lördag 31 januari 2009

Om att förbruka energi.

Jag har rätt så mycket energi. En del kanske skulle kalla mig dampig.
Dampig, det kallar även jag mig själv för ibland.
Men energin ligger inte vid att flänga runt runt runt stan.
Energin jag har är allt det jag lägger ner på dem jag tycker om.
Kanske framför allt om jag tycker om någon man.

Jag har börjat undra hur mýcket energi jag egentligen BORDE lägga ner?
Kanske skulle jag spara på krutet så att det finns något kvar till mig själv. (Det brukar annars vara ganska tomt när jag själv behöver...)
Ja, spara på energin.
Vägrar lägga energi på fel saker, på fel människor.
Har haft nog av sådant.
Så därför ligger jag lågt nu, drar åt nödbromsen och tittar i backspegeln.
Vad tror ni jag ser där?

I backspegeln:
Där finns en liten flicka, rädd för känslor, rädd för att vara ensam, rädd för tvåsamhet och utan tillit till människan.
I backspegeln bor en ung tjej utan drömmar om livet eftersom hon vet att drömmar aldrig slår in.
I backspegeln finns hon som la hela sitt liv i någons händer och denne någon kramade för hårt så att hon krossades.
Gång på gång på gång!

Jag vrider huvudet och ser framåt istället och där ser jag en kvinna som klarar sig själv.
Som MÅSTE börja lita på sin egen förmåga och sin egen styrka.
En kvinna som måste ta sig förbi ett svart moln av krossade drömmar, brustna hjärtan och en otrygg vardag.
Hon måste börja lita på sig själv, börja tro på att hon duger och klarar det här!
Om hon inte tar de där stegen framåt kommer hon misslyckas, hon kommer ramla omkull.
Och nästa gång hon ramlar är det inte säkert att hon har kraft kvar att resa sig upp igen.

Så därför beslutar jag mig för att samla all energi, spara på krutet och inte spela ut alla kort på en gång.
Förrens jag vet om det är värt det!

fredag 30 januari 2009

En tråkig fredag

Det är en tråkig fredag idag.
Jag sitter i sängen slänger ögat mot tvn då och då. Letsdance rullar vidare.
Jag spelar poker, men är inte direkt fokuserad men det går rätt okej ändå.
Jag är inne på facebook och på familjeliv.se.
Jag gör absolut inget viktigt, inget direkt nyttigt.
Har snart ätit upp en påse turkisk peppar till råga på allt.
Och har ont i magen.

Messat lite med flirten, men det gav absolut inget det heller.
Tänker på att jag skall tvätta imorgon.
Så tråkigt.
Funderar på hur jag skall göra för att få lördagen att kännas mindre trist än fredagen.
Hittar inga aktiviteter att göra imorgon.
Kanske blir det en sväng till minneslunden.
BORDE gå ner dit, har inte vart där på ca 2 månader.
Är alltid skönt att ha varit där men jag känner inget större behov av att gå dit just nu.
Noel finns mer här, hos mig i denna stund än "bara" när jag är där.

Tar en turk till och kollar ännu en gång om det ljusnat på lägenhets fronten.
Icke!

Tänker på kramarna som utdelas de två sista dagarna.
De har känts mysiga.
För mysiga.
Så jag måste sluta med dem.
De känns alldeles för trygga.
Och trygghet är något jag söker mig till, vare sig jag vill eller inte.
Tryggheten han gett mig så länge är farlig.
Jag vill inte ha den tryggheten.
Jag vill ju finna tryggheten i mig själv!
Letar!

Det ser bra ut på pokern, får hoppas på några kulor. De skulle sitta bra!

Hej

Det slutgiltiga beslutet

Jag funderar mycket. För mycket har det sagts till mig.
Men jag tror jag fortsätter att fundera för så mycket som jag tänker till INNAN har jag aldrig tidigare gjort.
Och jag trivs med att försöka ha en plan att hålla mig till.
Jag vill inte leva för dagen som förut.

Jag vet inte vad jag känner för någon eller något just nu.
Tycker inte om när människor gör mig osäker eller när jag får en funderare jag just då inte behöver.
Då backar jag.
Och det är väl ungefär så jag känner just nu.
Att jag backar.
Jag vill nog vara ensam ett tag, helt ensam.
Men samtidigt så känner jag ju någonting.
Om två veckor tänkte jag reda ut begreppet, vart vi står vad vi känner.
När vi sitter där mitt emot varandra och ingen av oss kan fly.
DÅ och där beslutar jag hur mycket mer energi det är värt, om det är värt något överhuvudtaget.

Tills vidare lever för jag för kunna ta det slutgiltiga beslutet.
Att åka till Danmark.
Själv.
Att se en tid som ensamstående mamma hägra.
Jag vet jag skulle klara det, bättre än många,många andra.
Jag skulle fixa varje stund av det ensamstående livet.
Denna dröm är värd så mycket mer än någonting annat.
Att få ge Noel det syskon jag lovat.
Att få ta hand om och skapa sig en egen mini familj.
Det är en dröm värd tusentals mer energinivåer och tusentals mer tårar och skratt än det som finns i mitt liv just nu.
Så det så.

Jag är ett steg närmare det slutgiltiga beskedet!

torsdag 29 januari 2009

Självkänslans A och O

Jag är väl medveten om min dåliga självkänsla.
Oerhört medveten.
Och det är det som stör mig, att jag inte hittar verktyg att reda ut det. Jobba upp den så att den blir bättre.

