Mys

Så här ser det ut i vår säng. Vart jag sover? På 3 cm från att ligga på golvet. På vänstra sidan alltså.

Höstbomb!

Ja jag alltså. Jag har gjort det jag alltid brukar göra på hösten. Färgat håret rött.
Rött hår är sexigt. Synd att jag inte känner mig sådan.
Men rött hår är himla hett!!!

Idag och igår gick jag och Adde upp klockan sju.
Vi försöker ändra lite tider här.
Jag är trött nu. Men när Adrian vaknar till liv skall jag ge han lunch sen tänkte jag dra ner till Rickardsviksparken med hund och barn.
Älskar Rickardsvik. Det är helt underbart att ett sådant ställe finns.

Tjing nu ropar toalettstolen åt mig att komma.

Lång dag!

I morse vaknade Adde innan klockan 5 och var vaken till 630. Men med tanke på att han nu ligger och sover i sin säng INNAN klockan 22 så var det väl rätt bra!

Vi behöver ändra lite tider här hemma.
Jag behöver komma i säng tidigare och Adrian behöver somna innan jag går och lägger mig för att vi ska kunna få den här kända egentiden som är så värdefull.
Tror att Adrian ärvt morgontröttheten och kvällspiggheten från mig.!
Så om han nu vaknar tidigt på morgonen så kan han i allafall gå och lägga sig tidigare. *Tänker positivt*

Idag tog jag en superlång promenad tillsammans med Fia. Skulle köpa skor. Men då inser jag att butiken har flyttat! Riktigt irriterande! Men det blev ändå lite små shoppande som alltid=)

Igår provade jag på Zumba. Herregud. Jag fällde mig själv typ. Ruskigt irriterande träningsform men som nog kan bli kul om jag ger det lite tid och övar lite ;)

Nej nu ska jag logga av. Snart är det lyxfällan och sen är det bums i säng!

Imorgon väntas besök av fyra fina mammor!

Gäsp!

Vi har varit väldigt bortskämda med att vår son har haft extremt bra sömn.
Nu har jag nog tyvärr börjat inse att det är tidigare morgondagar jag har att vänta.
Men det är bara att gilla läget. Kanske är det rent av toppen bra? Vi kanske kan få till det där på kvällarna? Att han sover tidigare så jag och min kära sambo hinner umgås lite själva!
Ja det blir nog bra det här.
Men jag hade visst glömt bort hur det kändes att vakna och faktiskt gå upp innan klockan nio :-)

Helt plötsligt!

En hund som idag insett att en liten adde plötsligt kan komma efter... Bäst att sluta ta barnets leksaker...

Hurra!

Älsklingen fyllde hela 34 år igår. och snäll som jag är ställde jag till med kalas.
Det blev goda vänner, tårta, några öl och en hel del kaffe.
Det var trevligt.

jag hängde upp ballonger och alla gäster fick för sig att det var köpt på någon vuxenavdelning någonstans i en avlägsen del av stan.
Men nej jag köpte dem på Lekia i Farsta. Larver skulle det vara. De såg inte ut som larver...inte alls...


Idag är en såndär slapparlördag. Vi har fan inte varit utanför dörren. Imorgon måste det bli en promenad.

Och antiskallhalsbandet är introducerat. Kaspian ligger lite förvirrad och "chockad" i soffan. Men han skällde då inte på ringklockan... Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta kommer vara hjälpen vi behöver med hans skällande på andra hundar ute... Ingen skulle bli gladare än jag!

"Man måste dö några gånger innan man kan leva"

...Ja som Håkan sjunger.
Det kanske är så.
Men jag tycker inte man skall behöva dö så hårt och länge och tufft om man nu måste dö för att kunna leva...
Det finns mycket jag skulle kunna klara mig utan. Många incidenter där jag dött en smula eller nästan helt.
Noels bortgång, ja självklart!

