2 års kalas!

Idag har det varit 2 års kalas. Min systerdotters!
För ett år sedan mådde jag asdåligt, jag fick ångest av hela grejen med barnkalas när jag själv 4 månader senare skulle fira min pojke, utan "jag må han leva" och tårta. Minns hur gråten satt i halsen hela dagen för ett år sedan...

Idag däremot så har inte känslan varit lika intensiv eller påtaglig. Antar jag får lita på D när han säger att tiden gör det lättare även om man aldrig kommer glömma. Och jag vet ju att det är sant men det är skönt att få det lite sådär svart på vitt, att det som sagt känns lättare en sådan här dag!

Men inte sagt att det inte kryper i kroppen på mig med tanke på att om 4 månader är det ett till 2årskalas. Men inte ett sådant som lilla Alvis haft idag!
I oktober bor inte ens jag och Noels pappa ihop, det känns tufft. Första året vi skall styra upp något utan att vara ett par.
Kommer bli sorgligt på många sätt och vis men det måste ju funka.
Det måste ju!

Dessutom...
Jag längtar så fruktansvärt mycket till i Augusti, till en speciell händelse som kommer kunna vara avgjörande för att allt komplicerat blir okomplicerat.
Borde ju bli så!
Vill att det skall bli så.
Jag hoppas med reservation för att det kan gå åt helt andra hållet!

/A