Idag är det fredag och om några dagar är det ett nytt år igen! Planer för 2013 Börja jobba Gå ner mina kvarvarande kilon Försöka mig på att springa ett lopp med min syster Spara ut mitt hår inför stundande bröllop Vara en bättre mamma, en ÄNNU bättre mamma alltså ;) Försöka få till lite mer tid tillsammans med min sambo Träffa fler av mina vänner Älska, älska ännu mer och mest hela tiden!!! Tjolahopp!

Väldigt god jul!

Igår var det julafton och stressen var långt,långt borta istället hade vi en fröjdefylld jul och barnen var glada och ögonen tindrade!

Är så glad över att kunna skapa en sådan jul för barnen med tanke på hur mina egna jular sett ut när jag var liten!
Är så lycklig över att barnen är glada och förväntansfulla och att deras förväntan inte grusas av vuxnas idioti!
Känner en enorm lycka!

Något mer som är ren och skär lycka är det faktum att jag gav Daniel en ask med två ringar i! Bredvid låg en lapp med en fråga om han skulle vilja gifta sig med mig och han svarade "ja... Ja det vill jag verkligen".
Så nu glänser det varsin ring på våra fingrar och i huvudet snurrar bröllopsplaner!

Min träning!

Ja, jag har dag besökt gymmet i över en timme!
Först bandet där jag SPRANG! Sedan cirkelträning och sedan lyfta tyngder!
Jag är så jävla stolt över mig själv!

Idag ökade jag på vikter på:
Baksidalår +5kg
Benpress +10kg
Axel med hantel +2kg

Så tungt men så skönt!
Det som idag imponerade mest var att jag gick direkt från 1minuts benmaskin på cirkelträningen till benpressen och kände att "hej, 60 kg känns lite för lätt"...
Så coolt med "snabba" resultat! Kul när man både ser och känner hur det ger resultat även om det är långt kvar till mitt slutliga mål!

Jag är så nöjd iallafall och känner att det går framåt!,sakta men säkert!

Fick höra från en personal idag att "jävlar vad tunn du blivit".
Tunn är väl att ta i men JA! Det HAR hänt saker!

/a

Snö!

Idag har varit en toppen dag!
Efter jag hämtade adrian från förskolan gick vi ut och lekte i snön!
Barnen åkte pulka och hade jätteskoj!
Tyvärr var lilla Agnes superkall om händer och fötter, och jag hade bara pulka med till henne så usch vilket dåligt sambete jag hade! Hon var så ledsen! Stackars tjejan!

Men ändå kul i snön hade vi! Tänk, första gången jag känner att jag uppskattat snön! Ja sen jag kan minnas iallafall!

Ikväll har jag "fuskat" lite med ostbågar! Ajaj! Men ser det mer som att imorgon går jag till gymmet och kör lite extra hårt!

På tal om gym, kör ju styrketräning nu! Precis börjat, men känns som om jag faktiskt gillar det! Man får ta i och svetten lackar!
Härligt värre!

/A

Ett kärt återseende!

Igår var vi på Arlanda och mötte Josefin som efter ett år på nya zeeland landade i sverige!
Det var helt underbart att se henne och det kändes som om vi träffades bara någon dag innan!
Är så glad att hon är hemma även om jag vet att hoOn själv är väldigt kluven till att åka tillbaka!
Jag är iallafall glad att ha henne här!

Något mer som är väldigt kul är att jag förmodligen har fått ett nytt jobb! Jag sadlar om helt!
Ska bli oerhört spännande!
Anställning sker i slutet av januari men vi skulle höras så fort hon visste mer!
Glad,glad,glad!

Tre veckor...

Nu har jag i princip varit småkass i kroppen i tre veckor! Så himla drygt!
Det betyder ju i sin tur att jag inte heller tränat... Och självklart har jag fuskat med maten!!!

Så tittar jag mig i spegeln och jag ser inte vad jag vill se!
Jag vill vara mig själv och jag är inte tjock!
Jag är kanske inte smal heller men jag är iallafall definitivt inte fet!
Jag blir arg på mig själv när jag fuskar, vare sig om det har att göra med att jag ätit fel eller att jag ätit för lite!
Imorgon tar jag nya tag IGEN!
Jag VET ju att jag kan!

Comeback! Igen!

