En kram eller två skulle inte skada!

Jag önskar att livet var mindre komplicerat.
En näve turglitter skulle inte sitta fel.
En kram skulle inte skada, två skulle göra mycket gott.
En smekning över ryggen skulle vara perfekt.
En bebis i min mage skulle vara lycka.
En Noel hos oss skulle vara ett mirakel.

Livet.
Livet är ingen dans på strössel.
Men jag vill dansa på livet istället för att livet kör över mig!

Karlar!

Karlar, de är ett släkte för sig.
Jag är så ledsen just nu på min sambo att jag går sönder.
Jag vet att vi är väldigt olika, det har vi passerat och insett, bearbetat.
Vi är trots olikheterna tillsammans och vi skall gifta oss.
Fine.
Punkt!
Jag älskar honom...
MEN när vi pratar om samma saker hela tiden, ni vet det där om att mötas på halva vägen...
Jag begär inte att han skall vara annorlunda, då hade jag valt en annan kille överhuvudtaget.
Men att göra sin partner ledsen och sen inte ta tag i det, trösta, be om ursäkt, förklara sig... för mig handlar det om sunt förnuft och om KÄRLEK.
Inte vill man att den man älskar mest av allt i hela världen skall vara ledsen?
Jag vill ha tröst, ordna upp och få en kram när jag blivit sårad av någon dum konnetar eller en sur gubbe...
Jag har förklarat det otaliga gånger men varför går det inte in?
Varför har han gått till jobbet medan jag sitter här, utan att ens försöka få det lite mer okej innan han går?
jag hade haft mycket svårt för att gå ifrån honom om jag gjort honom ledsen.

Måste karlar fungera så skumt uppe i hjärnknoppen.
Och NEJ dumma kommentarer på sms i form av "Hoppas han är bättre än mig då" gör mig bara förbannad...

Suck, nu skall jag kolla in tv programmet glamour, bara för att det är så jävla kasst!

Klibbigt

Det är klibbigt, jag svettas som en gris.
hade hoppats på ett besök på stranden med J idag men hon jobbar.
Imorgon skall vi dock till klipporna.

Denna sommar har varit som de flesta andra de senaste åren. Osommriga.
Jag sitter inne eller gör ingenting alls när värmen är som värst.
Jag njuter inte ett dugg.
Jag bara är.
4 veckor har gått och jag har inte ens badat. 4 veckors semester.
Och jag som älskade att bada?!
Jag vet inte varför jag gör så här, eller har det så här nu senaste åren.
Jag känner mig bara så likgiltig.
Varför?
Jag har inte en susning.

Osommrig det är vad jag känner mig.

Oueer as folk

Queer as folk
Heter den serie som jag älskade och älskar. På repris i svensk tv och jag suger i mig vartenda avsnitt som en mygga suger blod, eller en fluga käkar skit!
I L<3ve It.

Jag tappar stinget, eller rättare sagt jag har tappat stinget. Jag märkte det igår när jag var ute med en av mina nyaste kompisar. Hon är tjugo, lika ung som min lillebror.
Nåväl vi var ute och jag blev så där "galen".
Jag är 26, jag skall nog ej vara fylle galen längre.
Man är ju inte pur ung längre.
Alla såg likadana ut på krogen.
Alla var mellan 18-22 (trots att det var 20 årsgräns).
Jag kände mig inte hemma där överhuvudtaget.
Jag får börja hänga på gammel-hak snart.
Logdans!
Jag kände mig gammal igår!

Jag saknar min ängel.
Jättemycket!
Mamma saknar dig Noel

Hemma!

Jag kom hem igår, försenad som alltid när man åker tåg här i Sverige.
Men som tur var hade svärfar vägarna förbi och kom och plockade upp mig så det tog ej lång tid tills jag väl var hemma.

På kanal fem går just nu en favorit serie som jag ej sett sedan några år tillbaka, Queer as folk. Me love!
Hela säsong ett går nu på prideveckan, härligt!

Jag är en aning nykär i min älskling, ville bara skriva det! Åh vad jag älskar honom.
När jag var nere i småland så fyllde Alva ett år, på morgonen innan vi gick upp för att sjunga för henne så kunde jag ej hålla tårarna tillbaka.
Ett år... ettårskalas med släkt och vänner.
Något Noel aldrig får uppleva och det känns så fruktansvärt tragiskt.
Jag saknar honom och nu är det bara tre månader ca kvar tills dagen för ett år sedan då han lämnade oss.
Jag är rädd för den dagen!

