunde ej sitta i hundvagnen utan fick sitta utanför.
Oj oj vad jag skämdes...

Men nu är vi hemma och herrejisses vad skönt det är!

Orka skriva mer...not.

tjing på er alla vänner

onsdag 29 oktober 2008

Musen

Idag var jag med Josefin på stan.
Har köpt mussepigg öron, musse näsa och muständer.
Det är halloween firande på jobbet imorgon.
Jag komme vara så snygg... ;)
För de som har min bilddagbok adress så kommer bilder sen !

På fredag drar jag till "mormor" (sambons underbara mormor) i Ludvika.
Jag har köpt en kofta till henne, hon fryser alltid.
Hon kommer bli så glad.

Nu är det Greys på kanal 5.
Underbart!

Tjing!

måndag 27 oktober 2008

Kommentarer

Jag har länge stört mig på att det ej gått att kommentera på min blogg för icke-blogger medlemmar.
Men så idag insåg jag, stolpskotten att det handlar om mina inställningar.

Så nu gott folk, allihopa. Kommentera på.
Nu funkar det för alla.

Måndag

Syster, hennes kompis och Rick har vart och hämtat nya soffan!
Åh vad skönt att ha en stor soffa!!!!

Har vart en bra dag på jobbet.
Jag stormtrivs verkligen där.
Har underbara kollegor och en jättefin barngrupp.
Oftast.
Jag menar det är inte alltid kul.
Stora barngrupper och för lite personal som inte alltid räcker till är ju förskolans vardag.
Jag tex kommer att se till att vi inte sätter vårt nästa barn i förskola förrens minst 19 m¨ånaders ålder.
Ettåringar, allt från två år och minus har inget att göra på förskolan.
Hemskt men sant.
När de är från två och uppåt det är då de får ut något av den verksamheten som bedrivs.
Innan är de bara där, visst de har det bra och så men inget mer.
Om sanningen skall fram alltså!

söndag 26 oktober 2008

Hej Måndag

Imorgon är det en ny arbetsvecka.
Jag är jättetrött och skall snart gå och sova för att orka upp halv sex imorgon.

Så godnatt alla kära vänner.
Har inget mer att tilläga, en helt okej helg har det varit.

Anna min kära, vad glad jag är över att läsa i din blogg idag...vad fint du skriver. Du låter "Lugnare". Tycker om dig!

Kram

Godmorgon Söndag

Idag ställs klockan tillbaka en timme.
Jag vaknade tidigt idag, när lillasyster kom in genom dörren efter att ha arbetat natt.
Men skönt, jag känner mig både utvilad och pigg.
Idag skall vi till M & C och skruva kök, igen.
Det är faktiskt ganska skoj med renovering när man gör den med goda vänner.
Deras lägenhet kommer bli så fin och jag är själv så jädrans sugen på att köpa något med en liten gräsplätt utanför.
Jag har tagit ett enormt steg för mig och för min sorg.
Jag har kontaktat spädbarnsfonden och skall hjälpa till att tex sprida informationen om dem till sjukhus.
Jag ser ingen mening med att Noel dog men jag behöver få göra något meningsfullt med min förlust.
Jag var ganska duktig igår ändå om man tänker på vad jag åt
Till fruskost (Jag har svårt att äta frukost): En klemetin och en latte.
Lunch: Omelett
Mellanmål: Två clementiner
Middag: Kykling och sktekt paprika
Övrigt: 200 gr casewnötter.
Måste nästan få dela med mig av det lilla jag åt igår, eller rättare sagt det braiga. Om jag delar med mig av min vikt och viktnedgång här, då känner jag ytterligare lite press.
Så here we go:
Startvikt: 86KG
Delmål: Vikt innan årskiftet: 78KG
Slutmål (om jag ej blir gravid innan): 70KG
Alltså, åtta kilon innan nyår, 16 kilo allt som allt.
OM jag ej blir gravid innan vill säga (Gud förbjude, som en god vän skrev).
Och detta skall gå.
För hur sugen jag än blir på godis och socker överlag så är kag ta mej fan mer sugen på att bli gravid.
Och som min läkare sa så ökas mina chanser radikalt om jag går ner i vikt.
Tack och hej
Nyckelhålsmärkt leverpastej!

lördag 25 oktober 2008

En okey Lördag

Idag är det en ok lördag.
Jag började dagen med att ta ut Kaspian en timme, kände hur vikten dalade =)
Stötte på en vän som var ute med sin hund och vi bestämde oss för att åka till hennes nya lägenhet och jag hjälpte henne att forsla bort kartonger.
Sedan åkte vi ner på stan och hon bjöd på en latte.
Sen var det överskottbolaget som hägrade, hon skulle köpa schampo and stof like that.
Väl där kollade jag på soffan Rickard berättade om, den jag var lite skeptisk till. Soffa på ÖB?
Men oj, exakt en sådan jag vill ha.
5000 kronor mindre kostar den än den jag tänkt köpa.
Jippie, vi som inte ville köpa en för dyr innan hundarna slutat LEKA i soffan.
På måndag skall syster och älskling åka och köpa den.
Ta hem den så när jag kommer från jobbet har vi en ny fräsch soffa.
HÄRLIGT!
Passar på att köpa fotöljen också.
Blir fotfarande 4000 kronor mindre i pengar.

Snart är det dags för ullared också.
Shoppa!
Skall bli kul, roligt att genomföra trippen med världens bästa Jossan också.
Tar guldkortet med mig. Eller rättare sagt Rickards kort. Muuuhhhaa.

Nu skall jag gå på toa, äta något och sedan skall jag softa lite.
Min viktnedgång håller i sig.
Inte ätit något onyttigt!
Jippe!

fredag 24 oktober 2008

Livet!