Självkänsla är i mina ögon A och O för att kunna må bra.
Min självkänsla förstör mig i mellanåt.
Den får mig att bli ledsen och irriterad trots att jag inte borde.
Min känslor är sköra och har sprickor i sitt glas.
Minsta beröring på fel sätt får glaset att krossas.
Och det enda jag då kan tillbringa tiden med är att plocka upp skärvorna och försöka hitta ännu ett limstift att lappa ihop dem med.

Min dåliga självkänsla förstör mina framtidsplaner och mina visioner.
Den förstör det varma och behagliga i mitt hjärta.
Och jag blir arg istället för glad.

Hur får man bra självkänsla?
Hur får man sig själv att vara värd mer än vad man tror?

Redskap? Verktyg? Vilka är dem?
Ja förutom JAG själv...

onsdag 28 januari 2009

Fastän jag inte vill

Jag är inte direkt sugen på att blogga.
Brukar inte skriva då.
Men idag MÅSTE jag. Något inom mig säger, skriker SKRIV!
SKRIV!

Jag har så mycket som vill ut.
Som att jag känner mig förälskad.
På riktigt.
INTE kär.
Det är två olika saker för mig.
Men jag blir så varm i mitt hjärta när jag är med han att hela mitt hjärta brinner.
Jag vill skrika TACK för det han får mig att känna men istället sitter jag tyst bredvid och rör hans ben med ett lillfinger.
Han ser på mig och ger mig den blick som bara han kan ge mig.
Och jag faller lite lägre neråt.
Ner i förälskelse hålet.
Och jag älskar att falla, jag hoppas dock att han står redo att fånga mig när jag slår i botten.
Pst dessutom skall vi ut tillsammans, bara han och jag på alla hjärtans dag
Han och jag...kommer bli så mysigt. Efter middagen blir det att möta upp fyra andra människor. Så skoj.

Nog om detta!

Pappa har fått nytt jobb. Han var så glad när han ringde.
Glad för hans skull.

LÄGENHET
Vart finns en lägenhet till mig?
Hatar att allt styrs av pengar och ekonomi...
Hatar det!
Behöver få vara min egen, bo själv, bjuda hem vem jag vill och när jag vill.
ÅH hatar att det ej finns något att få tag i!

Hej då

söndag 25 januari 2009

Myskväll

Vi hade en myskväll igår jag och Tilda.
Men som vanligt spårade vi ut...
Efter en halv flaska vin var så var gamlingarna lite berusade och de som kommer i "skottlinjen" då är våra två dykare.
Vi sms trakasserade dem (läs SEXtrakasserade) dem en lång stund.
Och den peppningen gav ju resultat idag när de klarade pool dyket. Tur dom har oss!
Eller, hur de nu känner inför det!
Maten Tilda gjorde var kanon god!
Och semestern i sommar är snart beställd och klar. Och plötsligt vart det en PAR semester, utan att vi andra två är ett par.
Hur gick detta till?


Idag har vi flöngt runt i olika affärer för Tilda ska spara pengar och köpa egna träningsredskap så att hon ej behöver gå till gymmet.
Hejja Tilda!
Efter en latte så var jag nöjd igen, blir ju så grinig annars!

Imorgon kommer Jossan hit. Då skall vi ta hand om varandra inför rättegången på Tisdag!
Jag är inte så nervös faktiskt. Kommer bli så skönt när det är över!
Och Jossan och jag har ju varandra!!!

Imorgon kommer även babe hem, då skall jag hoppas jag få prata lite med honom och kanske bestämma en dejt!
Hoppas hoppas!

Nej nu skall jag flirta till mig att slippa betala en aning på min SK skuld till mitt ex, så att denna månad ser lite ljusare ut.

Tjip!

lördag 24 januari 2009

I väntan på Tilda

Sitter i sängen, just hemkommen.
Väntar på att Tilda skall ringa.

Pratar med en väldigt fin person på msn.
Ännu en änglamamma.
Åh det gör mig så ont det hon skriver.
Om läkarnas ignorans och beteende. Hur de pratar till henne, hur de får henne att må.
Hon förtjänar inte att må sämre än vad hon redan gör. Hon har misst sin dotter för i helvete! Skall hon behöva må skit för att dessa jävla läkare är inkompetena också?
Jag blir så fruktansvärt bedrövad och uppriktigt ledsen.
Hon var på väg uppåt och hamnade nedåt efter detta läkarbesök, och det var INTE vad hon behövde.
Jävla idioter det finns i sjukvården!

Denna text skrev jag till henne idag:

Det finns en liten mamma som gråter tårar av hela sitt hjärta
De rinner ner för kinden och påminner om en oerhörd smärta
En mamma utan ord att beskriva hur ont det gör i hennes bröst.
Ingen hand i hela världen kan skänka henne tröst.



Mamma hon gråter för att jag inte stannade kvar på jorden, hennes lilla tjej
Åh mamma jag önskar du kunde känna att jag ändå finns hos dig
Jag kramar dig när du är ledsen och försöker torka bort din tår
Jag försöker så gott jag kan att plåstra om ditt djupa sår



Min mamma hon är värdefull och betyder arla mest
Jag önskar att hon kunde se att för mig så är hon bäst!
Min mamma är det finaste som finns på denna jord.
Och all den kärlek som jag känner kan ej beskrivas med simpla ord.



Min mamma, när du känner dig så där maktlös
Titta upp mot stjärnorna där finns jag din lilla tös.
Jag tittar alltid till dig närhelst du behöver och vill.
Jag önskar du kände att din kärlek gentemot mig räcker till.



Mamma, min mamma jag älskar dig så
Jag hoppas så mycket att du orkar kämpa på
Du är den finaste och det vackraste som finns.
Och jag lever ju kvar i ditt hjärta då du minns.


