Långt mellan gångerna

Det tar ett tag mellan gångerna som jag bloggar för tillfället.
Har tappat motivationen till det och rätt mycket annat.
Försöker förbrillt att hitta den igen.
Behöver få hitta den!
Imorgon börjar mitt nya liv. IGEN!
Vikten.
Rökningens NONO.
Snusets NONO (Fast detta lär jag ta det en aning lugnare med, inte sluta med allt samtidigt).
Måste.

Idag var lillhunden hos farbror doktorn. Ang att han ej kan hålla sig.
Inkontinens kan det vara. SUCK! Mitt lilla hjärta!
Vi får se vart detta leder.

Fick ett sms av min kära vän Anna. Hon har flyttat nu.
Jag tror på henne och hennes nya liv!

/A

Jag sitter i soffan och tänker på lite allt möjligt. Dels tänker jag på hur motiverande en rejäl viktnedgång, SNABB viktnedgång är. Alltså jag är super motiverad nubliven singel och allt. Men ändå fuskar jag och får lite små ångest efteråt. Jag måste verkligen sluta. Har bestämt mig för att på Måndag skall jag köra lite diet med bara dryck och grönsaker. En vecka bara, för att minska lite på intaget så att det går lättare sedan. Inget mer godis, inget överhuvudtaget som inte är bra.
Nästa vecka kör jag även igång all den där motionen som jag startade med tidigare.
Nu har jag inget att skylla på längre, jag mår okej och behöver INTE tröstäta...
Vädret har blivit stabilt och fint, det går helt utmärkt att gå en timme om dagen.
Jag kanske borde skriva om detta i min viktblogg istället men jag tar det här.
Tänkte mig som så att jag tar promenad från tåget till jobbet VARJE morgon (Får endast fuska på Måndagar min hatdag).
Sedan åker jag hem och tar med mig lilla hunden ut en timme.
Blir super bra!
Motiverar mig själv med att nästa gång jag träffar en viss person vill jag slå honom med häpnad (även om jag vet att han tycker jag är fin som jag är nu). Jag vill känna mig säker nog på mig själv och min kropp att jag vågar ta för mig lite. Känna mig vacker.
Jag vill ner 10 kilo till, men MINST 8.
Det skall bara gå.

Min systers presenter som hon skall få när hon fyller 30 är klara. Så jävla bra presenter! Detta har jag gjort bra.
Undra om hon är nyfiken.

Igår när jag och Rick satt på bussen och jag berättade om vad Alva min systerdotter sa:
"Vad apan gör?" När hon såg en neger på tvn. Eller ja, en svart person då... Hehe
"ÅH kan hon prata nu" sa Rick.
Jag svarade att det kunde hon och att om Noel hade levt hade han också börjat prata nu... Då satt vi tysta en stund...jag tror Rick tänkte precis som jag. Jag tänkte på hur han skulle ha pratat, sett ut och hur roligt vi hade haft åt honom, med honom.
Jag saknar Noel.
Mycket.
Hela tiden!

Bank kontor helvete

Tog mig lite kraft för att byta bankdosa. Åkte ner till centrum efter jobbet denna dag som banken skulle vara öppen till klockan 18:00.
17:20 kom vi till ingången och vad hittar jag då? En lapp på dörren där det meddelas att banken stänger 17:00 JUST idag.
Vad fan.
Jag blev bara så irriterad.
Detta betyder ju att jag måste åka till banken imorgon igen.
Herregud!
Blä.
Inte det roligaste ärendet men ändå.
Iofs skall jag lösa in en check också, så det är väl positivt. Eller något.=)
Aja, måste ju åka dit ändå. Hämta en ny bankdosa för lilla hunden har ju ätit upp min gamla. Och räkningarna måste ju betalas.

Jag pratade med Donny idag. Tror han saknar mig. Jag saknar då honom. Det gjorde jag så fort vi sa hejdå till varandra i Måndags.
Jag önskar vi bodde närmare.
Jag behöver verkligen den mannen i mitt liv!

Fredag är det party med tjejerna från jobbet och Sister In Crime!
Det skall bli så himla kul.

/A

Hemma hos en kär vän.