Jag vill känna att jag lever igen.
Jag vill sluta vara död inombords.
Varför blir det aldrig bara ordning och reda?
Trygghet?
En god vardag?

Jag vill kunna välja livet.
Varför skall jag behöva känna mig död?

onsdag 22 oktober 2008

Utmaning

Utmaningen kommer från en av mina favvo bloggar: http://thedevilwears.blogg.se

Ålder: 26 år
Vart bor du: Stockholm
Bor tillsammans med: Sambon, Eastwood the cat, Kaspian och Karma the dogs och ett antal dammråttor
Husdjur: Katten och två hundar
Färg på ditt hus: ?Fasaden utanför...gul?
Något jobb: Arbetar på förskola
När ska du sova ikväll: Efter greys anatomy
Duschat idag: Ja som alltid
Kramat någon idag: Hmm, ja sambon har fått en del
Pussat någon idag: Tror nog sambon fått någon. Katten har fått iallafall
Har du ätit idag: Ja men bara nyttigt!
Dagens kläder: Svarta linne byxor, blå tunika
Dagens smink: Mascara, foundation, rouge
Dagens sötnosar: Min nya läkare
Dagens roligaste: Att få lite mer positiva besked
Hur många har du kysst: OJ, vid 17 års ålder skrev vi upp alla..då var det MÅNGA,. Nu vill jag gärna inte räkna...
Hur många har du haft sex med: 8 personer
Hur många har varit otrogna med dig: ...Tre...men inte alla nödvändigtvis genom sex
Vem pratade du i telefon med senast: Systeryster. Ovanligt, not
Vem fick du senast sms ifrån: Underbara kollegan

SENASTE
Personen du tänkte på: Noel
Gången du spydde: I söndags, efter kladdkakan
Gången du grät: Nyss pga saknaden av vår ängel
Gången du var i Göteborg: Var ett bra tag sen. Älskar Gbg
Du var full: Tre veckor sen ca
Du var hög: Aldrig varit

ANTINGEN ELLER
Svart eller vitt: Svart
Hund eller katt: Både ock
Spel eller Dataspel: Spel
Singel eller upptagen: Upptagen
Choklad eller lakrits: Kan inte välja, men väljer ingenting eftersom jag bantar=)
Höger eller vänsterhänt: Höger

VAD
Gör dig glad: Alla fina människor som sorgen fått mig att se
Gör dig ledsen: Saknaden efter Noel
Vad vill du helst göra nu: Just nu, exakt nu? Gå ut och röka
Önskar du dig i födelsedagspresent: Ett syskon till lille Noel
Tyckte du om dina betyg: Om de vart bättre hade jag haft högskoleutb nu
Ångrar du i ditt liv: Jag ångrar två saker. Att jag fick ihop det med psykot och tog tillbaka första anmälan samt att jag ej åkte in till sjukhuset när jag hade ont då jag väntade Noel.

Så, det ska väl vara någon form av utmaning så kör hårt kära bloggare! Kram på Er

Nya läkaren, bakning och så en tanke eller två

Just hemkommen från besöket hos min NYA läkare.
Jag som var så orolig...
Men ojojoj jag trodde jag hade en underbar läkare tidigare. Men nu inser jag att nej, jag har nog den mest underbara nu!

Jag skall börja med tabletter provera, sen sprutor, puregon, sen ovitriell.
Detta ska bara få gå.
Han skall även ställa mig i kö för ivf, bara för att ha det som en livlina så att säga.

Jag har lovat att äta under gi metoden för att göra allt för att bli gravid...=)

Han var så underbar.Frågade om vi visste varför vår "lille" dog.
Jag sa att alla journaler fanns där. han sa, "det var bra då skall jag gå igenom dem."
Han pratade om vårt tunga bagage och tyckte till om att den långa väntan det blir dubbelt upp när man misst ett barn.
Han sa också att "När du känner dig mentalt trött på detta, när du känner att NEJ nu orkar jag inte mer, säg till mig då, så hittar vi en lösning ihop, antingen genom att ta en paus, ändra lite i behandlingsformen eller att jag hjälper er att komma i kontakt med en privat ivf klinik. Det är NI som bestämmer, glöm inte det!"
Hur underbar får man bli? Jag är så jäääävla tacksam!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! !!!

Sen kom jag hem och har bakat bars.
Som jag skall byta ut lite måltider med, jag skall ju ner i vikt. Fick så mycket motivation nu att jag smäller av!
Jag har ej smakat på dem, men det får vara gott vare sig jag vill eller ej=)
Åh jag är så positivt inställdt till allt idag.
Imorgon skall jag klippa mig och slänga i slingor.
Kommer ju bli snygg till råga på allt också, då får jag ännu mer motivation att gå ner!
Imorgon skall jag även träffa en polare och ta en fika.
Trevligt!

Nej nu skall jag avsluta här med att skicka en tanke till en kär vän som jag träffat över nätet, som också gått igenom det mest otroligt smärtsamma, att förlora ett barn.
Idag skall hon gå igenom sin kommande förlossning, åh jag hoppas verkligen verkligen att det går bra och att det ej känns alltför skrämmande!

Kram på er

tisdag 21 oktober 2008

Imorgon smäller det

Imorgon skall jag till läkaren.
En ny läkare. (Skrämmande jag kände mig så trygg med den jag hade)
09:45 skall jag vara där.
Få besked, få veta vad det är för slags behandling det rör sig om. (Nervös)

Jag är så orolig för hur min kropp kommer att reagera.
Visst det kommer att vara värt det tiotusen gånger om, om det bara vill bosätta sig en liten inom mig.
Men ändå, hormoner. Kroppen kommer såklart få stryk på något sätt.
Hur trött och grinig kommer jag att bli?
Hur mycket kommer kroppen orka?
Jag är orolig som sagt!

