Jag är så extremt rädd.
Nu när de "kritiska" veckorna är över så borde man få känna lite lättnad! Nästan lite lycka.
Men nu börjar jag i stället bli rädd.
Så jävla rädd, för ju mer bebis växer i mig desto mer verkligt och desto mer ser man Maj framför sig.
Jag är rädd som fan.
Går inte att förklara men just nu gör jag det jag måste utan att egentligen orka.
Jag skulle helst av allt bara få ta hand om mig själv, ta det lungt.
Istället så ligger jag här i sängen lelös och grinar.
Jag är trött i huvud och kropp och själ och hjärta.
Och jag är rädd.
Och jag saknar Noel om än mer just nu! =(
Ååå vad jag känner igen det du beskriver. Jag vet att inget hjälper, precis som du skriver så är det bara å göra det man måste utan att orka.
SvaraRaderaTyvärr kommer du att vara rädd hela vägen. Men finaste vän, det är värt det, kämpa på.
Ring mig gärna om du behöver prata.
Massor av kramar.