Det se ut som ett bombnedslag en lekstund efter att vi städat.
Så lik mamma. Fröken kaos som jag brukar kalla mig själv.
Jag är bäst på att ha det rörigt.
Published with Blogger-droid v1.6.7
söndag 27 mars 2011
lik sin mamma...
Det se ut som ett bombnedslag en lekstund efter att vi städat.
Så lik mamma. Fröken kaos som jag brukar kalla mig själv.
Jag är bäst på att ha det rörigt.
lördag 26 mars 2011
Sötnosen
Och såna här bilder får mitt inre så varmt.
Älskade unge.
Idag var vi och badade. Helt underbart såg Adrian ut att tycka att det var. Han var en riktig liten fisk i vattnet.
Så kul.
Nu är det sovdags för en tröttis.
Imorgon är det fullt ös igen men åh vad jag älskar livet som mamma. Livet som jordemamma.
Published with Blogger-droid v1.6.7
torsdag 24 mars 2011
blondie
Lade i en blekning igår. Det är lite gula och röda toner i skallen men ändå helt ok. Tänkte dra i slingor sen.
Försöker mig på att bli väldigt blond.
Det är det eller riktigt mörkt som gäller. Jag är ingen mittimellan tjej. Så nu ska det bli ruskigt blondt.
Hepp!
Published with Blogger-droid v1.6.7
måndag 21 mars 2011
Blir lite skraj.
Jag har som jag tidigare skrivit, en son som är vild.
Eller vild och vild, han är överallt och ingenstans. Lyssnar inte på mig. Skrattar åt mig om jag fyar.
Busar så att jag ibland håller på att bli tokig.
Saken är den att Adrian är helt underbar. Busig men som sagt helt underbar.
Och som ni vet sedan tidigare så tycker jag barn ska vara busiga.
Adrian är inte ens ett år. Han har inte lärt sig att "klappa försiktigt". Han tar sig fram oavsett vem eller vad som är i vägen. Han kliver över eller ""armbågar" sig fram.
Han har inte lärt sig att det kan göra ont på kompisen.
Självklart har han inte lärt sig det. Han är inte ens ett år.
DÄRFÖR kära vänner blir jag förbannad när en del bara häver ur sig kommentarer som i mitt mamma hjärta sätter sig som en tagg.
Följande utspelar sig på öppna förskolan:
En pojke i samma ålder puttar Adrian. Mamman skäller på pojken. Jag som tycker att "ja sånt kan ju hända" vill släta över det hela så att mamman ej känner sig dum som man faktiskt kan göra som föräldrer. Vad svarar hon mig????
"Ja det brukar ju vara Adrian som puttas här annars, men nu har J fått träna upp sig under två tre veckor sedan ni var här sist".
URSÄKTA WHAT?
BRUKAR?... Adrian brukar inte alls PUTTAS. Och dessutom har inte ens dessa två barn lekt direkt med varandra tidigare under de tre gångerna jag träffat dem på öppna innan.
Men jaha, är Adrian klassats som barnet som puttas? ÅH vad arg jag blir när jag tänker på det. Adrian är snäll. Busig men snäll. Han älskar att kramas och pussas, sitta i knät och mysa. Han slåss inte eller puttas för att vara dum. Det händer för att han ej kan eller har lärt sig något annat.
Han är inte ens ett år fyllda.
Jag har ju sett hur runt omkring sig han är och min rädsla ligger just nu i att min son ska få en stämpel på sig att vara den stökiga killen.
Jag blir både ledsen och arg för dumma kommentarer. Framförallt när det kommer från någon som absolut inte känner min son.
Min alldeles perfekta unge!
222
Hade hoppats på att som varje år sedan jag började betala skatt att få lite extra semesterpengar. (Eller dubbelvagnspengar detta år) Men icke. 222kr ska jag betala tillbaka till staten. Det är sjukt egentligen. Vad mycket skatt vi betalar, ibland undrar jag vart dessa pengar går till.
Barnomsorgen? Nej där verkar det inte gå mycket. Barngrupperna är större bara på några år, mindre personaltimmar och hålla nere på inköpen.
Barnomsorgen är en av de viktigaste delar av vårt land. Barnen är vår framtid.
Och om jag visste att vi prioriterade dem skulle jag inte klaga över all skatt.
Men NU klagar jag.
Usch.
Barnomsorgen? Nej där verkar det inte gå mycket. Barngrupperna är större bara på några år, mindre personaltimmar och hålla nere på inköpen.