Jag gör verkligen allt för att få ett litet barn till.
Men hur länge och hur mcyket skall man orka?
Det får vi se...

måndag 20 oktober 2008

God Dag

Idag har det varit en relativt bra dag.
Jag hann portfolia klart på jobbet!
Jag fick gå 45 min tidigare idag!
Jag har fått massor av pussar av sambon!
Jag fick en gåva av en kär vän, ett änglaspel som nu står på Noels hylla och lyser samt snurrar runt.

Dessutom... har jag ätit totalt fucking nyttigt hela dagen.
Jag känner mig super duktig!
Fast en dag är bara EN dag, vi får se hur det går imorgon.
men det MÅSTE gå.
10 kg minus till jul är målet, det bara måste bli så.
Just nu både ser jag ut och känner mig som en flodhäst!

Jag funderar på ett glas te.
Jag känner mig frusen.
Det är verkligen superduper kallt här inne.

Fatta att det bara är två månader och fyra dagar kvar till julafton.
Helt sjukt.
Tiden bara går och går och går.

Jag har beslutat att ha ett levande barn här hemma nästa år.
Det blir så, jag måste tro det.
Våga tro.
Måste tro!

Jag saknar Noel idag, ja som alla andra dagar.
Imorgon skickas en önskan om att få Noel registrerad i vår familjebild.
Det skickas till skatteverket och innebär lätt och slätt att Noel inte försvinner ur systemet utan finns att läsa om när man kollar vår familjebild.
Hur många barn vi än får senare i livet står alltid Noel som vår förstfödde.
Jag tror en sten lättar ur bröstet när han är reggad där.
Detta är något jag gått och tänkt på länge!

Mamma älskar dig lille pojk!

söndag 19 oktober 2008

100%

Detta blir mitt 100:e inlägg här på bloggen.
Det skall jag fira idag med att skruva kök hemma hos Matilda och Christian!
Christian kommer och hämtar oss halv elva.
Strax efter att jag har tvättat klart.
Jag skulle ha börjat tvätta vid sju, klockan ringde och jag tittade på den. SJU.
Jag börjar ju jobbet om 15 minuter!!!!
Upp ur sängen.
Men sedan insåg jag att det inte är måndag. Bara söndag och tvättid.
Jag la mig ner igen och upp gick jag inte förrens strax efter nio.
Hinner precis tvätta och få in lite saker i torktummlaren!

Varför är det så skönt att somna om när klockan ringt?

Jag skall berätta för er om något bisarrt jag gjorde igår.
Det började med att vi åt middag, strips och korv åt jag.
Sedan smakade jag på lite chips, tog kanske fem styckna.
Sedan gjorde jag iordning en kladdkaka och vispade grädde att ha till.
In i ugnen 40 minuter.
Alltså, jag åt kladdkakan ca 55 minuter efter middagen.
När sista biten ur tallriken är tagen får jag en huggande känsla i magen.
Det gör så ont.
In på toaletten.
Och där kommer det.
Jag kräks upp ALLT jag ätit.
Bara sådär...
Jag har alltså ätit så jag spytt.
Hur roligt är det?!
Till saken hör att jag vill så gärna gå ner i vikt.
men jag äter när jag är ledsen, när jag är trött, när jag har ångest.
Och det är ju som ett jävla hjul som går runt runt runt.
Jag är ju alltid trött, har alltid ångest eller är ledsen.
Jag måste ta tag i detta.
Droppen var att äta tills man kräks!
Så bye bye 20 kilo.
Hello att dricka twinfast!

Nu skall jag väcka min bejbi!

lördag 18 oktober 2008

Lördag

Ligger fotfarande kvar i sängen.
Har varit uppe.
Har varit ute med lilla hunden.
Men här ligger jag och surfar runt lite.
Sambon som jobbat i natt ligger bredvid.
Får ha honom hemma inatt, han skall sjukskriva sig.
Nice!
Får man bli glad när någon skolkar?
Jag blir det!

Igår satt jag uppe till sena timmen och spelade spel med Josefin.
Drack några glas vin och bara var.
Jisses vad ont i knogarna jag har efter det...
*skrattar högt*

Känner mig så sliten i kroppen!
Usch och fy vad jag avskyr den känslan.

Skickat ett mail till mig mor och skrivit vad jag känner ang att hon ej dök upp eller ringde på Noels ettårsdag. Hon har ej svarat. Får se om hon behagar göra det...men nu vet hon vart jag står ändå.

Nej nu skall jag gosa ner mig under darlings täcke här...

onsdag 15 oktober 2008

ONT!

Så kom mensen.

Perfekt tajming eftersom på onsdag skall jag till farbror doktorn (en ny doktor på samma ställe) och påbörja nya behandlingen.

Jag har världens blödning.

Jag har en enorm mensvärk.

Sådär ont som jag hade innan jag blev gravid, jag har inte haft såna stora blödningar eller haft mensvärk sedan förlossningen.
Syster Yster sa att det kanske betyder att kroppen är återställd och nu redo för en ny graviditet.
Jag hoppas hon har rätt.

Jag har två nya mål.
Skall plugga upp Svenska B efter nyår. För högskolebehörighet.
Och efter nyår skall jag även se till att börja ta körkort, på allvar.

Men just nu har jag bara ett mål.
Att gå och lägga mig.

Jag vill skicka en kram till min älskade AnnaJ som har det tufft nu.
Du är så fin och jag finns här för dig.
Kramar i tusentals får du av mig

söndag 12 oktober 2008

Noel fyllde ett år igår!