************************************************

Sen finns det en annan änglamamma, Linda!
Jag hoppas så hårt och håller tummarna så hårt för att Victor skall få bli storebror snart!
Om en vecka får ni testa och jag hoppas, hoppas er stjärna valt att stanna hos er!
*************************************************

fredag 23 januari 2009

Fredag

Så har man arbetat en hel vecka igen.
Jag är trött, har lite ont i kroppen av alla långa promenader.
Jag har ändå vart duktig idag och städat lite. Sedan njöt jag för fullt av lite taco, det har jag förtjänat!

Imorgon skall jag till Tilda. Vi är ju solo båda två så vi skall dricka lite vin och äta gott imorgon. Skall bli mysigt. Jag skall sova där så vi kan ligga vakna hela natten och prata om de där två...

På tisdag är rättegången mott psykot. Jag är inte så himla nervös, men jag lär nog vara det precis innan och när vi är där.
Men vi klarar det. Jag är ju en supergirl som min favorit Donny brukar säga. Och jag klarar allt säger samma bästa vän!

Nu skall jag surfa lite, blir nog att lägga sig tidigt. Skall ner på stan och ta ut astma mediciner, köpa en vinare och grav ljus.
Skall häls apå Noel imorgon tillsammans med Tilda innan vi åker till henne.

Saknar Noel så jag håller på att gå sönder.
Har gråtit i natt, har gråtit i förrgår natt! Det gör ont. Så himla ont att tänka på: "vad skulle skett om jag åkt in när jag fick sådär ont"? Hade vi varit en familj här hemma då? Eller åtminstonde haft varannan vecka familj?
Ja bara haft Noel här...Åh älskade pojk jag önskar du fanns hos oss.

Kärlek
Det börjar verka kärlek banne mig.
Eller?

torsdag 22 januari 2009

En utmärkelse...

Fick denna:


Tack vännen du är så fin!
Jag vill gärna ge tillbaka denna till två fina änglamammor:
Men även till min syster som har två fina jordebarn som hon är världens bästa mamma till:http://stressrelaterat.blogspot.com/




tisdag 20 januari 2009

Aptrött

Det har varit en bra dag på jobbet...ja man bortser från det barn som vi har resurs för.
SHIT vad han har haft en dålig dag!
Vilket gjort mig på dåligt humör.
Okej om det bara gick ut över honom själv, men när det är utåtagerande ting gentemot de andra barnen då blir det frustrerande.
Man försöker vara pedagogisk, man försöker vara sansad men när man befarar ett annat livs hälsa då är jag inte padagog, då är jag människa.
Tänk om denna annars så underbara kille fick ha resurs HELA den tid han är på förskola vad mycket bättre det hade varit för gruppen, för oss personal och FRAMFÖRALLT för honom själv.
Hatar att allt styrs av pengar!

Jag har vart så duktig med motionen och maten idag.
men nu är jag aptrött och bara måste logga av för att sova lite.
Först ut med hunden sen bädda ner sig!

Godnatt!

måndag 19 januari 2009

19 Januari, en deppig dag?

Läste i aftonbladet att den 19 Januari, Måndag 2009 är ett datum där flest känner sig deppiga och sjukskriver sig från jobbet.
Okej...
Jag kan faktiskt för en gång skulle köpa en artikel ala Aftonbladet.
Ja jag kan se varför många anses vara depiiga denna dagen.
Nu har det börja rullat på allvar igen efter ledigheten.
Och många inser nog att de aldrig kommer att komma iväg på den där resan, elller uppleva den där ultimata känslan av frihet.
Ja tillexempel.
Men vad vet jag...
JO
Jag känner mig deppig idag.
19 Januari 2009...

Fett minus

Idag är en fet minus dag!
Minus minus minus.
Jag har ont i huvudet.
Jag fick ännu mer ont i huvudet av ett telefonsamtal.
Fick lite mer minus över dagen genom att bege mig ut med bussen ner till stan endast för att mötas av ett ännu större minus.

Jag borde nog kanske vara lättad och glad.
Men längtan tar överhand och jag känner mig ändå besviken.
Inte bara besviken på en sak utan även på någon.
Men jag borde väl förstå, acceptera.
Men svårt att acceptera något man för allt i världen inte kan förstå...

NU skall jag helt ärligt ta mig en cigg, trots att jag "slutat".
Sedan skall jag gå till sängen och dra täcket äver huvudet och bara vara!

söndag 18 januari 2009

Funderingar

Jag är inte bra på att ta det lungt, utan jag skyndar gärna till nästa hållplats så fort jag bara kan.
Jag hastar fram och tänker inte gärna efter vart livets tåg tar mig så länge jag bara är på språng.
På språng från min ångest och jobbiga minnen.
Jag har alltid kastat mig vind för våg i armarna på vem som helst som har lust att fånga en fallande demon.
Jag har kutat vidare snabbare än vinden för att få fatt i det lilla halmstrå som jag så länge greppat efter.

Men inte nu.
Nu går det saknat fram.
Låter styrkan få växa.
Jag har inga livlinor nu, inga armar att falla i så som jag många gånger fallit.
Jag tittar mot himlen och det är stjärnklart i natten. Jag stannar upp en kort sekund och slänger kyssar upp mot sonen.
Han är min drivkraft, mitt löfte till honom är mitt mål.
Att ha någon som håller om mig är inte prio ett längre.
Min son är min nummer ett.
Så jag hastar inte fram något längre.
Även om något hastar fram mig.
En känsla av välbehag får lov att gro ett tag till.
Värmande böljor i hjärtat får hålla mitt sinne varm några veckor till.
Jag hoppas såklart det säger PANG BOM och att det blir en U-sväng mitt på kärlekens motorväg.
För vi har börjat svänga, men vi svänger med tålamod.