Imorgon drar jag

Jag drar till Småland imorgon.
Över en dag, Tisdag eftermiddag är jag tillbaka hemma igen!
Jag skall till min syster, hämta min systerson sen åker vi tillsammans hem till mig.
Här skall han sedan vara tills på Lördag då jag åker med honom tillbaka till Smålands mörka skogar!
Det skall bli så kul att ha honom här min lilla stjärna!

Fullspäckad vecka med massa mys och en hel del saker att hitta på!

Nu ska jag fortsätta titta på min älskling som plockar och röjer här hemma.

Hemma igen

841 kronor fattigare "billigare" än vad jag räknat med.
Undre ögonlocket lite skadat, fick salva.
Ska ju ändå dit på Tisdag, då ska de även kolla hur det läkt med hjälp av salvan.
Om det ej har läkt behöver de ge han lugnande för att kolla undre hornhinnan *ryser*.
Och till råga på allt, denna lilla skada på ögonlocket kan ge problem senare i livet för hunden med plastikoperation som följd.
Om det går på försäkringen isåfall?
NEJ eftersom skadan uppkom innan den tecknades.

Fy fan!

Men men lilla Kaspian var super duktig.
Min lilla plutt!

In på akuten!

Ja, detta blir mitt alra första akut besök till vetrinären efter två år som hundägare.
Igår bråkade kaspian, antingen med katten eller min andra hund, jag bara hörde det raspa till ute i köket och ut kommer en liten valp skrikandes som om någon haft ihjäl honom (Kaspian är liiiite blödig av sig)
Men så ser jag att det rinner klar vätska ur hans ena öga och idag är det lite svullet och geggigt.
Ringde vetrinären och dom gav mig en tid idag eftersom man tydligen skall vara jätte noga med att kolla upp just ögonen.
Jag är lite nervös... lite orolig...Och inte är han försäkrad heller eftersom han har tid för chipmärkning nästa vecka och inte kan försäkras innan dess. SUCK!

Åh det gör ju inte någonting lättare genom att vi denna månad har haft det helt kasst ekonomiskt, och nästa månad blir minst lika jobbigt (pga att jag sa upp mig, halv lön osv).
Okej jag vet att det blir bra i September när min nya lön börjar rulla in men ändå.
Tog modet till mig och ringde morsan, tänkte hon kunde ha lite hjärta och betala tillbaka de pengar hon är skyldig mig.
Jag möts av ett blankt nej.
Hon kunde inte.
Hon kunde inte ens prata med mig eftersom hon hade andra saker att göra.
Jag VET att man skall ha en buffert för sånt här, jag vet det. Men vi har ej kunnat ha det efter sjukskrivningen, vi förlorade för mycket pengar då. Vi har kämpat för att få igång ekonomin och dne är igång och blir bra i Septmber.
Mor vet detta, men ändå...
Ändå kan hon inte glatt hjälpa till, framför allt när det ej handlar om ett lån utan om att få tillbaka de pengar hon är skyldig!
De pengar jag lånade av henne när vi var sjukskrivna, de betalade jag tillbaka bums, på inrådan av henne själv och pga att jag hatar att vara skyldig pengar.
Så, nu hade vi ingen buffert.
Stora syster var på jobbet, kunde ej hjälpa. Blev förbannad på morsan och hivade iväg ett sms.
Jag ringer gråtandes till min kära vän Matilda för råd. Och får då istället en hjälpande hand. Inte bara skall hon lägga ut dessa pengar fram till på Tisdag, hon följer med mig också.
Åh, vad gör man utan sina vänner?

Jag vet att jag aldrig mer vill hamna i denna sits, oroa mig för att ej ha råd med sjukvård för mina älsklingar. Helt sjukt att det skall behöva vara så, att jag satt mig i en sån sits. Men nu blev det så.
FROM September är det ett hårt liuv jag skall leva. För då skall jag leva snål fram till nästa sommar. Jag skall spara, spara till djur kostnader och till bröllopet.
Spara, så att jag slipper känna någon som helst panik... eller behöva fråga morsan nånsin mer igen.