Jag kör på återkommande comebacker, liknande avdankade pojkband som återförenas lite då och då!
Men nu har jag saknat bloggen lite väl mycket så kanske är jag här för att stanna!

Har varit hemma med två dagar då Adrian ej mått så vidare bra!
Min lilla älskling!
Imorgon skulle han säkert kunna gå till förskolan men jag väljer att ha honom hemma!
Är så mysigt (även när det är jobbigt) att ha honom hos mig!

Åh, kan liksom inte förstå hur jag kan vara så lyckligt lottad! Är ju inte som att jag är känd från förr att vara en lyckligtlottad människa!
Men så en dag vaknade jag upp och bara var det, lustigt!

Nej nu bör jag sova, har haft migrän i två dagar nu och sömnbrist förvärrar det katastrofalt!
Men har iallafall ringt läkare nu för att få tabletter, alldeles för sent! Här kan jag ej säga "bättre sent än aldrig" för jag borde ringt för länge sedan!

Men godnatt
/A

Eftertanke!

Ligger i en säng 50 mil bort från min älskade familj och drabbas av eftertanke!

Hur lycklig lottad är jag inte som har en så fantastisk man vid min sida!
Vi har verkligen ej haft det lätt under det senaste året och vi har kämpat så att tårarna rullat!
Men vi har tagit oss upp, rest oss och blivit starkare tillsammans!
Jag älskar honom så innerligt min man och jag kan verkligen inte se mig själv leva utan honom!
Han är min bästa vän, min livskamrat och om han bad mig bli hans fru skulle jag inte tveka en sekund!
Han är det vackraste jag har!
Aldrig någonsin kommer någon att få mig att älska så som han gör!
Tacksam att vi möttes!
Min fina fina du!

1år av saknad!

För ett år sedan somnade du in!
Ett år av saknad och sorg!
Du var en fantastisk kvinna, min hjältinna, min räddare!
Ingen kan någonsin igen betyda det du har betytt för mig!
Du bar mig på dina axlar och tacksamheten över ditt enorma stöd genom svåra tider kan inget mäta sig med!
Jag lever tack vare dig och det tål att sägas om och om igen att du räddade mig och fick mig att leva vidare.
Din värme och din villkorslösa kärlek har väglett mig genom livet.
Du lärde mig vad rättvisa är och hur den ser ut!
Och mina barn har för alltid dig att tacka för att jag vet hur en vuxen skall fördela och hur en vuxen ska ta hand om och vårda dem!
Du är min förebild i mitt föräldrarskap och när jag tvivlar behöver jag bara tänka på hur du skulle ha gjort!
Dina vingar omsluter mig och jag bär ditt minne med mig vad jag än går!

Jag saknar dig Farmor.
Jag saknar dig mer än ord kan säga!
Jag saknar dig!
Tack för de 29 år som jag fick luta mig emot dina axlar!
För alltid i mitt hjärta!
Saknad, tacksamhet, sorg
Farmor

Agnes

Agnes är ett barn med järnvilja och enviseheten som gus glömde!
Jag saknar det där mysiga, kramas, sitta i knä osv för hon har liksom aldrig tid med det!
Men så ikväll, åh först läste vi böcker och lekte medan hon satt hos mig sedan åt hon välling i Adrians säng medan jag låg tätt intill!
När hon var klar så tog jag henne i famnen och HON KRAMADES!
Vilken känsla! Så satt vi så en stund innan jag la henne i sin säng!
Yes! Detta får bli en ny nattningsrutin för oh, vad mysigt!!!

Fredagsmys vs lördagsmys

Igår åkte tjejerna och jag barnfria till farsta och strosade i affärer, jag passa på att sticka in burret hos Anna och få mig en klippning! Sen åt vi middag, härligt gott med pasta, favorit!!!
Väl på g hem blev vi lite partysugna så vi tog en sväng till trångsunds värdshus, 3 öl och massa skitsnack och skratt senare var vi hemma igen!
Kul att vi äntligen kan börja vara lite spontana igen!
Då är livet verkligen på g i rätt riktning!
ÄNTLIGEN!

Idag har Daniel varit iväg och hjälpt till med en flytt hela dagen så nu är kag lite trött efter ännu en heldag med vilddjuren. Och så gårdagskvällen på det, nä... Man är inte 20längre! Alkohol och lite sömn funkar inte!
Men tur barnen är de absolut bästa som finns!!!

