Helgen och närmaste framtiden...

Fullt ös medvetslös
Det var ungefär så det var i Lördags.
Att man inte däckade innan var ju ett under. Däckningen kom Söndag klockan 15:00 sen sov man till sju...
Vaknade åt lite chips och skrattade gott åt lördagens/söndagens bravader.
Herregud vad kul vi hade!

Jag och min syrra smsade idag om det faktum att jag LEVER just nu. Lever precis som jag vill och jag älskar det. Framtiden ser ljus ut och jag trivs med mig själv.
Visst är det många dagar jag mår skit, gråter över det som gör ont i hjärtat osv.
Men mestadels mår jag rätt bra och jag har bestämt att fortsätta så.

Jag har jobbat hårt och det skall vara fan om jag inte kan få lite flyt nu i livet också...

har bara en sak att säga idag/ikväll

FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK PCO

Sommarsol

Det är så härligt väder ute. Solen skiner och förgyller min hud. Underbart!
Idag på jobbet hade jag och ungarna vattenkrig. Vi sprang i vattensprida och fyllde vattenpistoler. Oj vad härligt det är att höra klingande barnskratt.
Jag hade en dösnygg badutstyrsel, leggings och ett tight kort linne. Uberfint...not...
Men skoj var det.
Imorgon blir det en extra klänning med i väskan så jag kan blöta ner mig ordentligt.

Nedräkning pågår, imorgon är det bara en vecka kvar till semestern och det skall bli så himla välbehövligt. Jag är trött och behöva ladda upp batterierna.
Jag går verkligen på sparlåga!

Fan, är för trött för att blogga, skriva överhuvudtaget. Har mycket som vill ut i skrift men inget som kommer ut...
Skräpning! Men en annan dag!

Solsol

Det har varit fint väder idag. Massor av sol och jag älskar det. Hoppas det håller i sig till semestern!
Nu är det snart bara en vecka kvar.
Skulle verkligen må så bra av ruskigt bra väder.
Behöver sol och lite avslappning!
Ladda batterierna.

På lördag skall jag ut och öla och äta middag med Jossan. Det skall bli ruskigt skönt och kul. Bara hon och jag.

NU ska jag inte blogga mer, har ingen insperation.

Lyan

Fick lyan jag ville ha, huset mittemot där jag och Rick bor nu.
Skönt!
Kan kanske inte tänka mig att flyte speciellt långt ifrån honom, min bästaste bästa vän.
Känns skönt, men samtidgt lite skrämmande. Nytt, slänga mig ut igen till verkligheten. Min nya verklighet.
Jag kommer sakna de drömmar vi trodde vi skulle drömma tillsammans men jag antar det blir bra i slutändan...

Idag var jag och åt míddag med Tilda. Vi pratade om det här med känslor och hur underbara de kan vara men ack så svåra.
Som ett kort på posten fick vi den ljusa ide`n att väldgästa vår vän Thomas.
Han svarade inte när jag ringde.
Så Tilda ringde och han svarade inte då heller men hon talade in ett meddelande på han svarare
"THOMAS DET ÄR KRIS I CRIMEGRUPPEN (den grupp vi tre är delaktiga i) KRIS RING SÅ FORT DU HÖR DETTA)
Han ringde upp på några sekunder....
För att inse att det var kaffe kris och toa kris...
Han var jättetacksam att få besök av två sisters som snackade om Humle&Dumle, LIllstrumpa&Systeryster och om skutt och televinken och som skrattade så dem höll på att kissa på sig. Själv höll han på somna och lät sedan meddela att han inte älskade oss idag.
Hur kan man INTE älska oss?!

NU skall jag fnissa vidare och beställa lite gardiner kanske... till min nya lya.

TJING

To go with the flow

Det finns ett uttryck som jag bokstavligen älskat, försökt leva efter och allt det där.
"Go with the flow". Det är trots sina år på nacken i min favvouttrycks bok inte förrens nu på senare tid som jag verkligen levt efter det.
OCH det betyder inte att man skall vara som alla andra, eller vända kappan efter vinden. Utan det betyder kort och gott att man skall följa sin instinkt och sitt hjärta. Bara flyta med och låta sinnena välja. Känslorna.
Det är en fruktansvärt vacker känsla när man lever efter detta uttryck.
Man lever då bara för sig själv.
Ibland kan det vara svårt att göra precis så men så länge man mestadels försöker, och då och då ger sig hän åt vågen... ja då får man en mäktig känsla i bröstet och i hjärtat.
Go with the flow, alla människor borde göra detta 99% av sin livstid.

