söndag 7 juni 2009

Om att ha huvudet högt

Är hos storasyster. Vaknar alltid lite extra tidigt här eftersom de har en liten tjej som inte kräver så mycket sömn som oss andra normaldödliga.

Nu är det bara en enda vecka kvar tills jag får börja trappa upp till vanlig mat. Härligt. Igår när vi var hos några vänner till syster så satt de och åt pizza oh sedan snacks till fotbollen. Det var lite jobigt, jag älskar småländsk piza. Brukar alltid äta en när jag är här nere men igår blev det kaffa och sedan en shake.

igår gick jag igenom en säck med kläder här, hittade massor av kläder som jag KUNDE HA. Inser att jag faktsiskt drar betydligt lägre storlekar nu. Det är super härligt. Kan till och med se mig i spegeln och tycka att det ser okej ut. Men utan kläder ser jag vad jag behöver göra men jag ser samtidigt att jag har målet inom räckhåll och det är fantastiskt.
Har just nu ett par byxor som jag ej haft på mig på tre år. Då blir man rätt nöjd och stolt över sig själv.

Imorgon är det dags att åka på student. Min bror skall kastas ut i vuxenlivet. Det ska bli så skoj att träffa dem. Mitt problem är at även deras mor skall dit. Jag tycker inte om henne. Jag kan till och med säga att jag hatar henne. Hon har förstört mycket i mitt liv. Hon är en av de vuxna som svek när jag var liten. Psykisk misshandel kallas det. Hon förstörde min självbild och min självkänsla totalt och det har tagit alltför mycket kraft och tid att påbörja uppbyggnaden av den för att det skall kännas helt okej att sitta vid sama bord som henne. Konstigt nog har jag ont i magen av situationen, många minnen som bubblar upp till ytan igen. Ett svek så hårt och starkt att det inte går att bortse från.
Hon var vuxen och jag var ett litet barn.
Jag är inte ett litet barn längre men har fått kämpa så mycket för att klara av att inse mitt värde efter flera år av att ha blivit tillsagd hur lite jag är värd och hur fel jag var.
Det är jobbigt att träffa henne, jag blir både arg och ledsen när jag ser henne. Men mest av allt så blir jag förundrad hur en människa kan bete sig så mot ett barn.
Dessutom blir jag även förundrad över hur DENNA lilla patetiska människa har kunnat få mig så långt nere på botten.
Jag ÄR ju så mycket bättre människa än hon.
Jag är, jag är, jag är.
Så imorgon blir det till att hålla huvudet högt och svälja min stolthet IGEN.
Jag har gjort det många gånger för kärleken till mina älskade syskon som hon tyvärr är mor till. Det är INTE hennes förtjänst till att de är så fina personer. Utan det är deras intelligens att se bakom hennes skitsnack och hennes försök att splittra dem från resten av sin familj. Deras klarsynthet över att inse att de inte behöver springa efter hennes pipa.
Så för deras skull skall jag sitta där och ha ont i magen.
Men jag antar att det ändå ger mig ett övertag. Att jag gör det med huvudet högt!

3 kommentarer:

  1. *kram*
    Längtar efter att få se nån liten bild på den nya smala Anna ;-)

    SvaraRadera
  2. Kul att höra att du är nära ditt mål vännen :) Och ang jobbiga människor från det förflutna: Du är bäst och kommer alltid att vara bäst. Att du är med på studenten visar att du faktiskt är en mycket bättre person än vad hon är. KRAM

    SvaraRadera
  3. Klart att du ska hålla huvét högt. Du är bäst!
    stora varma kramar till dig du fina!

    SvaraRadera

Skicka en tanke eller två...