Igår fyllde Noel ett år.
Dagen fylldes av en stor känsla av orättvisa.
Fira sin först födde son i en minneslund.
Det gjorde ont igår.
Men som min vännina sa "Det är ju inte bara idag ni tänker på honom".
Och det är sant, så sant men samtidigt.
Ett år.
Så speciellt med första året, första tårtan, första ballongen.

Så här såg dagen ut:

Vaknade ganska tidigt.
Gick upp direkt.
Systerdottern Alva på 15 månader var redan vaken.
Höll henne ett tag i min famn, snussade lite bebis!
Åkte med pappa och storasyster till blomsterhandeln.
Min syster och pappa köpte blommor.
Jag köpte en röd ros.
Syster tog ett kort och skrev och la i blommorna.
I kortet stod det "Vi saknar dig" och så allas namn, längst ner stod det Morfar.
Hon slog ihop kortet snabbt, jag fick tårar i ögonen.
Ställde mig med ryggen emot och kollade på lite krukor.
pappa frågade hur det "var".
Då kom tårarna.
Jag stegade ut.
Det gjorde ont i bröstet.
ONT!
Jag ville skrika.
Jag ville slå.
Jag ville bort!
Åh vad jag saknar dig!
Rökte två cigg.
Pappa stod bredvid och försökte att vara ett stöd, det var han.
Men det gör så ont i honom, det syns.
Visade kortet på lilla Liam, Ängeln Livias lillebor som kommit ner på jorden i dagarna.
Jag förklarade att jag vet att det kommer att komma en ljusglimt en dag.
Men idag var inte en sån dag.
Vi åkte hem igen.
Tre av mina bästa vänner kom.
Vi fikade.
Kramades.
Och vi skrattade.
Vad skönt att få skratta.
Vad skönt att lilla Alva, kusinen var med. Det blev liv o0ch rörelse.
Två av vännerna åkte hem.
Jag, Älskling, Syster, Josefin, pappa och Alva åkte till minneslunden.
Jag och Noels pappa åkte lite tidigare.
Vi la ut kortet jag gjorde (Det ANDRA jag gjorde eftersom hunden åt upp det första).
Satte marschaller, två styckna och ett gravljus.
Ställde glaset med rosen som vi fått av våra vänner ovanför.
La rosen mitt på.
Den lilla gråa bilen med eldflammor på fick stå där också.
Ballongerna fick fladdra i luften ståendes bredvid
Det blev så vackert.
När de andra kom tog vi lite kort.
Och de la sina blommor där.
Jag ville gråta, men det kom inget.

Alva gick omkring en stund och jag kände hur tacksam jag blev för att hon fanns där på din födelsedag.
Vi kramades jag och din pappa.
Din pappa klippte av snörena på ballongen.
Jag filmade.
Ballongerna flög upp i luften.
Två styckna.
En till dig och en till din vän Livia.
Jag hoppas ni fick fatt i dem.

Vi lämnade minneslunden efter dem försvunnit ur vår syn.

Väl hemma igen skulle Alva sova en stund, jag tog "nattningen".
Jag låg där bredvid henne och höll om henne medan hon pillade i mitt hår.
Då började tårarna rulla.
Hon är tre månader äldre än min pojke.
De skulle ha haft det så skoj ihop.
Blivit bästis kusiner!
Jag låg där en stund efter att hon somnat.
Torkade tårarna och gick ut.
Lillasyster hade hunnit komma hem. (Hon bor ju här ett tag)
Hon kramade om mig och vi satte oss för att prata.
Jag började gråta.
Älskade lillasyster.
Vi hade aldrig suttit så där tidigare.
Vet inte ens om vi kramats så där nångång innan.
Det var mysigt.
Jätte mysigt och skönt att få gråta en stund.

Resten av kvällen umgicks vi bara genom att äta gott, spela spel och skratta tillsammans.
Det blev en fin dag trost det onda.
Trots saknaden.
Jag är så glad för dem som kom för att dela denna dag med oss.
Och min vän som inte kom, av henne fick Noel en vacker ängel som nu står på hans minneshylla.

Vänner som hade längtat efter dig, morfar och moster som saknar dig så.
Det fanns två som inte kom.
Som inte ens behagade säga att de ej kunde.
En vän som bor i samma stad och så din mormor...
Noel du får mig att se så klart.
Vem man kan ha tilltro till och inte.
Jag är glad över den insikten.

Mammas älskade pojke.
Min underbara son.
Grattis i efterskott på dig dag.
Du vet vi älskar dig och saknar dig

torsdag 9 oktober 2008

Tårar som bränner

Det gör ont inom mig idag!
Ont,ont,ont!
Jag saknar något så fruktansvärt.
Hur kan livet någonsin kännas okej igen?
Jag är rädd för att fastna, fastna i denna misär.
Jag behöver få känna glädje igen.
Min glädje försvann med dig Noel.
Tårarna bränner bakom mitt ögonlock.
Jag gråter tills inget finns kvar.
Det kommer i mellan åt.
Dessa tårar, denna ångest.
Jag kan inte hejda, inte få mig själv att sluta.
Jag saknar dig ju så.
Vad fanns det för mening med att du skulle behöva gå?
Ingen.
Vad fanns det för emning med att bära denna sorg?.
Ingen som helst.
Åh min älskade pojk jag saknar dig så himla mycket.
Satt och läste journalerna från förlossningen.
Det bränner i mitt bröst.
Så sorgligt, så fruktansvärt sorgligt.
Det var ju inte så det skulle bli.
Livet skulle bestått av dig, dig, dig.
Döden tog överhand.
Åh jag älskar dig min pojke!
Älskar, älskar, älskar!
Hunden bet sönder det kort som jag gjort till din ett årsdag.
Först blev jag arg.
Sedan fick det mig att inse att jag fick göra ett till åt dig.
Ett finare.
Ett vackrare.
För att jag saknar dig, det gör gott i mig att göra något till dig.
Idag gör det ont!
Imorgon gör det ont
Och igår gjorde det ont!

