Vad ryms i hjärtat? Hos mig? Hos dig? Hur når vi balans i livet Med ADHD som bas? En familj som försöker fungera
tisdag 8 december 2009
Bola
Idag fick vi hem ett gravidsmycke, en bola som vi köpt till Ärtan! Den skall han/hon få på julafton (om vi kan hålla oss så länge=)
Det blir verkligen inte det första Ärtyan får, vi har ju spenderat många hundralappar på grejer redan.
Vi diskuterade det igår medan jag låg och hyperventilerade pga min oro inför imorgon;
När jag väntade Noel kände jag direkt från plusset en sådan jävla enomr kärlek att jag höll på att spricka. Det lilla frö inom mig väckte all kärlek i min omgivning till liv.
MEN jag vågade aldrig inhandla massa grejer för jag var rädd för att de ej skulle komma till användning (Och ack så rätt jag hade)
NU med Ärtan VÅGAR jag inte släppa loss den kärlek jag VET att jag känner för detta nya lilla liv. Det gör ju så ont att förlora... Och det ger mig dåligt samvete, trots att jag vet att jag älskar exakt lika mycket som jag älskade och älskar Noel men jag vågar inte... Jag blir rädd bara jag skriver det!
DÄREMOT har jag inhandlat grejer till bebis för flera tusen. Som om jag behöver få hoppas genom materiella ting...
FULLT NORMALT säger Daniel.
Jag som var så rädd att blotta dessa känslor för honom säger att jag är normal.
JAG, normal.
Han underbara.
Åh vad jag är tacksam att lotten föll på honom att bli mitt andra barns pappa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror i alla fall att du är alldeles fantastisk Anna, oavsett vad ex försöker tuta i dig - they're nothing but trouble!:) Hoppas allt är bra med stormagen!
SvaraRaderaJapp, and it got me into nothing but trouble:/..
SvaraRaderaJapp, du är helt normal =0)
SvaraRaderaKramis och jag tänker på dig, det vet du. Väntar ett sms eller ett samtal senast kl 12 imorgon ;)