Men så även det där med mitt psykoex.
Nu är vi kallade till rättegång i göteborg i November. Suck. Över tre år sedan det hände och NU NU tror de att han skall dyka upp? Jag skall alltså ta mig till götet för att sitta där och så dyker han inte upp? Som de andra två gångerna? Känns ju lockande!
Inte!!!
Och så ska man minnas allt... fastän det är så länge sedan. Det är för jävligt.
Fick veta att han har tre rättegångar emot sig på två dagar.
Alla tre är misshandel. En var grooov. Alla tre emot tjejer. Fega jävel.
Jag tänker onda tankar om att han skall dö...så jag slipper möta honom. Den ena tjejen är visst livrädd för honom. Stackarn... Jag har slutat vara rädd för honom. Han kan inte nå mig längre. För mig är han bara luft.
Men är det inte för jävligt så säg hur vårt rättväsende är? På tre år har han lyckats förstöra 3 tjejers liv... På ett eller annat sätt.
Mitt förstörde han ekonomiskt (vilket jag plockat upp nu visserligen) och psykiskt. Det tog ett bra tag innan jag repade mig.
Stackars tjejer...
Alltså de andra.
Mig med förstås men som sagt jag är inte rädd för honom.
Jag vill bara få det gjort.
Jag vill dö en sista gång, lite granna för att sedan fortsätta leva utan detta hängande över mig. Så snälla IDIOT.
Kom på rättegången.'
Tack!

Det där med att inte trivas med sig själv!

Det finns inte mycket som är värre för ens välbefinnande med att inte trivas med sig själv. Och det spelar ingen roll vad det är man är missnöjd med.
Kroppen, insidan, utsidan eller bara livet i allmänhet.
Just nu i denna stund som jag skriver ligger världens bästa Adrian bredvid mig och testkryper i soffan. Han "pratar" som 17 och drar i min arm för att komma närmare. Jag trivs med livet. Med min fina familj! Och jag uppskattar det jag har för jag vet hur det är att ha ingenting!

Men jag är missnöjd. Inte med min insida, inte med mitt utseende i allmänhet. Utan med min kropp.
Jag har minst 25 kilo att behöva gå ner. Inte för att bli snygg eller kunna ha kortkort så att säga. Inte inför andra! Men för min egen del... JAG behöver få känna mig fin inför mig själv, när jag tittar mig själv i spegeln vill jag kunna le.
Just nu ser jag knappt mig själv för alla valkar som kommit av graviditeten.
Jag vet, det är bara 6 månader sedan jag födde honom... jag vet att det tar tid att gå ner. Och jag ska ner. För min egen skull.
Men det är fan svårt och jobbigt, att orka och att ha lust.
Att ha en liten skitunge tar på krafterna får en att glömma äta, vilket man måste för att gå ner. Man ska ha ork att gå ner kvällstid till gymmet, vilket man inte alla kvällar har.

Men jag är nöjd med det jag har. Mitt liv, mina vänner och min familj.
Men jag har något jag hellre skulle vilja bli av med och det är 25 kilo kärlekshandtag!

Trötter

idag har vi varit ute i 7 hela timmar. Skönt men man blir trött. Imorgon funderar jag på om det skall bli en hemmadag. Fixa i ordning lite till helgen så slipper vi fixa och dona och kan bara vara! En familjehelg är att vänta. Förra helgen var ju Daniel och Adde i dalarna och jag var själv så klart vi måste mysa ordentligt nu.

Adrian har just somnat. Ikväll fick han välling till kvällsmat och vilken skillnad! Istället för all bök med gröt och kladd på kvällen så somnade han gott med flaskan. Härligt. En ny rutin är född.
=)

Nu ska jag hjälpa Daniel med diskmaskinen, den plockar viss inte in och ur sig själv... konstigt...