Godmorgon

Jag vaknade tidigt idag.
Hundarna behövde gå ut.
Jag är hemma från jobbet även idag, imorgon har jag semester.
Imorgon skall vi köpa heliumballonger formade som ett hjärta. Rickard ville ha med en...mus(?) på där det stod macho.
Jaja, min älskling...han tyckte det var roligt och jag får väl medge att det var rätt skoj.
Så det blir ett hjärta där det står macho på.
*L*

Jag snickrade ihop ett kort till Noel som vi skall lägga i minneslunden med ljus runt sig.
Fått fin fina komplimanger ang det, även om det ej är konstnärligt på något sätt.
Ulrika, en vän över nätet gav den finaste komplimangen. Den handlade om vad som fanns bakom kortet, alla känslor bakom kortet och hur äkta det var! Det värmde gott i hjärtat!

Visst fick jag ont i magen när jag snickrade ihop kortet. Känns orättvist att behöva fira sin sons ett årsdag i en minneslund. Jag saknar honom så!

Imorgon kommer pappa, syster och systerdottern.
Underbart!
De skall dela Noels dag med oss.
Men först på fredagen, imorgon, skall vi tapetsera vårt kök.
Äntligen!
Just nu har vi pissgult med lingon på.
Imorgon får vi lite mörkare än latte. (Tror jag, det är pappa som köpt tapeterna! *gulp*)

Idag regnar det ute.
Vädret säger mig hur det känns inombords.
Grått, kall och fyllt med tårar.

onsdag 8 oktober 2008

Välkommen Liam

01:48 hade min telefon blivit hedrat med ett sms.
Liam hade kommit till världen.
Jag känner en enorm lycka för deras skull.
En välskapt liten pojke finns nu på denna jord.
Välkommen Liam.
Vi har längtat efter dig!

tisdag 7 oktober 2008

Ångest?

Mår illa.
Är hemma från jobbet.
Min underbara kollega tycker jag skall vara hemme hela veckan.
Har ångest.
Noels ettårsdag på Lördag.
Så ja, jag är hemma i "magsjuka" hela veckan.

Det känns tufft just nu.
Men ändå känner jag mig väldigt harmonsik.
Har hittat helium ballonger.
Det gjorde mig glad!

Min kära vän Pia, mamma till ängeln Livia ligger på förlossningen och har blivit igångsatt.
Liam tittar snart ut och jag längtar till då hon hör av sig för att säga att allting är klart!
Pia är en av de mest viktiga i mitt liv.
Livia likaså! Jag slår vad om att hon och Noel ler åt tanken att Liam snart kommer till jordelivet.
Våra små änglar!

Nu ska jag kolla på glamour.
Bara för att få skratta lite åt deras underbart braiga skådespeleri.
Not.

söndag 5 oktober 2008

Söndagsregn

Ute regnar det.
Jag och Rick ligger i sängen.
Han ligger och susar och jag funderar på att hoppa ur sängen och springa i regnet till affären och inhandla en god frukost.

Igår var vi hemma hos två goda vänner.
Vi åt gott och skrattade.
Sambon tvingades spela kortspel.
Tror det var andra gången ever som vi spelade kort ihop...och vi har snart haft en relation i snart tre år.
Tänka sig.

Innan maten var jag och en av dessa goda vänner hemma i deras nyinköpta lägenhet och rev ut ett helt kök.
Det var as kul!
Fick riva,slå,sparka.
Alltid uppskattat.
Behövde det efter den vecka som var.

Dumpar man någon EFTER att han/hon köpt en biljett för 10tusenkronor för att besöka dig?
Tydligen.
Vilken bitch!

onsdag 1 oktober 2008

...Suck.

Jag är vannsinigt trött just nu!
Jag plus två vikarie och alla barnen på avdelningen.
Jag har lekt bläckfisk idag. Varit ÖVERALLT.
Plockat, donat, kramat barn, bytt blöja, tagit hand om ett barn med resurs, hämtat maten, bäddat, bäddat upp, dukat.
En vanlig dag på jobbet om man bortser från att JAG bar hela ansvaret.
När en av vikarierna dessutom SÖG, inte på att jobba,,, men snackar skit. Så mycket dynga om mina kollegor... Då blev det liksom lite för mycket! Tröttsamt!
Hur är man funtad som vikarie då?
Jag tror jag kommer bli mycket mycket irriterad och jag tror snart jag kommer säga till på skarpen.
Imorgon, samma sak, samma vikarie.
Suck.
Tur att en av dem är bra!

En kollega fick åka till sjukhuset idag, hennes bebis på ca 9 veckor mår inget vidare.
Usch.
Jag blir så ledsen för hennes skull.
Minnen kom tillbaka, det bara dök rakt ner i hjärtat när hon grät idag.
Fan vad livet skall vara orättvist!

måndag 29 september 2008

Måndag

Idag är det Måndag.
Första dagen på veckan.
Det har varit en hel okej dag på jobbet!

Sitter här ensam ikväll.
Älsklingen jobbar.
Funderar och funderar, försöker återfå balansen.
Men balans har aldrig varit min starka sida.
Han frågade mig om jag tycker om honom.
Klart jag gör, men varför måste saker och ting alltid vara så komplicerat och svårt för oss?
Vi har alltid haft det tufft, jobbiga tider.
Klart det bli en svacka.
Hoppas dock vi tar oss upp.
Jag älskar honom så!

söndag 28 september 2008

Men dummer!