Nu vetrinären

Oh sunny day

Jag duschade, klädde på mig en klänning och tog med mig hundarna på en promenad.
Lilla hunden får ju ej gå så långt ännu så det blev en kortis.
Solen skiner ute.
Jag borde kanske ut och frossa i värmen men åh, ingen är hemma, alla jobbar och jag har noll inspiration för att åka iväg och göra någonting på egen hand.
I helgen är älskling ledig, så då hinner vi i vart fall umgås lite innan jag åker till småland för att hämta min systerson som skall vara här nästan en hel vecka.
Då får jag lite att göra i vart fall.

Om 40 minuter är det dags att tvätta.
Så trist men behövligt.
Funderar även på vad jag skall fixa för lunch idag.
Antar min lilla plutt vill ha kött, men det vill inte jag!
Usch!
Får väl bege mig mot Tempo, den underbara livsmedelsaffären, suck.
Behöver åka och storhandla...

Skojsigt inlägg detta blev då...
Som om någon bryr sig om att jag har tvättid, behöver handla och har tråkigt...
Tjing då

En massa tankar

Det far runt en massa tankar i huvudet hela tiden
Det blandas runt inom och tillslut kan man inte reda ut en enda fundering, man har för många.
Tänkte dock försöka bena ut, få tankarna på pränt så kanske, kanske det blir lite lättare.

Vår relation:
Den har kännts lite anträngd, tråkig, alldaglig och inte alls speciellt rolig senaste tiden.
Igår frågade jag min kära om det var något hos honom som ej kändes bra.
Han är trött på livet säger han min prins.
Visst kändes det bra att han satt ord på det jag märkt av men samtidigt känns det ju såklart inte kul att han mår dåligt.
Men vi skall klara detta tillsammans, få livet på rätt köl ihop. Jag vet att det funkar och att det skall gå. Vi älskar varandra för mycket för att bara ge upp.

Graviditet:
Jag längtar tills jag är gravid igen.
Längtar med blandade känslor.
Jag vill att det ska funka nu, att det skall hända något inom mig.
Jag vill så gärna få någonting att se framemot.
Jag behöver det och vi behöver det.

Jobb:
Önskar nästan det vore Augusti, så att jag kan få börja mitt nya jobb.
Det skall bli spännande!

Hundar:
Skall börja träna med lill skiten v 34.
Skall även träna med stora hunden såklart. Det behöver hon.
Stora hunden och jag skall ej gå kurs utan träna privat, bara vi.
Med Kaspian skall jag gå kurs och sen överföra mina kunskaper till Karmisen.

Träning:
Jag och Matilda har bestämt att börja träna ihop.
Det ligger nära hem, på vägen från jobbet.
Det skall bli skönt att komma igång.
jag gjorde ju ett försök tidigare i år men jag trivdes ej i lokalerna och så började jag för tidigt...
Men nu jävlar!

Hundvakt:
Känns trist att få avboka saker pga att jag ej har hundvakt.
Men thats life... fast en aning trist är det förståss.

Sådär...
Hmm, det blev jag ju inte ett dugg klokare på...

Lycka

Lycka, vad är lycka?
Är det ett ögonblick av ro?
Är det så skört att det bara snuddar vi din kind?
Vad är lycka?
Är det något som är till för alla andra?
Finns lyckan?
Eller är det bara en föraning om att sorgen är på intågande?
Är lyckan endast en illusion?

Godmorgon Sverige

Godmorgon Världen
...Eller ja Sverige
Södertälje
Knappt dit räcker min vidd

Idag är en sån där dag då jag vill få saker gjorda, diska, städa,tvätta, motionera.
Visst läter det bra?
Det hade det varit om jag varit säker på att jag sen gjorde dessa saker. men det är jag inte så säker på!
Jag brukar känna så här och ändå blir ingenting gjort.
Jag tror jag skulle vilja åka på en räkmacka ibland, som tillexempel med motionen och vikten.
Tänk om jag bara kunde gå ner i vikt och sen tjosan behålla den och hej hoppsan må svin bra med mig själv.
Troligtvis händer detta INTE.

1 November skall det vara återträff för oss i nian -98
Tio år sen sist!
Åh jag får ångest, panik, lätt till skrik när jag tänker på det.
Jag känner mig fet, misslyckad och helt i obalans för en sån grej.
Så jag tänkte mig så här...
Om jag går ner, jobbar mig neråt fram tills den dagen jag plussar och sen inte svullar den dagen en ny graviditet kommer igång. Då lär jag ju vara helt okej i kroppen.
Jag måste dock se till att vara gravid innan...
Annars kolar jag...
Åh, alla dessa tankar, känslor, prestationsångest attacker (som jag faktikst aldrig tidigare har haft) bara avslöser varandra.
Ibland vill jag inte vara med mer!