Och jag älskar det, att ta det försiktigt, att gå med små steg.
Men så älskar jag också den längtan du får mig att känna.

Gårdagen och dagen som bli

Gårdagen bjöd på många händelser som egentligen inte alla är STORA händelser.
Men mitt besök på sjukhuset var stort för mig.
Mitt sällskap igår var stort och gjorde mig så där mysigt varm i hjärtat.
Varm i hjärtat på RIKTIGT.
På ALLVAR.
Jag är kan man säga på väg mot en ny dimension.
Eller rättare sagt vi!

Jag håller på att göra stor kok med lite smalare mat.
Skall strax börja göra det tredje.
Känner mig jätte duktig!
När jag är klar skall jag ta en promenad till minneslunden och tända ett ljus eller två.
Promenaden dit är lång faktikst!

Igår fick jag beröm för att min röv blivit mer formad, mindre.
Den börjar faktiskt bli mindre, eller rättare sagt den ÄR mindre.
Älskar när man ser resultat!

Resultat har jag sett i ännu mer än bara vikten och det känns så himla...
Så himla Mysigt!

lördag 17 januari 2009

partay!

Snart är det dags att dra iväg till Tumba och min Tilda.
Har inhandlat födelsedags present till Christian, en kokbok med asiatiska rätter, en energydryck och ett nyckelband med texten "mammas pojke".

Jag antar att Han kommer strax och hämtar upp mig. Sen bär det av.
Jag har vackra lockar i mitt hår och det är roligt när det börjar bli längre så att man kan göra lite annat än bara ruffs.
Ruffs är ju ändå mitt andra namn=)
I Love ruffsigt hår!

Mina nya byxor, shit vad fina dom är och hej och hå vad det syns att jag gått ner i vikt. Rumpan är mycket mindre och det syns! Heja mig!
Nu är motivationen ännu högre!

Josefin erkände just att hon skall se på stjärnorna på slottet ikväll.
Jag blir rädd, är vi så gamla nu?
Som att gå in i totalt mörker... Stjärnorna på slottet.
Vad kommer härnäst? Sticka raggsockor?
Doppa kaffebrödet i kaffet och sen suga i sig brödet?
Stjärnorna på slottet. Tack Josefin du gjorde mig just väldigt väldigt rädd.
(Skrivet med en smula ironi....eller?)

Sjukhuset!

Jag gjorde det!
Jag gjorde det verkligen!

Jag gick förbi rummet där beskedet kom som en chock!
Jag gick i korridoren, tog samma hiss.
Stod utanför dörren till förlossningen.
Och jag klarade det!
Med hjälp av världens finaste Josefin.
Vi pratade om Noel, om minnena som kom.
(Hon var ju med på Noels förlossning)

Vi avslutade med att ta en ciggarett sittandes på samma bänk som vi satt och rökte medan värkarna kom med allt jämnare mellanrum!

TACK JOSEFIN för att du fick mig att våga, trots att jag höll på att "skjuta upp det".

fredag 16 januari 2009

Danderyds sjukhus The reuion

Imorgon skall jag till staden och först leta present till allas vår favorit Christian!
Sedan skall jag luncha med min favorit Jossan.
Sedan skall jag följa med henne till hennes arbeta.
Och det är detta jag nu skall skriva om.

Hon jobbar på sjukhuset där jag kom in, fick besked om att Noel hade dött, där Noel föddes och dödsförklarades, där alla foton togs, de enda fotografierna vi har. Där togs Noels hand och fotavtryck.
Där låg jag i en säng med min son bredvid mig.
Där sprang jag genom korridoren med telefonen tryckt mot örat och skrek ut min smärta.
På detta sjukhus förändrades hela mitt liv, jag, min relation till Rick, min relation till livet och till döden.
På detta sjukhus fick jag säga hej till min son och sedan ta adjö.
På Danderyds sjukhus jobbar de som tvättade, klädde på och höll i vår son.
Och hit skall jag tillbaka imorgon.
Jag är på alla sätt och vis nervös för hur jag skall reagera.
Jag är på alla sätt nervös för hur mitt hjärta skall orka slå när jag gör entre i dessa korridorer.

Jag funderar till och med att åka upp i samma hiss som vi tog för att komma till förlossningen.
Bara för att.
bara för att få vara stolt över att jag klarade det.
Kanske behöver jag få gå i samma fotspår, fast de ändå kommer vara så annorlunda.
Jag vet inte, men jag vet att jag imorgon kommer få stå intill det sjukhus där min son föddes och dog.
Och detta är en prövning!

När jag varit på danderyd några timmar kommer Han att möta upp mig, plocka upp mig i bilen.
Vi skall på vår gemensamma väns fest.
Och jag är så nervös.
Varför?
För att sist jag träffade de människor som skall komma så var jag där med Rick och Han var där med sin tjej.
Och så gör vi entre tillsammans.
Hur skall vi bete oss?
vart står vi?
Jag vet inte...
Och att inte ha kontroll gör mig nervös!

Jag har dessutom köpt ett par grymt fina byxor tills imorgon.
Är så nöjd och så en super pus-up bh...I en mindre storlek i omfång och en större kupa.
Ha ha ha.
Nöjd. Jovars!

På jobbet!

Sitter och bloggar på jobbet!
PÅ JOBBET...notera att jag arbetar på förskola och det är extremt ovanligt, eller har varit ovanligt hos oss att man har tid att fördriva tiden med annat än att passa barn! =)

Skall strax sluta, skall ut och promenera sedan träffa Tilda och åka och storhandla.

Pratade med min favorit för en stund sedan och igår med.
Blir så varm i hjärtat och imorgon ses vi.
Jag längtar med spänning för att se hur det blir!

