Idag har jag varit inne i stan och trffat en gammal vän, Jätte trevligt, vi tog en fika i solen och sen bar det av för att shoppas, det blev ett par nya skor, en väska och piercing smycken.
Oj vad nöjd jag är med dessa inköp!
Men nu i några dagar har det varit ett bakslag. Ångest och gråtfyllda dagar.
Jag orkar bara inte låtsas att allt är okej vissa dagar. Det är inte okej och kommer aldrig mer bli riktigt okej.
Jag saknar min son!
Jag vill ha honom här bredvid mig, mysa, gosa, kela, titta på.
Åh det gör så ont i hela mig!
Min älskade lilla plutt!
satt och läste en dikt jag skrev till honom i Augusti i fjol, en dikt jag skrev till min son som vi längtade så efter.
Vilka kontraster mellan då och nu.
Ofattbart hur allting kan vända så snabbt och vilken oerhört hård vändning!
Imorgon är det dessutom morsdag, min alldeles första morsdag som mamma.
Men ingen son som kan fira mig denna dag och det smärtar så mycket, jag var inte beredd på att den dagen skulle medföra så mycket ångest!
Gud, hur kan det få göra så ont?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skicka en tanke eller två...