Alla grattar mig för att Ärtans lilla hjärta tickade så fint.
Alla grattade mig till ett fint ultraljud.
Såklart blir jag glad för gratulationerna men fan, kan inte NJUUUUTA.
Jag är också glad att det ser bra ut, självklart.
Ser framför mig de små akrobatiska övningarna Ärtan pysslade med när jag låg där på britsen. Så liten, men med en så stor plats i mitt hjärta.
Jag vill vara naiv, blåögd och få njuta.
Istället känner jag en rädsla utan dess like i min kropp.
Igår när Daniel kom hem och vi gick för att sova så bröt jag ihop fullständigt. Jag fick svårt att andas!
Jag fick dåligt samvete (!!!!)
För att jag utsätter honom för detta, och tänk om han skall behöva gå igenom det helvete som jag och Rickard fortfarande går igenom.
Sedan fick jag dåligt samvete för att min kropp är dum i huvudet och att allt, allt är mitt fel.
Noels död och om det går fel med Ärtan. Bara mitt fel.
och JAAAAAAAAAAAAAAAAA ingen behöver säga att jag skall tänka positivt och att det inte alls var mitt fel. JAG VET REDAN DET!!!!
Men det är inte samma sak som att veta och och att sluta känna.
För jag känner och det jag känner är så starkt.
Jag vill inte att ännu en fin människa och man skall behöva uppleva något så fruktansvärt pga MIG och min jävla f*ttkropp.
Hatar!
ÅHHHH vad jag hoppas att allt går bra!
Nu skall jag till sös och ta blodprov sedan tar jag första tabletten Trombyl och hoppas det är ett mirakel piller.
TJIP
SKickar dig en stor kram o hoppas det kommer kännas lite lättare snart... KRAM!
SvaraRaderaÄlskade vännen!
SvaraRaderaKänner så väl igen alla känslor och tankar som tar över allt sunt förnuft och allt man vet om statistik och bla, bla.bla. Jag har själv precis gått igenom det du beskriver och det enda som jag kunde göra, var att njta då jag kunde och försöka genomlida de stunder som var hemska, jobbiga och med alla tankar. En jättestor kram till dig, Håll ut, kämpa på och jag hoppas också TRombyl är mirakelmedicin och jag vet att de kommer ta väl hand om dig efter deras bästa förmåga. <3 <3 <3
Kraaaaaaam