Dagen

Idag började jag dagen i Rickardsviksparken tillsammans med Jessica och fia samt deras fina ungar. Och så min fina unge såklart!
Kaspian fick leka lite och sen tränade jag lite i träningsgården. Allt börjar gå lite bättre nu, äntligen.
Det har varit jävligt tufft ett tag och är fortfarande, ända sen för över ett år sedan som han blev attackerad brutalt av en annan hund. Det är skällande och rädsla vid varje hundmöten. Fram tills han får hälsa, då blir han bara lekfull.
Det har ju sedan den första gången varit tre andra gånger som han blivit påhoppad. Sist i Måndag då fick han ett rejält huggbett i halsen som vi nu håller på att behandla...
Stackars lilla skit alltså.

Det tråkiga är att även om det är DERAS hunds första gång etc etc så är det inte dem som till slut får gå i omplacerings tankar för att man inte kan gå ut med barnvagn och hund samtidigt.
Kaspian välte ju vagnen för några veckor sedan pga sitt beteende vid hundmöten. Detta fick i min tur mig att inte ta fighten och gå ut med honom, av rädsla. Men nu... börjar det vända jag har fått ny kraft. Jag VET att detta är sista chansen annars måste han få flytta och det vill jag verkligen inte!!!

Så hårdträning gäller. Belöning, belöning, belöning!!! Köttbullar. MUMS! =)
På lördag skall vi köpa ett antiskall halsband också. Och smygbörja med det under helg och veckan. Sedan på Torsdag ska vi privatträna för att lära oss hur man belönar på rätt sätt och introducera antiskall halsbandet ute. Vi får se hur det går men jag hyser höga förhoppningar!

Nu tv och snart är det greys=)

3 år

Hipp hipp hurra!!!
Igår fyllde min kära lilla son Noel 3 år.
3 år. Tänk vad tiden går... men ändå inte.
Igår träffade jag och Adde Rickard i Södertälje. Vi promenerade i det fina höstvädret tillsammans. Handlade presenter och blommor och gick sedan till minneslunden.
Det var en fin dag och jag är så tacksam och glad att jag och Rickard spenderade den tillsammans. Känslosamt! Enormt känslosamt!

3 år. Vi pratade om när jag bar dig, om de minnen vi har. Vi skrattade för att i nästa sekund sätta skrattet i halsen och minndes och kände den sorg vi båda delar. När du försvann Noel, så tog du en stor del av våra hjärtan med dig dit du for. Och vi saknar den framtid vi ville dela med dig och vi saknar den förväntan inför din ankomst.

Älskade fina pojke. 3 år sedan du försvann.
Första året hörde många av sig från familjen.
Vi hade kalas för dig.
Nu när det gått 3 år verkar inte många minnas din dag.
Ingen skulle glömma Adrians dag, varför tror de att det är okej att glömma din dag?
Jag skrev om din dag på facebook och alla möjliga människor skrev en liten hälsning. Främst mina fina underbara änglamammors vänner som vet vad jag går igenom. Men även andra vänner.
Rickard och jag pratade om det.
En farmor som ej hör av sig. En farfar som ej ringer.
En morfar som inte skickar ett kort och en mormor som inte skickar en hälsning.
Fastrar, mostrar och morbröder som inte minns eller kommer ihåg.
Det skulle ha betytt så mycket.
En liten liten hälsning.
Skulle gjort sådan skillnad för oss, dina föräldrar!

Vi minns dig och vi kommer ihåg.
Vi älskar dig och vi sörjer dig.
Vi firar dig och ditt minne.
För vi är dina föräldrar och för alltid är du vår dyrbare son.
Nils Noel Gunnar Stenberg.
RIP

Tack alla som hörde av sig, som skänkte oss en tanke, som delade tankar och ömhetsbevis för vår son.
Ni är ovärdeliga!

EN GAMMAL VÄN!!!

Jag har saknat dig så... min gamla fina blogg. Så nu är jag tillbaka här och tänker därmed ta upp mitt bloggande. Har inte blivit så mycket det sista av alla olika skäl...

Saknat dig...bloggen=)