Puss på er alla

torsdag 15 januari 2009

Torsdag

Det är Torsdag idag och vi var hos åklagaren.
Det gick bra.
Vi är rätt säkra på att han blir dömd, om inte för det vi väckt åtal för, så för de andra brotten han är åtalad för.
Grov rattfylleri, bara det är 2-3 månader.
HIGH FIVE!

I februari skall jag till en god vän, min kära AnnaJ.
Saknar henne som fan.
Hon är verkligen en av de vänner jag värdesätter högst!
Så fin och underbar som bara hon kan.
Skall bli så kul att ses!

Imorgon är det handla med Tilda som gäller.
Brukar bli rätt skoj... ;)

Åh så den där personen.
Tycker så mycket om denne.
Vi får se vart det leder oss men just nu känns det rätt bra!

Fick en kommentar från en annan gammal vän, my Bad as!
...Hon har det jobbigt förstod jag det som!
Åh jag önskar jag kunde göra något.
*KRAM*

Fredag imorgon och jag längtar till Lördag!

onsdag 14 januari 2009

Lite lugnare

Imorgon skall jag och min vännina till åklagaren och diskutera rättegången som hålls nästa vecka.
Rättegången mot det största misstaget jag någonsin gjort, mitt ex. (Kallar honom knappt det...)

Jag har känt mig rätt hispig av detta möte. Men så ber jag en viss person ringa upp mig, vet att han kan och vet vad som brukar hända på mötet, rättegången, i fortsättningen.
Och han förklarade, med en varm röst. Den värme som jag bara älskar hos honom.
Han gjorde mig lugnare.
Och fick mig att inse att han kommer finnas där.
DÄR, förstår ni innebörden av en sådan känsla?
Att någon oavsett hur livet far fram finns där...för dig?
Jag känner den känslan i hela min kropp efter vårt samtal.
Jag har visserligen känt den känslan många gånger när det gäller honom, men som ni vet så har jag varit lite osäker det senaste.

Jag har många människor i mitt liv som finns just DÄR!

Min systerYster som är min favorit stora syster, min bästa vän och mitt stora stöd.
Älskar henne överallt!

Tilda som är min sk sister in crime. Hur kan någon på så kort tid bli en så stor del av ens liv? Vet inte vad jag hade gjort utan henne. Its LOOOOVE!

Jossan: Ord är överflödiga, hon och jag, det bara är så och kommer förbli. Vi vet vart vi har varandra även om kontakten mellan oss ständigt förändras, vi ses inte lika ofta osv. Men hon är min cartman!

Mina systerbarn: Ja jag vet det är jag som skall vara där för DEM.
Men ändå, de finns i mitt liv och jag skulle dö för dem om jag var tvungen!

Fler?
Ja det finns en heldel...
MEN konstigaste i denna skara är ändå de jag aldrig träffat...
De jag mötte efter vi förlorat Noel.
De som också misst sitt barn. Som också känt och känner den enorma sorgen.
Som vi stöttat och stödjer varandra.
Klicka på datorn och man vet att man får gehör för det man känner.
NI är ovärdeliga!

Så vad säger man?
Tack?
Ett litet tack känns så fjutigt att säga för dem som räddat ens liv...

måndag 12 januari 2009

Dag 3 och Måndag

Måndag, jag är inte en sådan som ogillar Måndagar.
Kan till och med gilla dem.
Värre är det på Tisdagen, då kommer tröttheten och Fredagen känns väldigt,väldigt långt bort!

Idag har jag motionerat, men mer om detta i min hälsoblogg som du hittar adress till här intill höger---->

Det är Dag 3 på mitt, spela svår och otillgänglig.
Det kliar i fingrarna och jag känner mig smått irriterad.
Samtidigt som jag VET, vet vem han är och hur han fungerar.
Och vet vad han känner, jaja.
Men ändå, jag är en tjej som tröttnar, som behöver att ord sätts till handlingar.
Vi kanske ses på Lördag, dricka. Vad skall då hända?
Jag menar om han inte ens behagar höra av sig innan?
Han VET vad jag ej lär göra då och jag VET vad han lär vilja göra då...
Men jag skall inte höra av mig, bollen ligger hos honom.
Känner mig jätte tuff som står ut och som klarar av att inte "ligga på".
Men så är min sister in crime ett stort stöd i detta med=)

Idag har jag pratat med pappa.
Vi pratade om farmor och hur hon mår.
Vi pratade om hur han mår och han mår ju inget vidare.
Saken är den att pappa tar hand om farmor nu när hon är dålig.
Tänk er själva att hjälpa er egen mamma på toaletten, att duscha henne, att gå upp klockan 2 varje natt för att se om hon andas.
Stackars pappa tänker jag!

Jag berättade för honom att den dagen hon dör vill jag att han skall veta att jag vill läsa en text för henne på begravningen!
Då började pappa gråta.
Min fina pappa!
Sedan pratade vi lite om Noel och om min systerson Albins alla kommentarer om min lilla ängel.
Pappa lovade mig att han aldrig skall glömma min lille son och det värmde i hjärtat.
Jag började gråta.

Vet ni det är en sak som gör extra ont i och med detta med Ricks och mitt avslut.
Minnessakerna!
HUR I HELVETE SKALL VI KUNNA DELA UPP NOELS MINNESSAKER?
Hans hand avstryck, hans första minnesljus, hans fina lilla body.
Jag dör inombords när jag tänker tanken att behöva skiljas från dessa vackra saker.
Och jag gråter när jag tänker tanken att kanske Rick "ger mig" alla dessa saker för att han ej vill göra mig mer ledsen.
FAAAAAAAAAAAAAAAN!

Nu skall jag strax ut med hundarna, sen duscha, packa träningskläder sen sova!

söndag 11 januari 2009

JUST DET!