När du sa till mig att du numera tänker på honom varje dag.
Att du saknar honom.
Att du inte förrens nu verkligen förståt vad som har hänt.
Att sjukskrivningen passat bättre nu ändå.
Just vid detta ögonblick då dina tankar blottades.
Då kärleken till vår son syndes i dina ögon.
Just då älskling.
Gjorde det så fruktansvärt ont i mig.

Hur har jag missat att se?
Hur har jag kunnat undvika att lägga märket till...
...att du ej kommit så långt i din sorg.
Så långt som ändå jag vandrat.
Helt plötsligt ser jag varför vi har det och har haft så jobbigt mellan varandra.
Vi har ju stått på varsin sida av vägen.
Jag gick över den medan du stannade kvar.
Åh min älskling!
Jag älskar dig så oerhört.
Vi sa du och jag mot världen.
Så hur skall jag hjälpa dig att komma närmare mig?
Helt plötsligt stannade världen till och du gav mig svaret jag frågat efter.
Varför känner jag mig så ensam?
Jo för att vi inte är på samma sida av sorgen.
Tack älskling.
Nu vet jag och jag vet också vad som måste göras.
Tillsammans!


Om att tvivla

Om att tvivla på sig själv är den värsta känslan som finns?
Jag har tyvärr svaret på det...
Nej men ändå en väldigt väldigt jobbig och slitande känsla.
Jag tvivlar på mig själv varje dag!
Jag tvivlar på om jag orkar.
Jag tvivlar på om jag säger rätt saker.
Jag tvivlar på om han älskar mig ännu.
Jag tvivlar om vänners ord.
Jag tvivlar på framtiden i mellanåt.

Vi kan prata i evigheter om saker som känns jobbigt i slutändan är det bara ord ändå.
Jag kan tänka på att lämna och inte se mig om men in i det sista så är det bara tankar.
Jag vill ju orka, vill ju fortsätta.
Jag är nog bara rädd för att våra olikheter i slutändan kommer slita oss sönder och samman,
Och jag vill inte!

Två helger kvar till Noels ettårsdag.
Vi är inte enade pappa och jag.
Vi står inte hand i hand och rider stormen ut just nu.
Noel min ängel.
Snart ett år sedan du försvann.
Åh, jag älskar dig.

lördag 27 september 2008

Räddas det som räddas kan!

Så nu har det skett det som inte hända får.
Idag är morgondagen här och inget är som igår.
Men när hjärtat gick i kras och fall.
Är ingenting rätt eller som det skall.
Blev det grönare eller blev det svart?
Utan verklighetsuppfattning i dess mörka natt.
Jag är du, du är jag, tillsammans är vi idioter du och jag.
I denna lek finns ingen riktig lag.
Hej då moral och sunda tankesätt.
Välkommen att inte skilja fel med rätt.


Minns när jag skrev denna text alltför väl.
Tänker på det som hade skett när jag skrev denna.
Då när man varken visste ut eller in. Vilka vägar man skulle välja.
Vilken kärlek var den bästa?
Egentligen spelar då ingen roll, Rick var inte en av dem jag valde i mellan.
Men ändå känns han fruktansvärt aktuell för denna text.
Inte så att jag väljer mellan honom och någon annan.
Nej!
Men kärleken.
Vad för slags kärlek vill jag leva av? För?
Just nu vet jag vare sig ut eller in.
Det enda jag är mycket medveten om det är att JAG inte tänker lägga ner all min tid och kraft på detta mer.
Jag är rädd, trött och förvirrad.
Vem tar hand om mig när skeppet sjunker?

söndag 21 september 2008

Söndag betyder Måndag imorgon!

Söndag är inget annat än väntan på att man skall arbeta imorgon.
Så har det alltid varit.
Visst går det att ha mysiga söndagar med men oftast så vill man bara ha mer helg, mer,mer.

Denna helg har Rick jobbat så jag har varit hemma själv.
Jag har denna helg, eller egentligen hela förra veckan bara insett hur kär han kan göra mig ännu.
Ni vet så där när man tittar på den man älskar och bara uppfylls av en enorm värme inombords.
Så får han mig att känna det.
Det där går i perioder för mig.
Vissa stunder kan jag känna mig trött på honom, trött på förhållande och allt det trygga.
Men jag tror att det alltid kommer att vara så, ett förhållande består av vågor och en hel del stormar!
Men jag är ändå glad att alla känslorna bottnar i att han är den jag vill leva med!
Min lilla älskling!

Jag har dock en rädsla som tär inom mig.
Det är den att förlora honom.
Att han en dag inte kommer hem från jobbet eller att han inte finns där när jag kommer hem.
Och jag pratar inte om att han skall gå till någon annan etc.
Jag pratar om döden.
Tänk om jag skulle förlora honom också?
Jag kan känna panikångest attacker i mindre varianter när jag tänker så.
Det värker i hela bröstet.
Jag börjar fundera på om inte detta börjar ta lite i överhand?
Jag mår faktiskt så himla dåligt av att tänka så här.
Och jag tänker på det minst en gång om dagen.
Jag drömmer om det på natten.
Jag har gråtit av bara tanken, i duschen, ensam.
Men usch får ont i hjärtat av att skriva om det!

lördag 20 september 2008

Cyberfest

Det är sant.
Jag sitter och dricker vin och har "cyberfest" med av de vackra änglamammorna från FL.
Jag har ju inget annat för mig och vin är gott!

3 timmar senare

Det blev aktivering av hundarna i tre timmar.

Vi började med pendeltågsresan.
Ditvägen gick helt okej.
Men jag kan störa mig järnet på människor som sitter och rullar ögonen och stirrar på min lilla hund som gnäller i förtvivlan. Hon kan ju inte slappna av, inte sen:

1: Hon blev trängd av folket som skulle på när vi skulle gå av och och ramlade ner med underkroppen mellan tåg och perrong.
(Har aldrig blivit så skärrad själv när det gäller djuren tidigare)
2: Hon blev anfallen av en annan hund (märk väl att jag ej skriver rasen, för jag tror inte på att en viss ras är värre än andra).

