Små rosa moln

Jag har en vännina som pratar om rosa moln. Tycker det låter så fluffigt och underbart. Men så rätt och sant. Rosa moln!
Ja, det är väl så jag kanske kan beskriva de senaste dagarna. Rosa Moln.
För det har kännts så underbart. Trots att jag har ont i fogar och rygg så har jag mått otroligt bra i hjärtat.
Jag har insett hur lyckligt lottad jag är och vilken jävla tur jag har haft och hur mitt liv har ändrat sig till så mycket bättre de senaste åren. Trots sorg och olyckor!
Jag har enormt fina människor i mitt liv fick jag erfara när jag misste min son. Fina, vackra folk som stälde upp och tog sig tid.
Jag har funnit mig själv på ett helt annt plan än förr. Jag vet att jag är värd all lycka i världen.
Jag är numera sambo med en underbar man som jag väntar mitt andra barn med.
Så vad finns det att klaga på? Ja såklart oron över bebisen. Vill inte uppleva en sådan stor förlust igen. Ryggen och fogarna gör ont och jag har svårt att göra vad jag vill.
Men sen då?
När bebisen kommer till oss och fogarna ej gör ont längre.
Då, just i det skeddet skall jag påmina mig om att jag är världens lyckligaste och fram tills dess skall jag glida runt på dessa rosa moln och bara vara så kär och förväntansfuull som jag just nu är.