Dag 2.
Har klarat att inte höra av mig, det kliar dock i fingrarna...ett sms är ju så enkelt att skicka.
Saknar han mig ännu?

Söndag

Idag är det söndag och imorgon är det dags för mitt totalt nya leverne.
Det är då det är dags att starta om på ny kula.
Jag och Tilda skall börja träna, vi har satt upp ett sk schema, mätt och och vägt in mig.
Här kan du följa min väg till mitt nya jag. (Eller rättare sagt mitt gamla jag)
http://a-sisterincrime.blogspot.com/

Idag har jag varit hos Tilda och tvättat.
Vi känner oss då och då som om vi är gifta, men vad gör det om hundra år.

Vi har även pratat en massa, som vanligt!
Man känner sig som en ny människa när vi har rett ut en del känslor som snurrar runt i huvudet.
Idag har jag även berättat en av de stora hemlisarna jag har, oj vad vi fnissade!

Imorgon är det dags att jobba.
Jag skulle så vilja att helgerna var längre, skulle behöva det.
Tror alla skulle behöva det.
Vem kom på det briljanta med att ha en arbetsvecka på fem dagar?
Det kan man fråga sig!

Nu skall jag surfa runt lite och prata skit med folk på msn.
Hej!

lördag 10 januari 2009

WORD

Jag har en människa i mitt liv.
Hon heter Tilda.
Men för mig heter hon inte så.
Hon heter "Sister in crime".
För det är hon.
My sister in crime!

Vi pratar varje dag till den grad att folk börjat undra lite.
Vad har de för relation?
Hennes sambo börjar väl tröttna lite, men det kan han ha.
Min fling kanske också tröttnar en dag.
Men skyll er själva, om ni gav oss mer av er tid hade vi inte behövt ge oss själva till varandra. ( Eller?)

Idag diskuterade vi min nya fling.
Han är ju hur underbar som helst.
Förutom att han är som jag sa "En vettskrämd slovensk hare från V-tuna".
Det betyder att han är så himla rädd.
Rädd att ramla in i något.
Rädd att bli sårad kanske.
Rädd att såra?!
Jag vet inte.
Men han är rätt kass på att höra av sig.
Jag hade tänkt ringa han idag men...
Då kom Sister in Crime i sin lilarosa cape och fick mig på andra tankar!
Efter att ha poängterat för mig att jag VET att han tycker om mig, han har sagt det massor av gånger nu. Att jag skall andas lite låta han komma till mig, säger hon dom rätta orden.
Dom som får mig att lägga ifrån mig telefonen!

LÅT HAN SAKNA DIG!
Men om han ej gör det då?
Är nog rädd för att han ej gör det...
KLART HAN GÖR svarar hon...
OCH OM HAN INTE GÖR DET ÄR DET CRAP!

WORD!

Klart som fan det är CRAP om han ej saknar mig!
Så nu skall alltså det bevisas.
Jag skall bevisa för mig själv att jag kan låta det andas. (Vilket är en ny erfarenhet för mig)
Och det skall bevisas om han saknar mig eller inte!
Vi skall se hur många timmar, dagar, veckor det tar innan man saknar någon som jag.
(Låter självömkan smeka min kind).
Men Okej.
Here we go.

DAG 1.
Inte hört något...

Så tack My sister in crime för att du ser till att jag låter bli telefonen!
Tack.

I LOVE YA!

(Saken hör till den för er som undrar att jag har träffat min nya fling genom denna madam och hennes karl)

Lördag

Så var det lördag. Veckan ha bestått av tre arbetsdagar.
Skön mjukstart.

Veckan har även bestått av behövliga samtal, träffa vänner och så en speciell som faller under båda händelserna.
Jag känner att jag är så varm i hjärtat när jag finular på honom.
Samtidigt som jag i nästa sekund blir himla osäker på honom.
Jag blir osäker på om man kan lita på honom, om han säger hela sanningen, vad han vill, leker han?
Jag är nog bara rädd för att bli sårad, egentligen.
Samtidigt så är jag dessutom rädd för att såra, att kanske en dag inse att jag lurat mig själv.
MEN vi har känt varandra länge.
Vi har uttalat känslor för varandra förr men inte vidtagit några som helst åtgärder för dessa såklart.
Vi HAR pratat och han vill ej jag skall vara osäker.
Han säger sig inte försvinna någonstans.
Han säger allt det där som jag går och funderar på.
Och jag som lovade honom att inte tänka så mycket...

Men jag tänker HELA tiden.

Jag tror egentligen inte detta är bara blaj, jag kan se oss tillsammans en dag.
Det har jag alltid sett.
Men nu blir det på allvar, nu har helt plötsligt båda möjlighet.
Och det skrämmer mig, samtidigt som jag så gärna tar risken.

NU skall jag duscha, åka ner på stan, träffa lillasyster.
Skall bli trevligt.

Hej på er

fredag 9 januari 2009

Namnsdag!

Nils Noel Gunnar





Grattis min älskade son!


Jag saknar dig så att det gör ont i hjärta och i själ.

Det gör ont i varje del av kroppen.

Jag tittar på korten vi så väl bevarar.

Och ser alltid den vackraste pojk i hela universium.

Så vacker, så liten, så älskad och så otroligt saknad.

Din mamma saknar dig.

Det gör din pappa också.

Jag älskar dig

torsdag 8 januari 2009

Livets vändningar

Tänk vad livet kan spela en spratt!
Hur det kan vända på en dag eller två, en vecka eller flera.