Psst, jag tänker på blåställ, olja, bilar och en snygg jävla het pojk... undra varför=)

En relativt nyktert midsommar

Igår var det midsommarafton. En relativt nykter sådan. Jag var på en tillställning med två av mina bästa vänner. Bara det gör ju att det var en bra kväll.
Men oj så städat det var. Det är ruskigt ovanligt när det gäller mina midsommar. Idag när jag mår prima dagen efter så känns ju det helt okej ändå.

Solen skiner ute. På balkongen var det varmt och skönt. Skulle vilja ut och fika, ta en latte och bara vara. Men alla verkar för upptagna för mig,ja, eller för bakfulla. Så jag antar att det istället blir till att börja städa. Det behövs. Men åh, vad jag hatar att städa.
Jag har kommit på en smart ide, ja, om jag slutar stöka ner så förbannat så slipper jag städa så mycket varje gång. Smarta jag!
Men så är det alltid, jag tänker jag skall hålla ordning, men ordning är inte min bästa sida.
Jag önskar att det vore det, allting skulle bli så mycket lättare då. Ja eller mycket skulle bli det i allafall.

Facebook korten är uppladdade, en latte är gjord. Det finns inga ursäkter, har inget mer "viktigt" att göra... så det blir väl till att börja röja då.
OM jag visste att jag hade fått lägenheten hade jag kunnat röja för en flytt. Men det känns ju onödigt utan ett slutgiltigt besked.

NU ska jag ändå surfa runt lite innan jag sätter igång.

Tjo

Lägenheten

Jag kanske har en egen lägenhet från första september. Jag vet inte med all säkerhet men det verkar så.
Jag var och tittade på den idag och den kommer kunna bli perfekt för mig!

Att bosätta sig själv känns underbart, jättebra men samtidigt skrämmande. Rickard är min trygghet och min bästa vän. Han är min sons pappa och den enda på hela denna jord som älskar och saknar Noel på samma sätt som jag gör. Och honom skall jag lämna, flytta ifrån.
I och för sig ligger balkongerna mitt emot varandra så vi kommer kunna vinka och tjoa på varandra=)
Men som Jess sa, allt känns så slutgiltigt nu och det är väl det som skrämmer mig mest.

Så nu blir det att spara pengar från dessa nästkommande lönerna för att inhandla lite saker och samtidgt ha en liten buffert nu när helt plötsligt har en hel hyra att handskas med varje månad... (Kanske då om jag får den=)
Men det kommer nog gå fint.
Jag tror på mig själv!
tror jag...

Kort

Jag håller på att göra ett album, ett till mig och Rick.
Bilder på Noel och på hans minneslund.
Så inser jag att det är riktigt illa att vi ej beställde korten från sjukhusfotografen. Där mitt i chocken.
Så jag kontaktade dem per mail och vips så är dubbletter i A5 format ordnade och skall postas nu i veckan.
Vad glad jag blev!
De korten är så fina på vår lilla pojk!

I Lördags var jag hemma hos en god vän. Vi satt och snackade och bara var. Jag fullkomligt älskar att "bara kunna vara" med personer. Det är också oftast de som betyder mest för mig. Så också i detta fall. Och det är lustigt att man kan få upp ögonen för en person som man tidigare knappt sagt hej till.
Och sedan blir man vänner och sedan blir man nära vänner. För jag kan helt ärligt säga att personen är en av mina närmaste och jag är nästintill säker på att jag skulle kunna vända mig till denne vad det än skulle kunna vara.
Han är fin, otroligt fin och jag bländas av den skönhet personen utstrålar. Jag tror det kan vara hans goda hjärta som utsöndar någon slags aura som slår emot mig.

Jag har en del sådana personer i mitt liv, ni vet som bara är så vackra att man blir hänförd.
Jag är tacksam för att dem finns och jag tycker sådär fruktansvärt mycket om dem.

