måndag 23 november 2009

Nojjig som 17

Det var flera veckor sedan som vi var och tittade till Ärtan i magen. Då skuttade H*n så vackert där inne. Då var vi i v 10+5 enligt ultraljudet. Idag är jag på 16+1.
Det har gått sex veckor och jag börjar känna en allt större oro.
RUL börjar närma sig, får väl en tid imorgon hos barnmorskan. Vi skulle dit första veckan i december sa hon förra gången. En vecka kvar alltså.
Jag är nervös, rädd. Känner mig liten och svag och...orolig.
De två orden "tänk om" spelas upp i min skalle hela tiden.
...
I helgen var vi i ullared. Jag köpte MASSOR av bebis grejer. Det spruddlade i hela kroppen. Att våga. Att våga njuta sådär...men så slog det mig, tänk om vi aldrig behöver använda dessa saker...och jag blev nojjig istället.
ÅH vad jag önskar jag kunde få njuta istället för att vara så här rädd.

____
I fredags ramlade jag på jobbet. Inget allvarligt men jag slog i den redan onda ländryggen. Nu har jag super ont.
Och till råga på det gick jag i flera timmar runt i ullared då...plus satt sammanlagt 10 timmar i bil på 2 dygn. Osmart jag vet.
Och dessutom blir jag rädd och nojjig när ungarna på förskolan råkar hoppa på mig eller när det kommer en oavsiktlig spark i magen etc etc.
HATAR detta.
Kan det inte bara bli maj och en livs levande unge dyker upp hos familjen B/C?

Hua.

1 kommentar:

  1. Å vad jag känner igen mig i dina tankar och som jag hade det. Jag var faktiskt orolig för dessa hopp och sparkar man fick mot magen redan då jag väntade Ester.
    Det är en tuff resa vännnen, men det bara ska gå bra och ni ska få en levande bebis i maj.
    Pöss och kläm

    SvaraRadera

Skicka en tanke eller två...