Barnomsorgen är en av de viktigaste delar av vårt land. Barnen är vår framtid.
Och om jag visste att vi prioriterade dem skulle jag inte klaga över all skatt.
Men NU klagar jag.
Usch.
söndag 20 mars 2011
lördag 19 mars 2011
Inte så ensam.
Ibland kan det kännas som om man är väldigt ensam med sina tankar och känslor.
Att ingen i hela världen förstår just det DU känner.
Så kände jag när jag skrev om mitt dåliga samvete.
Och vips, får jag fina kommentarer som visar att jag är inte alls ensam.
Jag vill bara säga tack till er.
För era kommentarer gjorde mig lite lättare till sinnet och om det fanns några virtuella hjärtan att skriva i denna text hade jag skrivit några till er.
Att ingen i hela världen förstår just det DU känner.
Så kände jag när jag skrev om mitt dåliga samvete.
Och vips, får jag fina kommentarer som visar att jag är inte alls ensam.
Jag vill bara säga tack till er.
För era kommentarer gjorde mig lite lättare till sinnet och om det fanns några virtuella hjärtan att skriva i denna text hade jag skrivit några till er.
fredag 18 mars 2011
Det ständiga dåliga samvetet
Jag har ständigt en gnagande känsla av dåligt samvete.
Jag ser hur mina vackra fina änglamammor sörjer och vårdar sin sorg.
De är vid graven/lunden. Tänder ljus. Lägger blommor. Etc etc.
Här hemma har vi inte ens ett enda kort uppe.
Noels ljusstakar står gömda bakom tvn, för att förhindra att Adrian kommer åt dem.
Jag har inte varit vid minneslunden på evigheter. Om sanningen skall fram så har jag inte varit där sedan han fyllde tre. Det gjorde han i Oktober.
Och självklart får jag dåligt samvete.
Jag tänker att jag BORDE göra annorlunda. Fixa och dona, tända ljus och gråta oftare. Som alla andra verkar göra.
Och samtidigt så känns det så himla fel att jämföra mig med alla andra och hur jag "gör" eller inte gör.
Jag blir arg på mig själv för jag säger ju och har sagt så många gånger till så många människor att man aldrig skall jämföra sorg eller olyckor. Och så är det precis vad jag själv sitter och gör. Det är så dumt av mig!
Jag sörjer Noel varje dag.
Jag är ledsen.
Varje sekund över att han inte fick stanna.
Jag är dock inte i behov av allt det runt omkring längre. I början var det så viktigt för mig att vara vid lunden, tända ljus, ha massor av bilder på honom.
Jag hävdar inte min sorg i skrift och tal längre varje dag som jag gjorde tidigare.
VARFÖR får jag dåligt samvete av att jag inte donar och fixar och grejar när jag VET för mig själv att det inte uppfyller något behov hos mig längre.
Jag sörjer ändå, lite annorlunda nu bara än tidigare.
Och det halva hjärtat jag delar med honom har jag haft på mig i över 3 år och det bär jag med mig överallt.
DET räcker för mig att lägga det mellan mina fingrar och tänka en extra tanke, flera gånger om dagen.
Jag älskar dig Noel.
Jag vet att du vet att mamma älskar dig.
Och saknar och sörjer.
Min son, en storebror bland molnen
Jag ser hur mina vackra fina änglamammor sörjer och vårdar sin sorg.
De är vid graven/lunden. Tänder ljus. Lägger blommor. Etc etc.
Här hemma har vi inte ens ett enda kort uppe.
Noels ljusstakar står gömda bakom tvn, för att förhindra att Adrian kommer åt dem.
Jag har inte varit vid minneslunden på evigheter. Om sanningen skall fram så har jag inte varit där sedan han fyllde tre. Det gjorde han i Oktober.
Och självklart får jag dåligt samvete.
Jag tänker att jag BORDE göra annorlunda. Fixa och dona, tända ljus och gråta oftare. Som alla andra verkar göra.
Och samtidigt så känns det så himla fel att jämföra mig med alla andra och hur jag "gör" eller inte gör.
Jag blir arg på mig själv för jag säger ju och har sagt så många gånger till så många människor att man aldrig skall jämföra sorg eller olyckor. Och så är det precis vad jag själv sitter och gör. Det är så dumt av mig!
Jag sörjer Noel varje dag.
Jag är ledsen.
Varje sekund över att han inte fick stanna.