Snart är det dags för att gå ut på en långpromenad.
Jag har fuskat så förbannat (Ja det käääänns som om det är hur mycket som helst, men det är nog mest mina stenhårda kvar på mig själv just nu som talar).
Jag känner mig ofin, fet och ful just nu. Inte som för två veckor sedan...men det är ju så, först går man ner och ser allt det fina sen stannar man upp och då kommer känslan tillbaka ang hur man tycker man ser för jävlig ut eller inte.

Vad ska jag har för kläder på mig på midsommar?
Tror det blir min uberfina prickiga klänning!

Tjoff

En himla trevlig men kort helg

Det blev sent i fredags. Klockan sex ramlade jag i säng och sov sedan några timmar tills det var dags att träffa Tilda och fika lite.
Jag drack min första latte på en månad. Det var underbart.
Vi satt och snacka om allt och ingenting, som vi brukar göra.
Vi blir så där extra fnittriga åt vissa saker och det är så härligt att få fnittra lite ihop så där=)

Sedan fick man ett infall och besöka en väldigt fin vän. Titta på film var tanken. Men det blev ingen film. Vi satt och snackade istället. Och skrattade. Jag blev övertrött så det enda jag till slut gjorde var att fnittra. Men det var sådär extremt mysigt att vara där, att hänga med personen i fråga. Lite för mysigt kanske, vad vet jag. Finns det några nivåer för sådant? Hur mysigt det får kännas utan att det är "fel"?.
Nåväl.
Mina två "crime" vänner är helt underbara och jag tycker så mycket om dem.
En mer eller mindre kanske lite på ett annat sätt, men det är sånt man inte vet.
Jag vet dock att det var tråkigt att åka hem=)

Nu ska jag upp och laga middag till mig och Rick.
Tjo

Fredag hela veckan.

Idag är det fredag och det är skyfall utanför fönstret Det regnar så att det står härliga till.
Igår köpte jag två fotoalbum som jag skall använda, ett till mig och ett till Rick. I dessa skall alla bilder på Noel och hans minneslund samlas.
Hans årsdagar och hans julaftonar.
Satt och gjorde iordning korten och fick grymt ont i magen och tårarna brände i ögonvrån.
Fan vad sorgligt det är.
Istället för att få ta kort på hans första steg, hans leende, hans vackra ögon...ja då får vi ta kort på när vi är nere och hälsar på i hans minneslund. Det är grymt jävla irriterande sorgligt.
Jag saknar honom varje dag så att det gör ont.
Min älskade pojke.

Jag har bestämt mig för att gå ut och ta några öl med en vän och hennes vännina. Behöver få komma ut lite känner jag.
Göra mig fin!

Jag ringde mitt hyresbolag idag och det ser ljust ut att få en lägenhet. Så himla nice! Vi får se hur det utvecklar sig!
=)

Nu skall jag nog hoppa in i duschen.

/A

Studentfirande och spöken från det förflutna

Gårdagens student firande var underbart.
Himlen öppnade sig i världens skyfall medan vi väntade på att bror skulle bli utslängd.
Vi var rejält blötta och min stackars lilla hund frös som bara den. Han fick lerig och blöt vara uppe i min famn.

Sedan var det god mat och jag åt min första måltid på 2 veckor. (Brutit dieten mot en kombinerad kur). Det var ruskigt gott.

Tänk att bror nummer två har gått och blivit så stor att han numera är inne i vuxenlivet. Skrämmande att livet springer så fort förbi. Man hinner inte alltid med.
Att träffa mina fina bröder är som balsam för själen. De är underbara och jag känner så mycket kärlek när jag är i samma rum som dessa fina individer.

Jag bar mitt huvud högt igår. Det var en konstig känsla att inse att hon och jag klarade av att vara i samma rum. En ännu mer konstig känsla när vi insett att hon nog insett var fan hon gjorde mot mig när jag var ett barn, för de var och är HON som ser nervös ut, som inte vågar möta blickar etc etc.
Men det mest udda på hela kvällen var att hon strök mig över armen och sa hade bra nu... när hon skulle gå.
Jag kan inte sätta ord på känslan.
Avsky blandat med rejäl...chock?
Jag är glad om vi kommer kunna ses på såna här tillställningar utan att det skall kännas konstigt i magen. Men jag kommer aldrig vara en "vän" till henne. Så när en vänskaplig smekning över armen dök upp blev jag...rejält förvånad och kan inte sätta ord på känslan.