Jag sitter här hos Donny.
Han är och tränar och jag har passat på att gå på toan. Nu hoppas jag att det vädras ut ordentligt innan han kommer tillbaka! *fniss*

Denna helgen har varit helt underbar. Precis vad jag behövt! Imorgon tar den slut och jag sitter i bilen tillsammans med Ankan på väg hemåt igen.
Var hos mamma två dagar och även om jag har ett lustigt förhållande till min mamma var det ändå roligt att träffa henne. Hon var fin i håret tycker jag och det gjorde mig glad att hon fixat sig lite. Nu behövs bara lite kläder också!
Sedan träffade jag ju Pia.
Det har jag ju redan bloggat om...
Och nu då sitter jag här och Donny boy.
Fan vilken underbar vän han är.
Och det sprudlar i hela min kropp när jag tittar på honom just pga den fina,underbara människa han är.
Tänk för snart elva år sedan hur jävla kär jag var i honom. Har aldrig känt något sånt vare sig tidigare eller efteråt.
Kär som en tok och det enda som spelade någon roll var vad han sa eller gjorde.
Han gav mig alltid så goda råd och vägledde mig genom livet på ett sätt som jag inte trodde var möjligt.
Jag brukar säga till honom att han räddade mitt liv. Och det gjorde han.
Som han sa igår "Vi har en speciell relation du och jag".
Och det har vi.
En vänskap som jag skulle vara beredd att slåss för.
Och det har vi väl gjort det också...

Idag var jag även och hälsa på en annan syster. Hon hade det så fint hemma och jag blir så enormt stolt över henne från vart hon har tagit sig i livet till där hon är nu.
Hon har fått kämpa, och kämpar ännu. Mest med alla demoner och allt skit hon har fått utstått.
Och även om vår relation har varit så mycket bättre så kan jag ju såklart inte sluta älska min lilla syster, för det gör jag!

Nu skall jag surfa runt.
Jag väntar på att Tilda skall ringa.
Det är saker som skett som jag just nu inte har en aning om och jag MÅSTE ha en aning för jag blir orolig å hennes vägnar!

Tjing på er

Stålsättning mot...

Jag stålsatte mig igår.
Hade lika gärna kunnat gett efter.
11 år.
ELVA år har jag funderat, undrat...
Hur det skulle vara att dela mig själv till honom.
ELVA år, det är lång tid
Men när jag väl har chansen då bangar jag.
En kyss, en helt jävla underbar kyss. (Ja det var det sannerligen)
Men elva års vänskap vill jag inte förstöra på något sätt.
Men det är lite svårt att tänka förnuftigt när man ligger bredvid en av universums absolut finaste, finaste, vackraste mest underbara människa.
Den där handen...
Som jag så länge funderat över hur den skulle kännas mot mitt bröst.
Och den där kroppen, som jag undrat över hur det skulle kännas att ha den tryckt mot min.
Jag är ju knäpp.
Jag banga.
Undrar om han fattar hur svårt det var att säga nej?
Jag tror han vet det för ingen av oss var säkra på om vi verkligen BORDE göra något...
Men nu när han går här, runt i lägenheten med en handduk som ända skydd då undrar jag vad fan jag tänkte på när jag sa nej.
Shit vad fin han är.

Hej då, måste kyla av mig!

En dag med värme i hjärtat!

Idag bar det av.
Mötet!
MÖTET!
Ja med Pia, min älskade vän.
Hon som gett mig så mycket värme, kärlek, stöd.
Hon vars dotter Noel finns hos, finns med.
Livia, Livia och Noel.
Vi pratade, satt och pratade om våra barn ihop kurade i soffan.
Jag fick se bilder, vackra,smärtsamma bilder.

Vi satt och pratade med tårar i ögonen stundtals.
Jag har en sådan värme i mitt hjärta att jag inte finner ord, därav dessa konstiga, korta,fåordiga meningar.
Jag kan inte förstå hur en människa kan vara så fin.
Och hennes dotter, den vackraste lilla, fina ängel som finns.
Och hennes bror, hennes bröder med dessa blå ögon som bara lyser upp rummen.
Hennes vackra grav som vi besökte med hand plockade stenarna.
Värme.
Smärta.
Kärlek.
Vänskap.

Jag är så oerhört tacksam för att du finns Pia!

Väntan

Jag sitter vid köksbordet och väntar på att lillasyster skall komma och hämta upp mig.
Jag skall tvinga henne att köra mig till närmaste latte haket innan vi drar!
Genom fönstret så lyser en stark sol och värmer ordentligt. Graderna har stigit upp till nästan 12 plus mot husväggen.
Är det inte härligt så säg!