Jag är dock inte i behov av allt det runt omkring längre. I början var det så viktigt för mig att vara vid lunden, tända ljus, ha massor av bilder på honom.
Jag hävdar inte min sorg i skrift och tal längre varje dag som jag gjorde tidigare.
VARFÖR får jag dåligt samvete av att jag inte donar och fixar och grejar när jag VET för mig själv att det inte uppfyller något behov hos mig längre.
Jag sörjer ändå, lite annorlunda nu bara än tidigare.
Och det halva hjärtat jag delar med honom har jag haft på mig i över 3 år och det bär jag med mig överallt.
DET räcker för mig att lägga det mellan mina fingrar och tänka en extra tanke, flera gånger om dagen.
Jag älskar dig Noel.
Jag vet att du vet att mamma älskar dig.
Och saknar och sörjer.
Min son, en storebror bland molnen
tydligen snö.
Här på bilden står för övrigt min stora lilla kärlek och tittar ut på Kaspian när han leker på baksidan.
Adrian är så himla underbar alltså. Mer vild än tam men det gör absolut ingenting.
Som jag alltid sagt till min storasyster, framför allt efter några blickar och skitsnack Ang hennes" vilda" barn är att barn ska vara sådana. Jag tror seriöst att barn som vågar leva, busar, sätta sig emot är trygga barn.
Så jag klagar inte. Jag vill ju att han ska bli en egen person och det skulle han aldrig kunna bli om han gjorde presic som jag ville HELA tiden.
Fast han får gärna göra det ibland...
Published with Blogger-droid v1.6.7
torsdag 17 mars 2011
kära gud eller vad du nu heter.
Om du ser till att min skallebank som jag haft i över ett dygn nu.försvinner lovar jag att gå i kyrkan inom en vecka. Eller i en moské eller vart du nu håller till.
Tack på förhand.
Published with Blogger-droid v1.6.7
tisdag 15 mars 2011
Ont.
Åh. Jag är grymt förkyld. Har ont i halsen och bihålorna.
Här hemma skulle det vara mycket trevligt om vi fick vara friska allihopa i några veckor iallafall.
Vi har varit sjuka till och från i snart två månader.
En mycket djup suck!
Här hemma skulle det vara mycket trevligt om vi fick vara friska allihopa i några veckor iallafall.
Vi har varit sjuka till och från i snart två månader.
En mycket djup suck!
Published with Blogger-droid v1.6.7
Jisses!
Här i v tretton (12+0).
Published with Blogger-droid v1.6.7
lördag 12 mars 2011
toppen lördag
Idag lyser solen och snön droppar från taken. Underbart när man kan skåda våren!
Idag ska jag och Kaspian följa med ut i skog och mark tillsammans med Jessica och hennes mammas hundar. Mys.
Sedan får vi besök och då blir det grillmiddag och schlagermys. :-)
Toppen lördag.
Idag ska jag och Kaspian följa med ut i skog och mark tillsammans med Jessica och hennes mammas hundar. Mys.
Sedan får vi besök och då blir det grillmiddag och schlagermys. :-)
Toppen lördag.
Published with Blogger-droid v1.6.7
onsdag 9 mars 2011
första riktigt läskiga stunden.
Inatt hämtade vi in Adrian till oss vid halv fyra. Fyra vaknar vi av ett kvävande ljud.
Bredvid oss låg Adrian och kräktes upp slem som han utan hjälp inte fick ut.
Daniel satte honom upp och det kom ännu mer.
Jag vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt om han sov i sitt eget rum och ifall vi inte skull ha hört.
Usch ångest av bara tanken.
Undra hur man kommer sova inatt...
Bredvid oss låg Adrian och kräktes upp slem som han utan hjälp inte fick ut.
Daniel satte honom upp och det kom ännu mer.
Jag vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt om han sov i sitt eget rum och ifall vi inte skull ha hört.
Usch ångest av bara tanken.
Undra hur man kommer sova inatt...
Published with Blogger-droid v1.6.7
tisdag 8 mars 2011
utflykt
Idag trotsade vi i alla fall snoret och tog oss ut på en utflykt med två mammor och deras barn. Åkte lite rutschkana och åt lunch ute. Supermysigt.
Men OJ vad trött både jag och Adde blev. Jag ligger redan till sängs klockan 21:22.
Och det beror inte bara på minibus imagen.
Godnatt
Published with Blogger-droid v1.6.7
måndag 7 mars 2011
Välkommen tillbaka!
