Om man bortser från att det är jävligt tråkigt att bara gå hemma så är det rätt skönt att inte jobbba. Jag har inte lika ont längre, det kommer och går givetvis men det är inte som en onsdagskväll med tårar i ögonen bara för att man behöver resa sig upp.

Min mamma fyller snart 50 år. fan vad tiden går, ja inte för att jag tycker hon är gammal. Utan för att jag mins när hon fyllde 40, eftersom jag veckan efter fyllde 18.
Det har gått tio år sedan dess och tiden bara springer iväg.
Detta är dock det första året jag ej har någon nojja över att bli äldre. För jag trivs med den jag blivit nu 28 år efter min födelse.
28 år.
Det är tredje del av mitt liv, om man har tur.

Pst, jag vill ha vår.

Första dagen!

Idag är första dagen på min heltidssjukrivning.
Och jag har sovit länge idag. Har morgonrocken på mig ännu.
Denna vecka har jag gett mig själv tillåtelse till just det, att sova länge för nästa vecka skall klockan ställas så att jag ej blir ett sovande spöke. Det är ju lätt hänt när man bara är hemma.

Men jag har lite grejer ändå att fixa med.
Denna vecka är det lite samtal som skall ringas. Har bara ett kvar och det fixar jag på torsdag när min handläggare på försäkringskassan är tillbaka.
Även skrubbning av lägenheten innan besök från småland och sedan söndagens visning. (Jag har lovar att göra ENDAST så mycket som jag orkar och att ej överanstränga mig...)

Sedan är det ju packning av lägenheten från och med nästa vecka.
Och dessutom, så till det bästa av allt! Jag kommer köra en "Ta-hand-om-dig" vecka denna vecka.
Brun utan sol, färgning och formning av ögonbryn, färgning och klippning av håret, inhandla lite hudprodukter etc etc.
Behöver en renovering. Känner mig inte alls fin, bara tjock och ful. (Ja förutom magen som jag ÄLSKAR då).

Nu ska jag ändå surfa runt lite, sedan fixa lite innan Daniel kommer hem vid fem.
Mat och lite röj i lägenheten.
Ikväll kommer Josefin också. Härligt.

/A

dududduduuu

Det är lördag idag. Men för mig kommer det längre knappast spela roll vad för veckodag det är. Jag är numera sjukskriven heltid och kommer vara hemma tills bebis kommer.
Jag har ont, ibland så förfärligt ont att tårarna kommer. Och just i dessa ögonblick kan jag undra vad fan jag gett mig in på. Med Noel hade jag ju också ont och jag har knappast glömt hur det kändes...
Men så kickar lilla killen inifrån och då vet jag att det är värt det, denna gången också. För det har aldrig funnits några finare minnen eller bättre upplevelser än att bära två så underbara fina pojkar inom mig.
Det är fantastiskt att vara gravid. Det är en så enorm stor kärlek som växer dag för dag.
Oavsett hur ont, trött och jobbigt det ibland är så skulle jag ej vilja byta bort dessa resor för allt i världen.
Det enda som gör så pass ont att det ibland är outhärdligt är att Noel inte är hos mig. Jag saknar honom när jag tänker på framtiden med busbebis. Jag önskar att bebis fick iuppleva storebror här på jorden, inte "bara" som en skyddande ängel.
Men bättre det än ingenting...

För övrigt så känner jag mig fet, blek och grå. Det enda som är fint på mig är magen, den är stor och fin. Men alla de där plus kilona de har satt sig på ställen som ej är så underbart direkt. Jag VET att det beror på alla söta saker jag stoppar i mig. Men vad fan skall jag göra då? Jag är ju röksugen hela tiden och måste ju dämpa det med något.
Salmiak och lakrits är det bästa och glass...
Ni kan ju tänka er hur mycket jag då äter, typ varje dag.
Jag längtar inte bara till maj för att bebis kommer då, jag längtar till maj för då kan jag börja blicka framåt mot en period av GI och träning.