Jag gjorde en god upptäckt igår, i ett papper jag fick hem.
Det fick mig att inse att det fan inte är så farligt ändå, fick lite nytt hopp.
Så nästa vecka skall jag ringa banken och få till ett möte ang lån.
Jag hoppas så innerligt, det skulle göra mycket för mig om det gick vägen min lilla plan!

Mina djur är helt tokiga här. Alla tre springer efter varandra, hunden,hunden och katten. är ett jävla liv på dem. Lilla hunden skäller, katten skriker (jaja jamar men det låter som skrik).
Och så kutar dem runt runt dessa 104 kvm.
Undra om Rickard sover gott?

Jag har köpt en ny dator. Den är underbar.
Jag är lite kär i den!

Min gamla dator med alla kort och saker i följer med till västkusten.
Då kan jag visa upp min son och allt annat jag vill visa för mor och syster.


Nej nu måste jag styra upp det här. Djuren får spel totalt här...

Imorgon

Imorgon drar jag till västkusten. Göteborg blir första anhalten. Hem till mor.
På Fredag är det ett storslaget möte, Pia och jag skall ses för första gången någonsin.
Lördag blir det hem till Donny lika med mys i massor!
Söndag en fika hos syster.

Jag tänker på hur en människa kan få en att känna så mycket på så fruktansvärt kort tid.
Får ont i magen när jag tänker att det är helt borta!
Jag ville ju ha mer, mer,mer!

Nu greys igen.
Spännande avsnitt som fan, igen!

Total uppgång och fall på en vecka

För en vecka sedan fick jag kontakt med en underbar person.
Och för mindre än en vecka sedan mötte jag denna person första gången.
Det kändes bra, ja nästan underbart om man nu skall uttrycka sig närmare.
Det uppkom ett leende och i magen kändes det helt jävla okej, för första gången på mycket, mycket länge så kändes det lite ljusare i vardagen.
Detta var uppgången.

Men så kom fallet.
Snabbt.
Snabbare än vad jag ville!
Vi bröt allt, på ett lika jävla underbart sätt som vi påbörjade det.
Hur kan man vara så söt när man bryter?
Jo genom ärlighet och värme.
Något jag redan från första stund jag insåg att denna person hade.

Jag önskar såklart jag fick tillfälle att möta denna persons blick igen, igen och igen.
Det gör jag.
Jag hade nog kunnat flyga längre uppåt i sinnet med tiden.
Men nej, så blev det inte.
Kanske en annan tid, senare som vi sa.
Men inte nu, nu är inte tiden rätt och jag respekterar verkligen detta.

Det som denna person gav mig på så obegripligt kort tid är insikten att det fortfarande finns människor som är ärliga och raka. Sådana som inte kör spel med andra människors känslor.
Sanningen gör ofta ont, för lite ont gör det...men lögner gör mer skada i längden.
Därför är jag ändå glad för att jag fick märka av en mer ärlig sida hos en för mig rätt okänd person. Det får mig ändå att kunna hoppas.
Och dessutom, den där tigern i mig den lever där bortom all dålig självkänsla och hemska minnen.
Jag är glad att få det bekräftat!

Så ändå, trots att det känns oerhört sorgligt är jag ändå rätt glad och lättad.

Frustration

Jag känner mig så fruktansvärt frustrerad.
Frustrerad över den situation jag inte kan påverka just nu.
Att inte kunna välja och vraka en lägenhet.
Att sitta och fundera över den situationen jag befinner mej i.

Och vad fan är det för fel på människan? Sårad?
Sårad för vaddå?
Att jag lever mitt liv antagligen!
Men vad annat kan jag göra?

Skall jag stanna upp så länge vi bor ihop och gå runt som honom och muttra, se sur ut och bara vara allmänt jävla otrevlig?

Slå i dörrar och med bestämda steg gå in i ett annat rum mitt i en diskussion?

Ge honom lite ont i magen och dåligt samvete?

Ska jag bete mig så istället för att ha en god samtals ton, leva på mitt håll och kunna känna mig glad?

Jag avskyr denna pissiga situation.

Där slogs det igen i dörren...
ORKA

Ett till inlägg...

Ett till inlägg blir det innan duschen...