Jag välkomnar dig. INTE!
Nu är Adrian sjuk igen. Det är så träligt för det betyder att vi får hålla oss hemma, borta från lekkompisar och mammor att prata med.
Jag blir så trött!
Kräksjuka, magsjuka och nu förkylning med feber. På en loppet av en månad. Inget kul alls.
Nåväl.
Väl hemma borde jag dra igång och städa lite men jag orkar verkligen inte.
Har en man som tyckte jag skulle vila istället så jag tar väl hans råd. hans råd är bra ibland.
Tvättar gör jag dock. Det är ju min syssla.
Vi har delat upp det så att jag tar tvätten, tvättar och lägger in den och Daniel han ser till att köket är rent och snyggt från disk och smuts. En bra fördelning tycker jag, helst då när jag ändå tvättat varje gång sedan vi blev tillsammans. Och att fixa iordning köket är verkligen något av det tråkigaste jag vet!
Nu är Adrian sjuk igen. Det är så träligt för det betyder att vi får hålla oss hemma, borta från lekkompisar och mammor att prata med.
Jag blir så trött!
Kräksjuka, magsjuka och nu förkylning med feber. På en loppet av en månad. Inget kul alls.
Nåväl.
Väl hemma borde jag dra igång och städa lite men jag orkar verkligen inte.
Har en man som tyckte jag skulle vila istället så jag tar väl hans råd. hans råd är bra ibland.
Tvättar gör jag dock. Det är ju min syssla.
Vi har delat upp det så att jag tar tvätten, tvättar och lägger in den och Daniel han ser till att köket är rent och snyggt från disk och smuts. En bra fördelning tycker jag, helst då när jag ändå tvättat varje gång sedan vi blev tillsammans. Och att fixa iordning köket är verkligen något av det tråkigaste jag vet!
lördag 5 mars 2011
Sitter ensam och tittar på "andra chansen".
Låten "spring för livet" med Sara Varga är totalt underbar! Den gick rakt in i hjärtat på mig. RAKT IN.
De orden, den texten.
Rakt in i hjärtat!
Saken är den att jag har varit denna någon som sprungit för livet.
Som har försökt förstå och försökt förlåta när någon som älskat har slagit.
Jag har gjort det fler än en gång.
Inte bara i relation mellan mig och en man utan även i mitt liv som barn med vuxen.
Slag är inte bara en fysisk handling utan slag kan även ges psykiskt.
Jag sprang för livet, slog mig med armbågar och klor genom livet.
För rätten att bli älskad utan att ha ont i magen och ha ont i hjärtat.
Utan att känna mig fel och värdelös.
Trampad på och spottad på.
Idag. Idag Har jag nått mitt mål.
Jag är klar med att kuta igenom livet. Jag har lagt löparskorna på hyllan.
Det gjorde jag i samma sekund som jag plussade 2007 med Noel. Då knöt jag upp första skon.
I och med min terapi efter att han dog slängde jag av mig en av dem.
Idag har jag kastat båda.
Jag har en underbart fin änglason. Saknad och för alltid väldigt högt älskad.
Här på jorden har jag den mest underbara fina pojke. Adrian. Åh inga ord kan beskriva hur mycket han lyser upp min dag, mitt liv. Han får mig i mellanåt att fälla tårar av lycka för att HAN valde mig. Oss.
Vid min sida har jag en underbar man som inte behöver slå för att må bra utan han kramas när han behöver och kysser ömt för att han kan. Åh han ger mig allt det jag vill ha av en man.
Och så nu. För tredje gången i mitt liv finns det ett litet frö som gror. Ett syskon till mina fina pojkar.
Otroligt.
Jag har slutat springa för livet.
Du säger att du har förändrats
Att du aldrig menade att slå
Du säger att allt har förändrats
Om jag ville, så skulle jag förstå
Man skadar inte den man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör
Jag lever med mina minnen
Och sår som ingen kan se
Jag lever med mina minnen
Försöka glömma är ingen idé
Man skadar inte om man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör
Spring för livet om det är dig kärt
Att slå tillbaka, det är det inte värt
Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå
Det enda du kan göra är att gå
Det enda du kan göra är att gå
Du skadade hela mitt väsen
Du sa att jag alltid gjorde fel
Du klagade på hela mitt väsen
Tills jag inte längre var hel
Man skadar inte om man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör
Spring för livet om det är dig kärt
Att slå tillbaka, det är det inte värt
Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå
Det enda du kan göra är att gå
Det enda du kan göra är att gå
Och jag älskar livet
Det får du inte ta ifrån mig
För om nu hat är motivet
Så finns där inget hat hos mig
Spring för livet om det är dig kärt
Att slå tillbaka, det är det aldrig värt
Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå
Det enda du kan göra är att gå
Det enda du kan göra är att gå
Låten "spring för livet" med Sara Varga är totalt underbar! Den gick rakt in i hjärtat på mig. RAKT IN.
