Idag var jag och Matilda på utflykt med Kaspian och Taggen.
Våra små lortiga hundar fick vara med på en fika i Sätra. God Latte som 17...
Å där lekte dem och busade med varandra, blev helt dammiga av gruset.
Sedan åkte vi hem till Matildas föräldrars hus och bosatte oss i trädgården. Kaspian blev vattnad av vattenslangen och pälsen blev av med dammet.
Sen busade dem...i flera timmar. Sov kanske en halvtimme på hela denna tiden.
Vi undrar, vad är fel på våra djur?
Dom är 14 resp 11 veckor gamla och skall sova mest, busa lite. Fan de röjde runt som tokar, bet, juckade (Taggen är översexuell), bråkade om vem som skulle bestämma och sprang som idioter.
Det var en trevlig dag, men jag undrar lite ändå, vaad är det för fel på djuren?
Sedan måste jag bara få berätta om min kärlek till ett författarskap. Unni Drougge. Åh, ännu en gång kan jag ej sluta läsa, känna, gråta, skratta när jag läser hennes texter. Jag önskar jag kunde skriva som hon. Hon skriver så underbart bra. Man blir berörd!
Jag har snart läst ut hennes "Boven i mitt drama kallas kärlek" och jag älskar den, trots att den är så jobbig i mellanåt.
Jag känner igen mig i det hon skriver stundtals. Om ångesten att leva med någon som bryter ner ens självkänsla, isolerar en från omvärlden för att få makten över hela ens existens.
Denna kvinnas ord ger mig så mycket. Jag blir berörd! Berörd och fundersam, i mitt inre bearbetar jag tankarna medan jag läser. Jag älskar det och jag behöver det!
Nu har jag dessutom insett att hon har en blogg, den skall jag följa från punkt till pricka.
http://unnidrougge.blogg.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skicka en tanke eller två...