Halva veckan har redan passerat.
Dagarna bara går, snabbt.
Tiden rinner bortåt och kommer aldrig mer tillbaka.
Och vad gör man medan klockan tickar?
Det känns ibland som om man står på samma ställe och bara stampar.
Jag vill ett steg längre.
Jag vill komma en bit på vägen.
Hitta en väg att gå.
Just nu springer tiden iväg medan jag står bredvid och ser på.
jag förstår känslan..har haft så jag med...att man går vid sidan om..och man vill inte gå där.
SvaraRaderaVad snurrigt det blev...jag får inte till mina tankar riktigt.
Tänker på dig....
Kram