Nu ska jag väcka min systerson som ligger halvdäckad efter en helg av för lite sömn.

Om att ha huvudet högt

Är hos storasyster. Vaknar alltid lite extra tidigt här eftersom de har en liten tjej som inte kräver så mycket sömn som oss andra normaldödliga.

Nu är det bara en enda vecka kvar tills jag får börja trappa upp till vanlig mat. Härligt. Igår när vi var hos några vänner till syster så satt de och åt pizza oh sedan snacks till fotbollen. Det var lite jobigt, jag älskar småländsk piza. Brukar alltid äta en när jag är här nere men igår blev det kaffa och sedan en shake.

igår gick jag igenom en säck med kläder här, hittade massor av kläder som jag KUNDE HA. Inser att jag faktsiskt drar betydligt lägre storlekar nu. Det är super härligt. Kan till och med se mig i spegeln och tycka att det ser okej ut. Men utan kläder ser jag vad jag behöver göra men jag ser samtidigt att jag har målet inom räckhåll och det är fantastiskt.
Har just nu ett par byxor som jag ej haft på mig på tre år. Då blir man rätt nöjd och stolt över sig själv.

Imorgon är det dags att åka på student. Min bror skall kastas ut i vuxenlivet. Det ska bli så skoj att träffa dem. Mitt problem är at även deras mor skall dit. Jag tycker inte om henne. Jag kan till och med säga att jag hatar henne. Hon har förstört mycket i mitt liv. Hon är en av de vuxna som svek när jag var liten. Psykisk misshandel kallas det. Hon förstörde min självbild och min självkänsla totalt och det har tagit alltför mycket kraft och tid att påbörja uppbyggnaden av den för att det skall kännas helt okej att sitta vid sama bord som henne. Konstigt nog har jag ont i magen av situationen, många minnen som bubblar upp till ytan igen. Ett svek så hårt och starkt att det inte går att bortse från.
Hon var vuxen och jag var ett litet barn.
Jag är inte ett litet barn längre men har fått kämpa så mycket för att klara av att inse mitt värde efter flera år av att ha blivit tillsagd hur lite jag är värd och hur fel jag var.
Det är jobbigt att träffa henne, jag blir både arg och ledsen när jag ser henne. Men mest av allt så blir jag förundrad hur en människa kan bete sig så mot ett barn.
Dessutom blir jag även förundrad över hur DENNA lilla patetiska människa har kunnat få mig så långt nere på botten.
Jag ÄR ju så mycket bättre människa än hon.
Jag är, jag är, jag är.
Så imorgon blir det till att hålla huvudet högt och svälja min stolthet IGEN.
Jag har gjort det många gånger för kärleken till mina älskade syskon som hon tyvärr är mor till. Det är INTE hennes förtjänst till att de är så fina personer. Utan det är deras intelligens att se bakom hennes skitsnack och hennes försök att splittra dem från resten av sin familj. Deras klarsynthet över att inse att de inte behöver springa efter hennes pipa.
Så för deras skull skall jag sitta där och ha ont i magen.
Men jag antar att det ändå ger mig ett övertag. Att jag gör det med huvudet högt!

Snart på väg

Jag är snart på väg ner mot syster syster. Tåget går 11:21 från stockholms central.
Det är alltid nice att träffa storasyster och hennes familj. Jag saknar dem ju när jag ej är där.

Nästan ett kilo till har jag droppat, nu väger jag mindre än jag gjort på 3 år. Till mitt första delmål har jag nu 3,7 kilo kvar bara. Känns ju underbart. När kuren är klar så börjar den träning jag gjort iordning ett schema på inom snar en framtid. För att få bort det jag verkligen vill få bort, mage och höfter och lår. Det är svårt och nästan omöjligt att få bort bara med hjälp av bantning/kost osv.