Jag kan aldrig få njuta, vara riktigt glad.
Någon skall alltid se till att hålla mig nere.
Just nu är det Rick.
Han skickade ett meddelande till mig igår jag för allt i världen inte kan acceptera.
Så skriver man inte till mig för det enda det skall ha för effekt är att få mig att ha dåligt samvete.
Samvete betyder i sin tur att jag "håller mig på min kant" som så många gånger tidigare. Men jag vill inte vara på min kant eller ha dåligt samvete för att jag lever.
Jag har valt livet för fan.
Låt mig få leva och känna så som jag gör...

Jag vill bara få le, le så där som jag gjort i flera dagar nu...
Är det inte min tur att le?
Hur i helvete kan du missunna mig att få le?

Jag är en av dem...

Jag är en av dem som satt med ansiktsuttrycket 2009.
Vad hände?
Hur i helvete gick detta till?
Beror det på att telefonomröstningen faktiskt brakat?
Jag menar jag röstade, försökte rösta i 15 minuter. Kom aldrig fram.
Eller var det så att denna låt verkligen var den de alra flesta ville skulle vinna.
Jag får väl tro på det.

Jag en inbiten schlager räv har ALDRIG upplevt någon mer spännande final, inte heller att bli så jävla chockad. (ja förutom då när Stenmarck vann över Nanne men då var jag mest förbannad att inte svenska folkets röst blev hörd).
Ja men...Måns ansiktsuttryck sa allt...allt det alla kände tro jag.
Vad fan hände?

Jag hejjade ju på 2009s finaste och naknaste låttext.
Snälla,snälla.
Ja, jag är en av alla dem...

non bloggning

Var några dagar sedan jag bloggade.
Var några dagar sedan jag satt vid min dator överhuvudtaget!
Jag har haft annat för mig och... fan vad jag är trött!

Jag kan inte beskriva känslan och vill egentligen inte skriva alltför mycket om vad som försegår i mitt hjärta och själv. Inte ännu.
Men det känns bra...vilket då gör mig rädd, för ni som känner mig vet ju vad som sker om jag har det för bra, jo...det går åt helvete.
Men jag har bestämt mig för att försöka att inte vara så skrämd av allt jag upplevt tidigare. Trots att det är så svårt.
Jag väljer att lita på den magkänsla jag har, den som känns så förbannat bra och äkta.

Jag är bara hemma och vänder, idag är det Josefin och schlager som gäller.
Skall bli så nice, trots att sängen känns enormt lockande efter två nätters MINI sömn!

/A

Imorgon...

Jag är så jävla nervös inför imorgon.
Men nervös på ett bra sätt.
Det kommer bli skoj, oavsett.
Men som sagt nervös.

Vi diskuterade detta ang att jag är nervös. Jag har ju gjort "detta förr". Men då var jag aldrig nervös, då var det som det var bara ...typ.
I did it och jag gjorde det på ett självsäkert sätt.
Och det är det som är skillnaden.
Jag hade bättre självkänsla tidigare.
Vi pratade om orsakerna till att den minskat så drastiskt.
Och vi kom underfull med detta:

1: Han, psykot som terriserade min själ, min hjärna och min kropp.
2: Att förlora sitt barn i magen, att inte kunna ge sin son liv. (Ja eftersom det var MIN kropp som gjorde så att detta skedde)
3: Att sedan inte kunna få barn igen, alla försök, alla gånger man grät för sig själv för sin oduglighet.

Ja dessa tre saker har gjort mig osäker, rädd med otroligt låga tankar om mig själv, min yttre OCH inre skönhet, mitt ljus som jag alltid vetat lyst upp de rum jag gått in i. (Ja, som så många sagt).
Men det finns en chans, en strävan att hitta tillbaka till denna Jag som jag en gång var. (Fast såklart en helt annan JAG, för jag kommer aldrig bli som då...) Men ja, ni förstår nog vad jag menar och framför allt NI, ni som också har änglar i himlen som vakar!

Nu är det greys och jag skall sluta tänka för ett tag.
Men jag är nervös...

Tattoos och sånt

Jag fnular på en tatuering!
En minnes tatutuering till Noel.
Det jag tänker mig är hans bild, den sjukhusfotografen tog och så änglar vingar som sluter om honom.
Tror det kan bli superfint.
Skall bara hitta mig en tatuerare som är tillräckligt bra.
Och så måste jag kunna uthärda smärtan.
Jag har ju så låg smärtgräns!