Nu skall jag iväg och dricka lite latte och köpa en ny burk trombyl.
Älskade, älskade trombyl ;)

/a

646 gram ren kärlek

Idag gjorde vi flödesultraljudet som jag varit så rädd för, haft ångest för, gråtit över.
Idag fick vi domen.
ALLT såg bra ut!
Det innebär att det inte kommer uppstå några proppar eftersom flödet såg bra ut och komer se ut så här under hela graviditeten.
Nu hoppas vi att alla tillväxtultraljud går lika bra.

Idag vägde han 646 gram -5,3 procent. Det är LÅGA bra procent.
646 gram ren och skär kärlek.

Januari börjar året, februari kommer näst...

Halloj på er alla ute i cyberrymden!
Idag skiner solen, det är knappt 7 minus grader och jag är "ledig". (Vilket betyder sjukskriven då...)

I helgen var jag och älskling med svärföräldrarna i vaxholm och sov på hotell. Underbart att bara få komma bort en liten sväng samtidigt som jag har världens seperationsångest från min lilla byracka.
Konstigt hur ett litet djur kan hålla en hjärta så hårt.

Tänk det är bara 6 veckor kvar tills vi skall flytta. Det kommer bli så underbart. Ett steg utanför dörren och där kan jag sitta i solen och filosofera. Nomore betong! Vad underbart det kommer bli, så fantastiskt. Tänk vad livet gör snabba vändningar. Jag är så tacksam för att livet valde att göra en sådan bra vändning som nu. Annars är jag ju rätt van vid att det är tråkiga händelser och ångestframkallande madrömmar som uppstår.
Nu blåser livet i rätt riktning och jag älskar varje minut av den vind som drar förbi. ÄVEN de stunder så graviditeten smärtar mig fysiskt så jag vill kräkas. För allt det där går över när lillkillen sparkar och boxar sin mamma i magen. Då uppryms jag av en enorm kärlek bara.

Jag önskar jag kunde beskriva hur bra jag mår och vilken olik sits jag sitter i jämför med hela mitt övriga liv, innan detta... men det går inte. För jag finner inga ord.

Fix och don

Daniel är och träffar sin bror som skall åka till la cuba imorgon. Han lämnade mig i ett kaos här hemma.
Vi donar och fixar inför lägenhets fotografering imorgon. Inte mycket kvar nu men jag tar paus vid datorn ett slag.

På Tisdag skall jag åka till södertälje och hälsa på Noel i hans minneslund samt träffa hans fina pappa. Och som en bonus får jag ju då träffa på min fina, fina Karma och sötaste Eastwood.
Saknar de små djuren i mellanåt.
Det känns lite tungt men jag vet att Rick är så fin med dem så jag oroar mig inte ett dugg.

Nehe, ingen rast och ingen ro.
Dags att ta tag i resten av bohaget.
Tjingeling.

2009 the summering!

Så var det ett nytt år igen.
Tiden går fort och åren springer förbi.
2009 var ett år där det hände mycket.
Här kommer min summering av det som var, Månad för månad!

Januari:
En livskris. Jag och Rickard, Noels pappa hade brytit innan jul och Januari bestod av att TRO att jag mådde bra. Gjorde några konstiga saker, hörde av mig och sökte tröst hos helt fel människa.
Men som tur var tog det ej lång tid innan jag bröt allt med detta destruktiva beteende även om det innebar många, många tårfyllda nätter.

Februari:
Någonstans i slutet av februari så träffade jag en man. Jag kom att falla rätt hårt för honom och hans personlighet. Det utvecklades aldrig till en relation. Utan avslutades innan det hann bli mer än kramar och djupa samtal. Men denna människa hade ändå ett stort inflytande. Han fick mig att inse att jag var värd att betyda någonting, att jag var värd ärlighet och en hand att hålla i.
Mitt möte med Andreas var början på en självutvecklande period hos mig som jag är evigt tacksam för.