ZZZ

• ZZZOVA vad är det?

Änglar visst finns dom

Änglar visst finns dom
Jag vet, för jag har sett en
Jag har hållt i en ängels hand
Jag har smekt en ängel på hans kind
Jag har stryckt hans lilla fot
Så, ja visst finns det änglar

Jag levde i en skugga, en skugga av mitt leverne
Jag sjönk som en sten mot marken, gång på gång på gång
Så mötte jag din far och jag lyfte flera meter ovanför jorden
Jag såg ett litet ljus, ljuset var din fars gåva till mig
Så kom Du och gjorde entrè
Som ett hopp om framtiden
Du gav mig så mycket mer än någon annan gjort förut
Och jag älskade alla förhoppningar och alla mina tankar
Du fick mig att älska det som skulle bli och det som var
För första gången kunde jag smaka på ordet lycka
Min lilla son
Jag höll ett fast tag om din far
Vi lovade att aldrig bryta upp
Vi visste att du var länken till vår kärlek och vi älskade
Vi älskade dig, varandra och framtiden
Och framtiden kom
Som en bomb
Som ett slag i ansiktet
Som ett kaos
Fylld av sorg
Du försvann på med hjälp av ett par vita vingar
Du kom aldrig mer igen
Nu hatar vi saknaden och älskar en Ängel
Nu lever vi i förtvivlan i en sorg utan slut
Och du vår Ängel vakar över oss
Du som gav oss liv

Magont och regn

I natt var jag vaken lite längre än vanligt.
Orsak:
Lillskiten dvs Kaspian låg och vred sig och små gnydde.
Han hade ont i magen, efter en timme kräktes han och då verkar det ha gått över.
Han somnade tätt intil mig och sov där hela natten.

Idag regnar det ute som 17.
Jag som hade tänkt mig en långkörare ute med djuren.
Men jag tror jag håller mig inne framför datorn.
Kanske är det dags att skriva lite? Skriva lite på den bok jag spånar på.
Jag har iden, känslan, upplägget, allt klart men det finns en liten hake.
Den är så himla jobbig och tuff och skriva...
Även om jag lever med dessa känslor varje dag gör det så ont att få ned dem på ett papper.

Jag sitter inne i Noels rum just nu. Känns lite vemodigt. Jag ser framför mig hur vi skulle ha möblerat åt honom, istället står lite överflödiga möbler här inne.
Åh, jag saknar min Noel något så fruktansvärt.
Saknar, saknar, saknar, saknar.
Det gör ont...

Impulsfika

Snart ska jag åka iväg för att träffa Lina från skolan.
Kul, hon ringde och frågade om jag ville ta en fika med henne och givetvis vill jag det!
Har lagt på ett lager spakel och ser inte alls så trött ut som jag känner mig.

Nu är det dags att bege mig av, klockan tickar på. Kissrundan avklarad med Kaspian.
Over and out!

Utflyktslördag!

Idag var jag och Matilda på utflykt med Kaspian och Taggen.
Våra små lortiga hundar fick vara med på en fika i Sätra. God Latte som 17...
Å där lekte dem och busade med varandra, blev helt dammiga av gruset.
Sedan åkte vi hem till Matildas föräldrars hus och bosatte oss i trädgården. Kaspian blev vattnad av vattenslangen och pälsen blev av med dammet.
Sen busade dem...i flera timmar. Sov kanske en halvtimme på hela denna tiden.
Vi undrar, vad är fel på våra djur?
Dom är 14 resp 11 veckor gamla och skall sova mest, busa lite. Fan de röjde runt som tokar, bet, juckade (Taggen är översexuell), bråkade om vem som skulle bestämma och sprang som idioter.

Det var en trevlig dag, men jag undrar lite ändå, vaad är det för fel på djuren?