Jag är lättare i sinnet pga en viss person.
Sen är det inte sagt att det är något mer än så.
Men att vara lättare till sinnet är precis vad jag behöver få vara och endast det jag kräver av livet just nu.

Imorgon skall jag ut och fika med Josefin.
Det skall bli skönt att få snacka av sig lite.

Nu, surfa vidare

Om att ta välja och om att inte välja sin situation

När jag var liten då valde jag inte hur mitt liv såg ut.
Jag blev född till en ostabil familj.
Jag fick födas till en skälvande mark.
Utan att jag hade något att säga till om.
Jag valde inte att ha en mor som flyttade 40 mil ifrån och som aldrig fanns där när jag behövde.
Jag valde inte att bli kallad hora och värdelös av min styvmamma varje dag.
Jag valde inte att få en strypt självkänsla.
Jag valde inte att ha en alkoliserad far.
Jag valde inte att vilja dö.
De valde åt mig, de vuxna ni vet de som skall vara ens trygghet.
Bullshit!

Nu när jag är äldre så kan jag välja mycket.
Men jag kan inte välja allt och alla situationer.
Jag valde inte att bli misshandlad och ännu en gång få självkänslan körd i botten.
Jag valde inte att vara någon man har sex med trots att hon inte ville.
Jag valde inte att stanna kvar hos någon som sa sig älska för att sedan slå ner mig i botten.
Jag valde inte!
Mina val i livet jag gjorde tidigare valdes åt mig redan från början.
De valdes för tryggheten att vara destruktiv, att bli behandlad fel.
Att inte vara älskad.
Att vara orätt och ovärdig.
Detta valdes åt mig redan från start, av er, ni vuxna som formade mitt liv.

Jag valde inte att Noel skulle dö från mig.
Detta valde någon helt annan, vem kan jag skylla på?

Men idag kan jag välja.
Jag kan välja att svara en fredags kväll klockan nio när farsan ringer, eller så kan jag låta det ringa.
Jag kan alltså välja att utsättas för min fars alkolism eller inte.
Jag kan välja att tro på min mor när hon säger saker och när hon lovar.
Eller så kan jag inse att hon alltid ljugit och ta det hon snackar om med en nypa salt.
Jag kan alltså välja att inte utsättas för min mors svek igen.
Jag kan välja att inte slänga mig håglöst i en mans famn och bara ta vad jag kan få för stunden.
Jag kan alltså välja att få må bra i någons sällskap.
Jag kan välja att döva min smärta med att skriva och att träffa vänner och att prata.
Jag behöver alltså inte döva den med vare sig piller eller alkohol längre.
Jag kan välja att ställa krav på min omgivning.
Jag väljer alltså att få vara bra i era ögon.

Idag kan jag välja hur jag skall tackla saker, men jag har inte alltid valt.
OM jag fått välja hade många år kunnats spara mig.
Många tårar.
Mycket blod.
En hel del svett.

Men tack för valet jag inte fick göra.
Det fick mig till att bli den jag är idag.
Och jag är bättre än du någonsin kommer att vara.
Så tack,

Pappa - För att du aldrig gav mig tryggheten du borde och för att du valt bort mig gång på gång.

Mamma -För att du valde att skaffa en ny familj innan du såg till att din "gamla" var skyddad. Och för alla lögner som gjort mig rädd att lita på någon.

J -För att du alltid fick mig att vilja dö. För att du gav mig den låga självkänsla jag än idag försöker bygga upp. För att du var den andra modern som övergav mig.

Tom - För att du älskade så villkorslöst för att sedan slå kärleken mot marken.

Peter - För att du tog min själ, mitt hjärta, min kropp, min lilla självkänsla, mitt mod, min styrka, min självrespekt och slängde det mot marken och sparkade hårt, hårt, hårt.

Tack till resten av er som ljugit, spelat spel, kallat mig saker som man inte ens kallar sin värsta ovän, tack till er.
Utan er hade jag inte varit Hon som sitter här idag.
Jag menar en annan jag kanske hade:
Gråtit mindre i sina dagar.
Sluppit obekvämma situationer.
Haft en grund att stå på.
Älskat sig själv.
Haft en inre ro.

Men tack för att ni gav mig det ni gav.
Känslan av HÄMDEN inom mig, när jag till slut sitter där, lycklig, älskad, snygg och smart.
Tack!
I Love the feeling!