Sluta stirra oförskämda människa och sätt dig inte i hundvagnarna nästa gång. (finns 4 vagnar av ca 12 som är hundvänliga)

Men så va vi framme.
Första momentet. Sitt innan hon får hoppa in i bilen.
Klarade det galant och tog ett skutt på "varsegod".
Koppel träning till max väl ute i skogen.
Störningar från båda småhundarna.
Efter ett tag lugnade hon ner sig och gick helt okej i kopplet.
Duktig tjej!

Hopp upp på sten och stanna kvar. Detta gjorde alla tre hundarna medan vi tog kort på dem.
Tror Han var en aning bättre på det!
Fina kort blev det!

Korv i trädet. Det gjorde han bättre än bäst, som vanligt. Hon tyckte det mest blev töntigt när matte satt in korven för hårt.
SÅ goda är inte korvarna att hon kan tänka sig stå där en evighet.

Korvspår på marken.
Gick bra för båda.
Som alltid!

Personsök.
OJOJOJ vad alert hon är min lilla tjej.
Hittade mig på två röda. Belönas med en glad matte och massa korv.
Han däremot tog lite genvägar... Så duktig ändå.

Hemresan. Stötte på en hund vi ej var beredda på i vagnen.
Hon skällde ett halvt skall sedan lyssnade hon till mitt nej och gick och lade sig vid mitt säte.
Underbart!

Hemgången från tåget hängde kopplet slakt.

Nu sover dem

Mina hundar är så UNDERBARA!

Som ni kanske förstår så är HON min äldsta hund på 2 år som jag har lite problem med. Hundmöten, drag i koppel etc.
Därför blir jag så fruktansvärt glad i hjärtat när allting går bra !

Som man bäddar får man?

Är det så att man förtjänar det man får?
Då måste jag ha gjort något väldigt ont mot någon i ett tidigare liv för jag kan ej minnas att jag gjort något så illa att jag förtjänar denna sorg att bära.
Jag bär en enorm sorg över att ha förlorat min son, såklart.
Men jag bär även en sorg över att inte ha ett syskon växande inom mig.
Jag sörjer nästintill min kaputta kropp som inte vill, det som jag vill att den skall kunna.
Nog om det.
Idag skall jag tänka positivt.

Skall begära skadestånd av psykot när rättegången är.
Hoppas på att vinna.
Härligt med klirr i kassan.
*TÄNK POSITIVT*

Igår pratade jag på msn med ett av mina ex. Han som kändes så rätt men där det blev så otroligt fel.
Han får ju inte prata med mig för sin nuvarande tjej som även en gång i tiden var min vän.
Hon sa upp kontakten med mig åt honom.
Han svarade ej på msn, telefonsamtal eller mail.
Han hade tre tillfällen där att förklara sig men gjorde inte detta.
Jag har kännt mig sviken, sårad och dum förklarad.
Jag menar vi var ju ändå bästa bästa vänner. Jag gjorde allt för honom, jag har ställt upp på den mannen sedan vi träffades för fyra år sedan.
Och han gör så här mitt i mitt livs värsta kris?
Hur kunde han?
Nåväl vi har smsat några gånger mellan varandra sedan "brytningen" utan hennes vetskap.
Och igår hände det som jag visste var oundvikligt.
Han "kom tillbaka".
Det gör han alltid och det är väl det som hans nya tjej vet.
Hon vet det alltför väl att han aldrig kommer avguda henne på det sätt som han avgudat mig och fotfarande gör.
Han hade saknat våra samtal skrev han.
Ja det visste jag ju att han hade såklart.
Jag har ju alltid vetat vart han står, vart han finns och si och så.
Och även om jag älskar Rick mer än livet, mer än stjärnorna och blommorna så vill jag ha denna karl i mitt liv.
Han är en av mina bästa vänner och har varit en bra tid nu.
Jag kommer att ha svårt att förlåta, ursäktar inte att han lämnade mig i sticket utan att finnas där mitt i det svåra.
Men jag vet, han trodde att han satsade på rätt kort, på kärleken.
Jag antar att han hade fel.
Och detta visste jag.
Jag önskar honom att finna någon som är bra för honom, visst.
Men då får han förtsätta leta.
Lilla lusen!
Men det var ett bra samtal och det gjorde mig lite gladare.
Sedan kom hans lilla tjej hem till honom och han vart tvungen att avsluta. (Kan inte sluta tänka på minen på henne om hon insåg, kom på honom med att prata med mig. Framför allt när han pratade på det viset han gjorde *skrattar skadeglatt*)

Nu skall jag ge mig på att ut och åka pendeltåg med båda hundarna.
Jisses.
Ett lycka till hade varit på sin plats!

fredag 19 september 2008

Jävla skit

Idag är livet inget liv.
Idag känner jag mig död.
Jag tycker inte om min situation.
Jag vill bort.
Jag hatar min kropp.
Jag hatar min PCO.
Jag hatar att bära sorg.
Jag vill inte mer.

"Ge mig nått som tar mig någonstans"

tisdag 16 september 2008

Åh

Jag mår skumt.
Yr.
Illamående.
Ont i korsryggen/svanken.
Gravid?
Nej sådan tur ska man väl inte ha.
Det är nog mensen som skall förena sig med denna veckolånga mystiska blödning jag har just nu. (Som jag blöder pga cystan? Eller bortstöttning av befruktat ägg? Vad vet jag)
Den går nog snart hand i hand snart.
Men jag önskar ett slut på mystiska åkomma INNAN mensen börjar.
Annars kan jag ju ej börja med pergotime.

