Idag känns det bättre.
Jag och min älskling är vänner och kommit en bit på vägen. Vi har funderat på hur vi skall göra för att kunna fokusera på annat, och inte bara en till bebis!
Vi skall skriva upp tio olika saker som vi vill hitta på under de två närmaste månaderna.
Jag skall tillexempel skriva in bio besök, Narnia på den listan.
Arme museet, polismuseet, picnic på söder etc är några saker som annars står högt på våra listor.
Dessutom så har jag bara en vecka kvar på jobbet och jag skall fram till den dagen jag plussar köra strikt GI diet nu.
Jag ska ge mig fan på att jag skall ner i vikt. Jag börjar nästa vecka,alltså V27 när jag ändå är hemma och kan bestäma helt själv svad som serveras till lunch!
Start skottet på något annat än bara tänka bebis.
Vi behöver det, jag behöver det!
Vi får ju ej tappa varandra under denna process, vi gör det om vi ej bestämmer oss för något annat.
Jag vill inte tappa älskling!
Om jag fick bestämma hade vi gift oss i höst redan! Men ekonomin tillåter såklart inte det, vi måste spara. Men ett bröllop hade suttit fint, jag längtar tills jag får bli hans fru. Byta efternamn och bara vara han, hans, hans.
Dessutom hände något ganska skoj igår trots allt.
En gammal vän (läs Ex) svarade på ett sms jag skickade igår.
Han får ju inte höra av sig till mig enligt hans enormt knasiga flickvän! Ja hans flickvän är knasig eftersom vi var vänner förr, så helt plötsligt blev dom ihop och trots att hon vet att han och jag var bästa vänner så bad hon mig sluta höra av mig! Och detta trots att jag suttit där och gett henne råd ang honom, han som jag en gång älskade så!
Sjukt.
Men nåväl, jag trodde ju dom gjort slut eftersom han svarade. Men det hade dom inte.
Och jag blev så skadeglad som bara jag kan bli.
Jag hade rätt ännu en gång.
Precis som jag skrev till henne i ett sms efter att hon skickat att jag skulle låta bli hennes pojkvän(okej?!).
"
Att hur mycket du än försöker så kommer han aldrig älska dig lika mycket som han en gång älskade mig. Det är sant.
Det kommer sluta med att han hör av sig när ni gjort slut, eller ännu värre höra av sig till mig i smyg. Vi kan inte leva med varandra, men inte heller utan. Bara så du vet!".Egentligen skrev jag inte detta för att vara elak, utan för att det är sant. Och jag vet att hon vet det lika bra som jag.
Hon var liksom där när vi var ett par, hon var där medan vi sågs utan att vara ett par, hon har hört allt om vår relation. Hon vet tex varför vi inte skulle få för oss att träffas, så länge jag har min älskling eller han har någon annan.
Jag fick rätt...Igen.
Skadeglädje, är det den sanna glädjen eller inte?!
I vilket fall blev jag glad över att höra av honom.
Imorgon tänkte jag städa och tvätta, göra det lite fint så att älskling blir glad!