Funderingar

Ja nu sitter jag här och gör det jag kanske är alra bäst på. Funderar.
Och om jag inte är just bäst på det så är det i allafall funderingar och tankar och analyseringar som jag sysselsätter mig med alra mest.

Att alltid tänka, analysera i minsta detalj är jobbigt ibland. Och även de gånger man känner att man ej behöver, egentligen, analysera utan borde bara då "go with the flow", de gångerna är värst!
Då tänker man ännu mer och lindar in varenda ord, varenda suck och varje andetag som förekom i den situationen som nu behöver granskas från punkt till pricka.
Det kan vara ganska irriterande både för mig och såklart även ibland för omgivningen.
Det som är mest intressant med denna sida av mig är hur folk kring mig hanterar det. Och nu talar jag framför allt om det manliga släktet.
De tycker denna sida ofta är "charmig" och ibland till och med det som gör mig så där underbar.
Dessa manliga fenomen kommer inom en snar framtid att byta åsikter om min analyserande charmighet. De brukar ändra tankar om denna i samma ögonblick som det är DE själva som blir offer för min granskning.
Då är jag inte så jävla underbar längre utan kan istället tyckas vara gnällig eller vilja bråka. Ja då känner jag för mycket.
Då brukar jag påminna om varför just denna man föll för mig.
Allt han älskat/tyckt så mycket om tidigare.
Men då har plötsligt karln gått och fått minnesförlust!
Nåväl, förr i tiden så försökte jag ändra på mig själv. Sluta fundera och tänka. Bara vara.
Men jag har aldrig lyckats speciellt bra.
När mina vänner legat runt med killar så har jag hånglat upp någon annan för att sedan neka till att gå hela vägen.
Mina tankar behöver ro och sex ger inga tankar ro.
Jag har önskat att jag vore en sådan tjej som bara kunde sluta tänka i dessa situationer.
För en tänkande, analyserande A som har brist på ett sexliv är inte alltid så jävla charmig.
Men ändå...
Jag har aldrig lyckats och sedan min son dog så har det fått mig att tänka på hur mycket mera jag ändå är värd.
Jag är värd att få tänka mina tankar, att få känna precis allt det där som jag känner, att få granska varje millimeter för att sedan kunna vara säker. För att sedan våga pröva på och slänga mig in i.
Så jag är den jag är.
Och duger inte detta, så är det kanske så att DU inte duger för mig?!

Grattis mig på kvinnodagen
Hejja hejja mig!

Gårdagen

Gårdagen bestod av Tilda, Tilda och så lite mer Tilda. Åkte till henne medens när jag vaknade, hjälpte henne att tvätta (tittade mest på).
Sedan hjälpte jag till att städa (Poppade Lasse medan hon irrade omkring).
Sen åkte vi och handlade mat, dricka och lite kläder till Tilda.
(Hon blev för övrigt skit snygg).

Jag var nervös för att han skulle komma, han jag inte är vän med längre. Inte för att jag var nervös, nervös utan mer orolig över hur arg jag skulle kunna känna mig. För man vet ju inte förren man är i situationen hur man agerar.
Men han kom inte och jag blev super nöjd över det.
Vet ju att det betyder att han tycker det känns jobbigt... Ja, istället för att jag tycker det då...
Ha
Ha
Ha
Ursäkta! Jag vart tvungen till att skratta lite.

Igår pratade jag med min syster.
Och jag blev så förbannad på min far att jag skulle kunna aaaaahhhhaaaa
Okej, vi vet, jag vet, de flesta vet att pappa är alkolist.
Vare sig han vill erkänna det eller inte (Han kan gärna säga det när han är dygnrak och vill tycka synd om sig).
Jag VET att det är en sjukdom.
Men det ursäktar fan inte allt.
Inte hela tiden och INTE i över 12 år... Då ursäktar det ta mej fan ingenting längre.
Jag var inte skyddad från hans drickande, men jag kan se till att det tar stopp där...
Det är ingen mer som behöver få bli utsatt av han supande.
(För ja, utsatt är precis vad man är...känslan, ångesten när man ser de där rödsprängda ögonen.. Talet som sluddrar, paniken i ens hjärta).
Så att vara barnvakt till mina systerbarn igen det får han ta mej fan inte vara.
Inte så länge jag får ha en åsikt om det hela.
Jävla skit gubbe.
Jävla skit alkolism.

/A

hemma Hos my sister in crime

Sitter hos Tilda, alias sister in crim. S.I.C
Tilda städar och tvättar och jag lyssnar på musik och njuter, ja...mycket Lasse blir det!