Tidig kväll ikväll.
Kolla på idol och sen sova!

Hej

måndag 15 september 2008

Det fanns en tid, en kort tid då allting var bra.
En tid där lyckan spruddlade genom våra hjärtan.
I över sex månader förgyllde du våra liv med din existens.
Sedan försvann du.
Du försvann men lämnade kvar ett stort tomrum.
Blödande hjärtan, tårar av splittrat glas.
Åh du älskade son.
Varför var just du tvungen att få vingar och bege dig bort från oss?
Vi saknar dig varje dag.
Vi gråter ofta då sorgen gör sig påmind.
Jag kan inte i ord beskriva hur mycket du gjorde för mig, mitt liv.
Du fick mig att för första gången i livet känna en mening, att känna lycka.
Du gav mig ett leende, ett ärligt leende.
Jag har aldrig någonsin haft ett ärligt leende i mitt ansikte tidigare.
Du var priset för alla motgångar jag haft.
När du försvann, försvann allt.
Mitt liv, min glädje, min lycka, min framtid och mitt hopp.
Du gjorde ett avtryck i våra liv.
Ett avtryck som aldrig, aldrig någonsin kan raderas ut.
Nils Noel Gunnar Stenberg.
Min son.
Åh vad ont det gör.
Jag älskar dig.
Jag saknar dig.
Ibland vill jag bara dö, allt för att få vara hos dig.
Men du lilla pojk, jag måste stanna här, för din pappas skull.

Jag tycker inte om...


...Att livet är så fruktansvärt orättvist.

...Att Noel inte finns hos oss.

...Att jag ALDRIG blir gravid.

...Att människor är så förbannat egoistiska i sitt tänkande och agerande

...Att tvivla på mitt yrkesval.

...Att bo långt ifrån de jag helst av allt skulle vilja ha nära.

...Att hosta så att jag nästan pinkar ner mig.

...Att blöda trots att jag ej har min vecka.

...Att sakna passionen.

...Skriva såna här listor, jag inser då hur mycket som inte stämmer i mitt liv. Just nu!

********************

Livet går vidare säger dem.
Men mitt liv blir aldrig mer detsamma.
Jag saknar dig min älskade son.
Och jag längtar efter ett syskon till dig.
Åh Gud det gör så ont att mitt hjärta blöder.
Fan!

söndag 14 september 2008

Söndag

Det är söndag idag. Det betyder att det är dags att arbeta imorgon igen. En hel vecka.
På Torsdag har jag dessutom kurs, barn och olycksfall kurs på kvällstid.
Kul kul...

Jag har en mystisk åkomma!
Den förbryllar mig.
Den stör mig i min vardag.
Jag hoppas min läkare ringer imorgon.
kanske får jag komma dit och kolla läget?
Jag hoppas på det!

Denna helg har varit allt annat än kul.
Jag har legat i sängen/soffan hela helgen och hostat.
Jag hatar att vara förkyld med hosta.
Jag får aldrig en liten host-förkylning utan det drabbar alltid mig ganska "hårt".
Varje år!
Hostar som om jag hade krupp.
Det rasslar i bröstet och gör så fruktansvärt ont.
Men jag skall inte klaga, det finns värre saker.

Är det diskriminering när bebisar ej får komma med på klassträff?
Eller är det bara så att småbarnsmammor tror att hela världen skall kretsa kring dem?
Hur tänker man när man vill ta med sig sina små vecko gamla bebisar till en tillställning som kommer bli allt annat än alkoholfritt?
Kalla det suparfest om du/ni vill.
Men när man skall ses efter tio år, festa till det och ha det trevligt, ja då antar jag att alkohol kommer att förtäras i stora mängder.
Ingen idealisk plats för små bebisar alltså.
Varför och hur kan man ens komma på tanken att vilja utsätta sina små i en sån miljö?
Om Noel levt hos oss hade Älskling fått ha honom hos sig.
Barn skall ej behöva omringas av alkoholpåverkade människor.
Inte i min värld!
Är det verkligen mycket svårare än så?

Men klassträffen blir utan bebisar och om jag ej hunnit få ett plus på stickan blir det festa av, ihop med alkohol och gamla vänner.
Utan bebisar.
Skönt!

lördag 13 september 2008

Mystiska åkomma

Så ringer man sjuvårdsrådgivningen för att fråga, stilla sin lilla oro.
Vad sker då?
Jo jag berättar för dem vad "det" och "det" är.
För de har ingen aning.
Fick rådet att vänta till på måndag och ringa min läkare...
Jo men nu då? Oron nu då?
Jag har aldrig gillat sjukvårdsrådgivningen utan anser att de mest är okompetenta.
Idag blev det om än mer bekräftat!
Min mystiska åkomma kanske får ett namn på Måndag eller kanske inte.
Jag saknar dock min george nu
Alltså min favorit läkare ;)

Jag är så fruktansvärt förkyld.
Det är som sandpapper i halsen och bröstet och näsan är helt igentäppt.
Jag hostar och snorar och hoppas på att vara frisk till på Måndag!

Nu skall jag gå vidare till familjeliv.se.
Där får man bättre och mer kompetenta råd än sjuvårdsrådgivningen!

Tjing!

torsdag 11 september 2008

Trött

Jag är så vannsinigt trött.
Trött som fasiken!
Hoppas det finns en god anledning till detta.

Imorgon är det fredag ocxh jag slutar klockan TVÅ
ÅH vad skönt det skall bli att få komma hem tidigt tidigt!
Jag behöver helg!

Nu börjar idol och jag skall sitta och grava åt alla pinsamma människor, hur fan kan man med att ställa upp och låta sådär?

/A