Min systerdotter hon är ju nästan lika gammal som Noel skulle ha varit, det skiljer bara några månader. Därför tänker jag alltid på honom när jag är där. Hur roligt de skulle haft tillsammans och hur mycket de skulle tycka om varandra.
Jag vill inte ha en ängel, jag vill ha min son tillbaka!

Att få gömma sig ett slag

Jag har fått en liten känsla av att jag vill gömma mig!
Gömma mig från världen, alla måsten, alla tider som skall passas, alla krav.
Det skulle vara underbart himla skönt.
Men så funkar det ju inte.
Man skall stå stadigt med båda benen på jorden och utföra det man måste och det som utföras skall.
Men tänk att bara få fly för ett litet tag.
Men okej, jag stannar väl kvar då...

Jag har kört cambridge nu i tio dagar och har HELA rena dagar cambridge, 11 att utstå.
Jag är sugen på MAT.
Lax
Spenat
Pasta
Min goa kasslerlåda.
Åh det skall bli gott sedan.
Konstigt ändå att man ej är sugen på snacks och choklad.
Men så har jag ju stabiliserat mitt blodsocker med tanke på att jag dricker halva drycker 6 ggr per dag.
Så nu vet jag hur ofta jag måste stoppa något nyttigt i munnen för att sluta vara sugen på det.
Så, detta har jag lärt mig.
Vet exakt hur jag skall göra sedan när kuren är slut för att bli så snygg som jag kan. Bara jag som sätter gränserna som en underbar människa sa.
Ja visst, naturen sätter ju en del gränser med men jag får trotsa dessa helt enkelt.

/A

Pissdag

Idag har varit en sån där härligt underbar piss dag!!!!
Ni vet när inget någon säger får en att le, på riktigt.
Dagen på jobbet har varit extremt påfrestande för mitt hjärta. Man vill så mycket och man kan göra så lite. I såna situationer så känner jag bara för att fly. Och då känns det så orättvist att mitt barn är död medan det finns barn som behöver sina vuxna nära. De som inte får det. De som ej har tid för sina barn. Då blir jag arg och ledsen. Att se i ett barns ögon hur illa det mår får mig att må sjukt illa.
Och jag blir ledsen och arg. SÅ!

Sedan, är det bara så sjukt jobbigt ibland.
Att stå här som jag står.
Jag vill komma vidare men gör det ju inte på ett tag som de flesta jag känner vet.
Måste avvakta och tiden dit känns så himla långt imellanåt.
Stå ut, håll ut!
Ja jag vet. Det kommer en bättre tid.
Men varför skall vissa personer behöva kämpa så mycket mer än andra?
Och varför behöver jag vara en av dem?
Jag vill få glida på ett bananskal genom livet för en gång skull.
Ska det vara så svårt?

Lasse lindh har en oslagbar textrad som lyder:
"Jag är bra på att vara själv men dålig på att vara ensam, Jag känner mig bara så jävla tom ibland".
Och ja det är väl det problemet gäller.
Jag har massor underbara fina människor runt mig, Tilda, Jossan, Syskon, Jess, Becca, Pia, Thomas, Anna, med många många flera.
Och jag är absolut inte själv här i världen. Jag har många som backar upp, ställer upp och finns där.
Men ibland med mina tankar känner jag mig bara så förbannat ensam och det gör mig så förbannat tom.
Jag tänker FÖR mycket.
Känner mig som en komplicerad jävla geleklump som drar åt mig allt damm som bara går att dra åt sig.
Sen när jag väl behöver damma av mig är det så ingrott att jag inte vet hur jag skall få bort det.
Och jag orkar inte ha det så längre.
Jag orkar inte fundera över det mer.
Jag vill bara få fly, fly bort från mitt liv.

A brother in crime

Fick ett sms av en underbar pojke som har det lite jobbigt!
Jag har inget att skriva blogg om idag så jag önskar han bara lycka till.
Det är tufft när beslut måste fattas och hjärnan vill allt möjligt samtidigt.
Men jag HOPPAS du beslutar rätt, oavsett vilket beslut du tar.
Och framförallt så hoppas jag ni kommer till ett beslut idag/kväll.
Det är så jobbigt att gå i ovishet.

Du vet vart jag finns när som helst du behöver, oavsett vilken tid på dynget.
Me like you!!!