Ikväll är det fest.
Skall bli skoj.
Trots att jag är lite lack på en av dem som kommer.
Oärlighet och lögner är inget jag ger mycket för.
Och denna person har just gjort detta, ljugit för mig. Spelat ett spel där vinsten för honom kanske känns stor men i slutändan så handlar det om en vänskap som tagit stryk och som aldrig någonsin kommer bli hel igen.
Jag säger som Donny, jag är en supergirl och förtjänar bättre.
Så vem bryr sig... Det enda som som tagit stryk min egen stolthet men den kommer vi bygga upp igen, tillsammans jag och S.I.C.
Det bästa med vänner är att man alltid kan falla tillbaka på dem och vänner, i slutändan så är det de som är viktigast, de och familjen.

Pratade med ett ex igår. Nio år sedan vi träffades och blev så himla kära.
Vi pratade gamla minnen och nya, vi skall ses så snart vi båda kan. Skall bli skoj det var verkligen evigheter sedan. Han är en av de människor som har varit enormt viktiga för, finns ju ett par sådana.
Och sådana människor kommer nog alltid ha en del i ens hjärta oavsett hur framtiden ter sig och oavsett hur det förlutna tillsammans sett ut.
Man formas ju till den man är genom dessa relationer man haft och har med sina medmänniskor.

Nu skall jag fortsätta kolla in Tilda när hon jobbar och sliter med städningen.

Uppdatering av mitt enormt spännande liv

Jag sitter i sängen med datorn i knäet, som jag brukar.
Idag var Annika här, min syster (som styrt sin kos upp hit och bosatt sig). Det var jätte trevligt att hon kom förbi. Känns skönt att ha någon familjemedlem nära, hon är ju den enda. Alla andra bort långt,långt bort!
Saknar dem, saknar min syster Yster!

Jag har shoppat lite, trots att jag lovade mig själv att jag inte skulle...
Men jag kunde inte motstå det där linnet som jag skall ha på mig i helgen på en fest! Fan vad så grymt snygg i det!

Karma, stora hunden, var hos doktorn idag. Hon har eksem, helt ofarligt men hon går med tratt och blir insmörjd flera ggr per dag nu. Stackarn tratten är så stor att hon inte kan ta sig fram, Hon är rätt så jävla osmidig och springer in i saker. Man kan ju inte rå för att man skrattar lite! =)

Fredag imorgon, så himla skönt. Arbetsmoralen är så extremt låg för tillfället. Orkar inte.
Ser fram emot om två veckor då det blir lite längre ledigheter med super trevliga träffar med vänner och familj istället!

Nej nu börjar strax criminal minds.
Skall surfa runt lite innan

Tjing

Snart är helgen slut -Igen

Helgen som gick och kom.
Verkligen, det gick super snabbt!

Imorgon är det Måndag och dags att arbeta ännu en vecka.
Det är Mars nu och om en månad är det TVÅ år sedan vi blev gravida med Noel.
Två år...

I morgon efter jobbet skall jag och Rick mötas upp, vi skall till minneslunden och tända ljus.
Skönt att gå tillsammans.
Noels pappa och jag.

Mars, denna månad skall jag till västkusten.
Skall träffa min mamma och en vän jag aldrig tidigare mött IRL, Pia.
Hon som jag träffade genom internet mitt i den värsta sorgeperioden.
Henns dotter Livia och min son Noel är bästa vänner där de är, det är jag alldeles säker på. Jag är även säker på att de båda har ett finger med i spelet för att just hon och jag möttes!
Jag är verkligen förväntansfull inför detta möte med denna underbara människa.
Jag skall även träffa Donny. En gammal kär vän. En underbar man, vän, medmänniska. Det skall bli himelskt att få sitta i hans soffa och dricka lite vin och bara vara, prata, skratta, fundera och diskutera livet.
Jag kommer även försöka träffa mina två systrar plus en systerdotter.
En av systrarna vet jag har tid med mig, kul, kul!
Synd inte Anna flyttat till Göteborg ännu, då hade jag kunnat våldgästa henne med en latte!

Jag har kramats idag (JA i rätt bemärkelse, alltså kramats...)
Med Rick.
Jag älskar att vara i hans famn. Oavsett.

Nu skall jag surfa vidare en stund, sedan äta något.

Tjingeling