Sedan måste jag bara få berätta om min kärlek till ett författarskap. Unni Drougge. Åh, ännu en gång kan jag ej sluta läsa, känna, gråta, skratta när jag läser hennes texter. Jag önskar jag kunde skriva som hon. Hon skriver så underbart bra. Man blir berörd!
Jag har snart läst ut hennes "Boven i mitt drama kallas kärlek" och jag älskar den, trots att den är så jobbig i mellanåt.
Jag känner igen mig i det hon skriver stundtals. Om ångesten att leva med någon som bryter ner ens självkänsla, isolerar en från omvärlden för att få makten över hela ens existens.
Denna kvinnas ord ger mig så mycket. Jag blir berörd! Berörd och fundersam, i mitt inre bearbetar jag tankarna medan jag läser. Jag älskar det och jag behöver det!
Nu har jag dessutom insett att hon har en blogg, den skall jag följa från punkt till pricka.
http://unnidrougge.blogg.se

Min kognetiva terapi- min räddning

Jag gick till den här personen efter att vi förlorat vår son, och det är bara en i raden (dock den värsta) med olyckor och sorger jag haft i mitt liv.
Trasslig barndom som lett till destruktiva beteenden och relationer.
Men min terapeft började med att måla upp hela mitt liv, jag i mitten och sen små moln runt om mig med olika situationer under min livstid,
Tex alkolism-pappa, svek-mamma,sorg-Noel, relationer-misshandlad.
Och sen började vi arbeta oss igenom moln för moln för att jag skulle få lite perspektiv på det, att jag skulle se sammanbanden mellan min barndom och det som kommit efteråt.
Vi gjorde även ett familjeträd för att se hur och varför mina egna föräldrar gjort som dem gjort och helt plötsligt insåg jag att HEJ, det är ju ej mig det är fel på...
Och sen har vi rett ut alla skam känslor och alla nedvärderande känslor och påstående, brytit ner dom i små delar och pratat om dem och funderat...Är jag verkligen inte värd mer än så här?och kommit på att Jo visst är jag det och hittat orsaker till VARFÖR jag är värd mer?!
Jag har ju en lång väg kvar men jag har mer harmoni i min kropp sedan dess, trots att min son är en ängel och jag alltid får leva med den smärtan, kan jag nu fokusera på rätt saker i livet.
Inte bara på ångesten, som jag kanske alltid får leva med (men nu har jag lärt mig att leva med den på rätt sätt)

Tex, jag behöver ej bli behandlad illa för att känna mig trygg,,,,min snälla sambo passar mig utmärkt och jag förtjänar att INTE bli slagen.

Och när den verkliga tryggheten blir för "tråkig". När jag längtar ut till misären och min egen trygghet, mitt destruktiva liv, då måste jag hejda mig...tänka efter en extra gång för att leva destruktivt är som att leva som en missbrukare... Man behöver mer för att fungera!

19mm

19 mm var mitt äggs storlek, detta betyder att det är den största foliken som min läkare har hittat på mig. Det är BRA!
Tog hormon sprutan nyss, om 36 timmar har jag med andra ord ägglossning!
Hoppas, hoppas,hoppas.

Det är riktigt varmt ute och jag önskar jag låg på en strand någonstans och solade. Men utan bil tar man sig INGENSTANS! Önskar körkortet var gratis, eller i vart fall inte så förbaskat dyrt. Då hade jag löst det problemet direkt!
Men på tal om värmen och stränder så hade jag väl i vilket fall ändå fått åka själv, har ju en sambo som avskyr allt som har med solen att göra!

Nu skall jag gå och gosa med mina djur!

Juli

Välkommen hit Juli.
Tiden går fort.
Tiden står stilla.

Idag har varit en underbar dag.
Josefin har varit här och vi har druckit latte ute i solen medan hundarna lekte ihop.
Hundarna går bra ihop men idag blev stora hunden lite trött på Kaspian...
Kaspian var och toggde mat ur Karmas matskål så han fick sig en liten däng.
OJ vad nervös jag blev för han skrek som en stucken gris och kissade på sig.
Men min snälla tvååring gjorde ej honom illa, han blev bara rädd den lilla fegisen.

Han sov hela natten med, Kaspian, i sin kartong bäddad med filt. Vi gick upp och ut vid sju i morse, så duktig är han!

Har ju börjat försöka gå ner i vikt
Så här har det gått idag:

Mat
Frukost: Latte, knäckemacka med paprika.
Lunch: Jordgubbskräm och mjölk
Midag Pommes och korv.

Slusats
Ingen super start på min viktnedgång.
Men en bra början, inget direkt onyttigt men inte alldeles för nyttigt...
Måste bättra mig!