Veckorna innan jul grät jag, skrik för jag var så arg för att Rick avslutade vår framtid.
ARG!
Men idag är jag inte arg längre.
Jag är inte heller tacksam men ändå, han tog ett beslut som nog förr eller senare skulle ha kommit fram.
Idag sitter jag och drömmer om framtiden igen och jag är varm i hjärtat.
Vem kunde ana?
Visst visste jag redan innan att denna person är och vacker, fin, underbar och att han gör mig glad. Men då tryckte man undan alla känslor och levde för den kärleks historia man trodde på.
Nu när det tog slut har känslor blossat upp, tankar om framtid har tagit form.
Och när han ser på mig så ser jag den jag skulle vilja höll om mig om natten.
Och när han skrattar åt mig och kallar mig löjlig och fnissar och säger att jag är söt när jag analyserar varje ord han uttalar.
Då ler mitt hjärta.
Han känner mig, jag får vara hur löjlig jag vill, han tycker om mig ändå!
Och han gör mig glad!

Glad är allt jag begär att få vara just nu!
Så Tack!

tisdag 6 januari 2009

Det är klart det gör ont...

När jag hör mig själv tala ibland.
Eller ser vad jag själv skriver.
Här på bloggen, på msn med vänner, i min facebook, ja what ever.
Då undrar jag om det lyser igenom alltför mycket?

Jag pratar om mitt nya jag.
Mitt nya liv och mina nyårslöften.
Nya känslor för andra, nya planer med livet.
Om hur allting vände men att det säkert är bättre än innan.

Jag vill inte påstå att jag ljuger vare sig för er som tvingas lyssna på eller för er som läser mina ord eller för mig själv.
För mitt nya jag.
Ja hon trivs.
Men ibland trivs hon mindre, som idag.

Ja visst fan gör det ont att tänka på alla planer som inte blev någonting av.
Att lägga planerna på bröllop och ett helsyskon till Noel åt sidan.
Visst smärtar det att se den man ville dela livet med sova i en annan säng på andra sidan lägenheten.
Det gör ont.
Men hur ont skall jag tillåta det att göra?

När det just tagit slut (och det är ju inte länge sedan alls) ja då låg jag i min säng.
Jag grät som ett barn och jämförde smärtan i hjärtat med de nätter jag låg och grät över Noel.
Den smärtan går såklart inte att jämföra men ändå kändes den nästan likadant.
För att ha älskat och att förlora, det gör ont.
Så inibombens.
Men när jag låg där och såg att allting tagit slut, när jag önskade att jag fick begravas bredvid min son i minneslunden.
Just där fick jag göra ett val.
Leva eller dö.
Och jag har valt att leva, låta vinden bära mig dit den vill.
Och medan jag lever så motar jag bort det onda för jag tror ändå någonstans att Änglar finns.
Och har man en egen, en alldeles egen ängel som vakar över en, då leds man in på rätt spår så småningom och allt kommer bli bra.

Jag älskar inte livet.
Jag älskar inte min vardag.
Men jag gör så gott jag kan med de få medel jag har.

måndag 5 januari 2009

Älskade farmor

Det finns en kvinna.
En super kvinna som världen inte hade kunnat klara sig utan.
Min farmor.
Åtminstonde så hade JAG inte klarat mig utan henne.
Hon räddade livet på mig där för snart tio år sedan.
Hon tog mig under sina vingar och gav mig en trygghet jag aldrig tidigare haft.
Jag älskar henne så mycket.

Farmor ligger sjuk i sin säng nu.
Hon ber pappa hjälpa henne att skriva testamente på hennes saker.
Jag har önskat mig hennes samling av änglar.
Jag har alltid tittat på dem med förmaningar från farmor att vara försiktig med dem.
Hon älskar änglar.
Inte förren jag förlorade Noel förstod jag vad änglar faktiskt betyder.
Nu vid jul pratade vi om det, jag sa att jag trodde på änglar, att Noel är en och hon sa hon trodde detsamma.

Jag vill att hon skall stanna på jorden, lite till.
Men jag väntar mig det värsta.
Snart flyger hon sin kos.
Det enda som kan trösta är att jag vet att farmor, min älskade farmor kommer att finnas vid Noels sida och ta hand om honom tills vi ses igen.

Men jag vill inte att hon skall dö.
Jag är rädd!
Så jävla rädd.

söndag 4 januari 2009

FRÅN MIN SYSTERS BLOGG

Jag kopierade detta från min storasysters blogg "Mitt liv i stress".
Detta är ett samtal mellan Albin snart fem år och hans pappa Fredrik:

Fredrik ock Albin ligger i sängen. Albin ska sova.

Albin säger:
Jag kommer sakna dig när du dör!

Fredrik, en aning chockad, säger: Men det dröjer länge tills dess.

Albin säger: Men jag kommer att sakna dig.

Fredrik svara: Ja men det behöver du inte tänka på nu.

Albin säger: När jag dör vill jag ligga bredvid dig i samma grav.

Fredrik svarar: Ja det får du.

Albin säger: Kan du säga till gubbarna som gräver graven att jag ska ligga där med dig?

Fredrik svarar: Ja det ska jag göra, men varför tänker du på detta?

Albin svarar: Jag tänkte lite på Annas bebis...

Min underbara underbara lilla Albin, fan vad jag älskar honom!

Om att våga

Jag har tänkt tanken några gånger nu.

Aldrig förr har jag tänkt på detta sätt.

Men det handlar om att våga följa sitt hjärta och våga följa med dit vinden bär.

Tänk om?



Tänk om jag skulle våga att bara dra, åka iväg och vara någonannanstans.

Bara för ett tag försvinna från alla måsten och alla krav.



Jag har varit ledig i tre veckor och jag har njutit, umgåtts med vänner och bara gjort vad jag själv velat.

Jag vill leva så!

