onsdag 26 november 2008

En busschaufför

Jag måste få dela med mig av en så häftig sak.
Det handlar om människors olika skepnader.

När bussen idag skulle lämna stationen och fara vidare hemåt till mig så stannade bussen och kvinnan som körde den sade:
"Om ni undrar vad jag gör så stannar jag och väntar på dem som kommer med det försenade tåget".
Okej, nice...jag har ändå inte bråttom!
Ni som bor där SL passerar vet att det knappast brukar vara glada miner eller trevligheter bland människor.
Varje människa, ung som gammal som klev innanför de där bussdörrarna LOG.
Alla utom EN (Han borde få sig ett ligg).
Alla sa något, bla:
Tack det var HEMSKT snällt av dig!
OH tack snälla du.
Tack, Tack!
Åh vad bussigt av dig.
Det där sista fick mig att få tårar i ögonen...(känslig jag vet... Muuhhhaaa)
Inte bara för att just det där BUSSigt faktiskt var skit kul när man tänker på det...
Men.
Jag kunde inget annat än le.
Denna busschaufför som stal tre minuter av min tid, av våran tid hon blev dagens hjälte för några människor.
Förstår ni vad LITE det krävs för att vara en vardagshjälte?
För mig blev hon det genom att bara få mig att le sådär.
Att få se att människor inte är så sura ändå.
Det finns ett leende bakom stress och irritation!
Härligt!


Nu skall jag mot duschen

1 kommentar:

  1. Ja det krävs verkligen LITE för att göra en "bra" sak och hjälpa människor!
    Kram från Rebecca

    SvaraRadera

Skicka en tanke eller två...