Mars:
Jag åkte till västkusten. Träffade Donny, himla många år sedan sist. Vi bakade pizza och jag skar tomaterna helt fel. Som vi skrattade. Jag stannade i några dagar sedan bar det av till mamma. Det var ett tag sedan jag umgicks med mor också. Detta möte med henne dena gång fick mig att inse hur mycket hon på senare tid kommit att betyda för mig. Vi har haft en tuff relation. Där jag inte känt mig bekväm, men nu 2009, att sitta i samma soffa som min mor, det gjorde mig glad. Jag är så glad att hon finns!
Så kom det STORA mötet!
PIA!
Vi förenades i sorg 2007 och detta var första gången vi skulle mötas i det verkliga livet.
Jag åkte hem till henne i västra frölunda där vi avnjöt kaffe och tittade på bilder på hennes vackra, fina dotter. I famnen låg Liam och sussade så sött och gud vad kärlek det fanns i det där rummet den dagen. Vi besökte även lilla Livias grav. Fina underbara Livia!

April:
Hurra, Hurra! Jag fyller år. Inget att fira direkt men ändå.
2 år sedan jag blev gravid med Noel. Det kändes tungt. Men inom mig hade en styrka börjat växa. Jag körde min egen stil på min egna väg. Raka rör och öppna kort var min melodi. Jag började må bra med mig själv.

Maj:
Snart sommar och semester. Det braiga inom mig fortsatte.
=)

Juni:
Juni, månaden då det hände, det som kom att förändra mitt liv.
27 Juni bjöd Josefin ut mig på middag. Vi drack vin och pratade kärlek och icke kärlek. Hon pratade om sitt onda hjärta och vi bestämde oss där och då för att leva singelliv ihop...
På kvällen begav vi oss ut för att dansa och på skämt raggade vi killar. För att leva singelliv, så raggade jag verkligen på fel kille.
Det slutade med efterfest och för många goa skratt för att kunna släppa dena kille ujr sikte, så vi bestämde oss för att ses igen. Och det gjorde vi.

Juli:
Semester! Jag åker ner till Lena i småland. Innan dess har jag hunnit träffa Daniel 2 ggr och jag har hunnit bestämma mig för att det är honom jag vill ha.
När jag kom tilbaka från småland så visste jag att det beslutet att träffa honom igen var det bästa jag tagit.
Kärleken var oundviklig.

Augusti:
5:e, Jossan fyllde år. Vi drack vin hemma hos Daniel. Denna dag sa vi att vi var ett par.
Någonstans veckan efter så hände det tydligen någonting...

September:
Dalarna! Jag och Daniel åker till dalarna och umgås helt själva utan någon som helst konstakt med omvärlden. Vi bestämer att VI är så rätt för varandra.
Konstiga saker sker med min kropp. Brösten verkar större och jag mår illa.
Måndagen den 9:e blir det ett plus på stickan.
Jag får mer eller mindre panik. Daniel blir mer lugn.
Kan såklart inte bli ledsen men så rädd och så himla nervös.
Någon vecka senare bestämmer vi os för att bo ihop.

Oktober:
Den 11:e fyller Noel 2 år. Det gör ont i hjärtat. Jag och Rickard är hos Noel och tänder ljus. Älskade lilla fina pojke.

November:
Dagarna lunkar på. Jag har ont i magen och är rädd att något skall hända med bebis i magen!

December:
Efter att ha sett lillkillen i magen så lägger sig ett lugn. Är fortfarande nervös och rädd såklart men han var frisk och levde på och sparkarna börjar kännas mer och mer.
22:e december känns sparkarna så hårt att Daniel känner dem också. Fina unge.
Vi köper större bostad och inväntar 2010 med stor förhoppning om att 2010 kommer bli ett ännu bättre år...


VÄLKOMMEN 2010 och Grattis framor som fyller år idag...