De orden, den texten.
Rakt in i hjärtat!
Saken är den att jag har varit denna någon som sprungit för livet.
Som har försökt förstå och försökt förlåta när någon som älskat har slagit.
Jag har gjort det fler än en gång.
Inte bara i relation mellan mig och en man utan även i mitt liv som barn med vuxen.
Slag är inte bara en fysisk handling utan slag kan även ges psykiskt.
Jag sprang för livet, slog mig med armbågar och klor genom livet.
För rätten att bli älskad utan att ha ont i magen och ha ont i hjärtat.
Utan att känna mig fel och värdelös.
Trampad på och spottad på.
Idag. Idag Har jag nått mitt mål.
Jag är klar med att kuta igenom livet. Jag har lagt löparskorna på hyllan.
Det gjorde jag i samma sekund som jag plussade 2007 med Noel. Då knöt jag upp första skon.
I och med min terapi efter att han dog slängde jag av mig en av dem.
Idag har jag kastat båda.
Jag har en underbart fin änglason. Saknad och för alltid väldigt högt älskad.
Här på jorden har jag den mest underbara fina pojke. Adrian. Åh inga ord kan beskriva hur mycket han lyser upp min dag, mitt liv. Han får mig i mellanåt att fälla tårar av lycka för att HAN valde mig. Oss.
Vid min sida har jag en underbar man som inte behöver slå för att må bra utan han kramas när han behöver och kysser ömt för att han kan. Åh han ger mig allt det jag vill ha av en man.
Och så nu. För tredje gången i mitt liv finns det ett litet frö som gror. Ett syskon till mina fina pojkar.
Otroligt.
Jag har slutat springa för livet.
Du säger att du har förändrats
Att du aldrig menade att slå
Du säger att allt har förändrats
Om jag ville, så skulle jag förstå
Man skadar inte den man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör
Jag lever med mina minnen
Och sår som ingen kan se
Jag lever med mina minnen
Försöka glömma är ingen idé
Man skadar inte om man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör
Spring för livet om det är dig kärt
Att slå tillbaka, det är det inte värt
Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå
Det enda du kan göra är att gå
Det enda du kan göra är att gå
Du skadade hela mitt väsen
Du sa att jag alltid gjorde fel
Du klagade på hela mitt väsen
Tills jag inte längre var hel
Man skadar inte om man älskar
Vilket du faktiskt säger att du gör
Spring för livet om det är dig kärt
Att slå tillbaka, det är det inte värt
Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå
Det enda du kan göra är att gå
Det enda du kan göra är att gå
Och jag älskar livet
Det får du inte ta ifrån mig
För om nu hat är motivet
Så finns där inget hat hos mig
Spring för livet om det är dig kärt
Att slå tillbaka, det är det aldrig värt
Du kan inte förändra, du kommer aldrig förstå
Det enda du kan göra är att gå
Det enda du kan göra är att gå
torsdag 3 mars 2011
hipp hipp hurra
Idag fyller Emma ett år. Emma är Adrians bästa kompis och de är så underbart söta tillsammans.
Grattis älskade Emma.
Grattis älskade Emma.
Published with Blogger-droid v1.6.7
onsdag 2 mars 2011
skäll. ..
Så jag gör väl slag i saken och slänger ihop ett inlägg innan läggning.
Tiden med min älskade unge är totalt underbar. Han är ett skrattande energiknippe som man bara måste krama och pussa på. Å vad kärlek det finns i ett mamma hjärta.
Lilla minibus. Inget nytt på den fronten. Har gått in i vecka elva och är halvvägs igenom den.
Mår lite lustigt och så men betydligt bättre än med Noel och Adrian. Kanske för att jag knappt hinner känna efter :-)
Nu ska jag krypa närmare min man och bli spidrad.
Med det menas, ni vet en sådan där huvudmassagegrej... Den killar/kittlar han mig med på ryggen.
Helt avslappnande och total njutning.
Godnatt
Published with Blogger-droid v1.6.7
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)