Just precis så vill jag leva.

Jag vet att möjligheten kanske uppstår att flytta utomlands ett tag, kanske skall man våga följa med?

Förr sa jag jämt att "Nej, det finns så mycket som binder mig här hemma".

Men egentligen, vad finns det nu?

Hunden kan jag ta med mig, syskon kan jag prata med ändå.

Vänner, ja de finns kvar när man kommer tillbaka, om det är sanna vänner.



Jag känner en styrka, en kraft att göra något helt annat än det jag gör idag.

Jag undrar om man en dag vågar att bryta sig ut från den vardag man lever i?

Trean

Igår var jag med hunden på hundutställning i Kista.
Oj, det var en pärs. Lilla hunden skällde som en tok, for runt i kopplet och kunde bara slappna av korta perioder.
Efter tre timmars skällande föll han i sömn i mitt knä men vaknade då och då för att morra lite.
När han vaknade så vaknade han med ny energi men inte lika mycket skäll.
Otroligt bra träning och jag är stolt över mig själv att vi gjorde det!

Sen till själva utställningen, Han kom trea min lilla kille och vitsorden vi fick från domaren var jag super nöjd med.
Jag blev själaglad!

Idag är det dammsuga som gäller och torka golven.
Inte det roligaste man kan göra men behövligt.
Jag letar lägenhet för fullt och hoppas jag hittar något snart, om inte, så bor jag här, det är okej men inte optimalt.

Hej

fredag 2 januari 2009

Dejt vs förhållande

Jag har aldrig någonsin dejtat med någon.
För jag har alltid varit pang på tjejen.
Alltså, jag har träffat någon och blivit ihop och sen har det burit eller brustit kan man säga.
Men som det är nu vill jag absolut inte hamna i något nytt förhållande, inte ramla in i något eftersom jag vill ta hand om mig själv, lära känna mitt nya jag.

Och så finns det en person jag känt något för en tid. Men som jag såklart inte gått vidare med eftersom jag trodde att jag och Rick hade en framtid ihop, eftersom den kärlek jag kände för honom var värd så mycket mer än att prova något annat bara för provandets skull.
NU är jag singel och inget har hindrat oss från att ses och jag har fått leva lite igen.

Jag är så totalt förändrad i mitt sätt att se på saker och ting.
Jag är mer rakt fram, spelar inga spel, tar för mig, vet vad jag vill och vad jag inte vill.
Så jag frågade rakt ut, skall vi börja dejta...
Och människan som känner mig så bra klämde ur sig två dygn senare att han blev RÄDD, för han vill ej inleda något förhållande.
Och som jag har skrattat åt honom.
Förhållande? När betyder dejta att man är ihop?
Visserligen har jag inte dejtat, men jag antar att dejta betyder att man ses och ser vart det leder.
Känslomässigt och fysiskt är vi ju en bit på vägen om man säger så.

Det härliga med denna flirt är att han känner mig.
Super bra.
Inte bättre än så många andra men han känner mig.
Detta är ingen ny bekantskap, ingen man behöver låtsas inför.
Han vet.
Han vet hur jag känner.
Hur jag mår.
Han har sett alla sidor hos mig.
Den lyckligt gravida kvinnan med tro om en framtid.
Den gråa, nedbrytna, gråtandes flickan som just misst sitt barn.
Han har sett mig skratta, gråta, le, andas, dö.
Så jag behöver inte låtsas.
Och jag behöver inte säga saker som "passar".
Utan kan helt enkelt säga som det är.
Och det är så här:
Att jag älskar Rickard, vi delar en historia utan dess like.
Men jag har bestämt mig för att gå vidare.
Själv.
Men alla behöver lite kärlek då och då och då passar han utmärkt!

Så, jag smeker mina blåmärken som så ömt placerats på min kropp och njuter av att känna mig fri.
Fri från krav och motsägelser.

torsdag 1 januari 2009

Året som varit

2008
Januari: Jag är fortfarande i ett tidigt skede i sorgearbetet men söker ändå jobb för fullt. Jag och Rick förlovar oss och jag friar!
Februari: Jag firar min systerson i Småland. Sorgearbetet förtsätter.
Börjar arbeta!
Mars: Dimma!
April: Min födelsedag närmar sig och det gör ont i hjärtat. (Noel blev till året innan just denna dag)
Maj: Dimma!
Juni: Slutar mitt jobb, jag trivdes inte alls. Jag köper en hund, en liten skit att gosa med!
Juli: Har systersonen här hos mig, vi gör utflykter och aktiverar oss nästan en hel vecka. Jag åker ner till Småland, systerdotter fyller ett år. Hjärtat gör ont, Noel får aldrig fira sin ettårsdag...
Augusti: Börjar ett nytt jobb!
September: Här hände det som kanske är början på något nytt.
Oktober: Noels ettårsdag. Vi firar med att släppa upp ballonger till honom och Livia. Vi fikar med goda vänner och familj. En fin dag, lyckad dag trots det jobbiga faktum att han inte är här fysiskt.
November: Mitt i göra-barn-behandlingen gör Rickard slut. Hela livet ställs åter igen på sin kant.
December: Börjar repa mig. Hittar andra saker att lägga energin på. Förbjudna saker som inte är förbjudna längre avslutar året.
SUMMERING: Jag har haft ett händelserikt år, men inte i olika händelser utan mer inombords. Hela 2008 har gått åt till att sörja, återhämta sig och att falla igen. Resor på sin höjd blev till Småland, några stora påhittiga saker har inte inträffat alls. För jag valde att ha det så, sorgen har tagit mycket krafter!
Ett jobbigt år, med några ljusglimtar, en del som har slocknat och andra som fortfarande brinner.
****__________****