Energi!

Om jag hade ett uns av den energin som min dotter besitter hade jag varit glad!
Seriöst! Hon låter och är överallt mest hela tiden!
En vilja av stål och envis som en åsna!
Bra egenskaper men det är ruksigt jobbigt i mellanåt att vara mamma till ett sådant yrväder!
Det finns ingen tid för henne att varva ner eller att sitta och mysa, kramas och bara vara! Upp i knät ner igen efter fem sekunder och sen upp igen och ner och upp och ner, ja så fortsätter det!

Tacksamhet, det har jag massor av! Är glad över mina underbara barn och min fina sambo över det liv vi skapat och fortfarande håller på att skapa!
Tacksam över att vi är friska och att mina barn är två vackra individer!
Men det är inte mindre tröttsamt och slitsamt och vissa dagar mer än andra, att vara mamma till detta barn (ja dessa ibland, Adrian är ju rätt energifylld han också!)

Pust! Som idag när jag ringde hem Daniel pga att jag ej mår så bra! Men inte kan man vila för det! Verkligen FULLRULLE! Och ljudnivå högt över min egen gräns för vad jag kan eg tolerera!

Usch det låter som allt är skit men så är verkligen inte fallet! Det är många ggr väldigt, väldigt underbart att vara i detta yrväder men jag ska skulle inte ljuga om jag sa att det ska bli skönt och att jag längtar till dagen då Agnes varvat ner lite!
Jag ÄLSKAR att vara mamma till mina vackra kids men jag älskar också lugn och ro stundtals :-)

Till Dig

För varje andetag du tar så älskar jag dig yttligare lite mer.
Du finns i varje rörelse och i varje steg mina fötter tar.
Jag uppryms av en obeskrivlig värme flera gånger per daf
Och en oerhörd lycka sätter sina klor i mig.
Jag skulle utan tvekan dö för dig för ingen kärlek är som den jag känner för Dig!

*Noel*
Adrian
Agnes

Älskar så att det gör ont.

Jag kan bli trött och jag blir arg.
Jag höjer rösten och jag stampar i golvet.
Jag ruskar på huvudet och jag sliter mitt hår.
Ibland undrar jag om jag är lämpad för det här.

Men trots bråk och skrik och ljud och gråt så, Å. Det finns verkligen inget finare och inget vackrare och heller inget starkare än den kärlek jag känner.
För mina fina barn men också för deras pappa.
Detta är min familj och jag är så stolt över att få vara en del av den.

Arg

Idag vart jag arg,förbannad och rent ut sagt ilsk! Det hela började med inläggning av tvätt. Jag har inga problem med att göra det alls om det inte vore så att jag ALLTID gör det! Igår skulle iaf sambon ta hand om de högar som låg. Och eftersom barnen sov skulle han lägga kläderna i påsar så skulle jag ta dem idag.
Idag när jag väl skulle till att göra det har karln inte vikt ihop utan bara lagt ner dem helt i oordning.
Hela jag började koka. Usch vad arg jag blev. Gormade och skrek uppifrån och ner på honom hur lat han är. Det står jag för. Och att jag blev arg tycker jag var berättigat.
Jag är så trött på den "tafatheten" som han lagt till med sista tiden. Den går mig på nerverna och gör mig småttgalen.
Well, well.
Väl nere igen är jag fortfarande arg och nu blir det till ett större gräl. Jobbigaste och mest allvarliga vi haft.
Han säger saker som gör sååååå ont och i min frustration ger jag honom en lavett och det är här jag slutar stå för det.
Gaaaaah.
Vet inte hur jag ska förlåta det han sagt eller hur jag ska förlåta att jag tappade behärskningen. Fan.
Jävla skit.
Är så ledsen och arg.
Blä

Älskade

Älskade son. Idag har du fyllt 2 år.
Älskade Du. Dessa 2 år har varit de bästa i mitt liv.
Grattis på födelsedagen;
Nils Adrian Karl Boström

För två år sen...

...Exakt vid den här tiden låg jag med små sammandragningar och iriterrade mig på att tvrummet var upptaget så jag missade criminal minds.
Enda avsnittet jag missat.
Kommer ihåg det som igår...

Kalas!

Idag är det ett litet minikalas för vpt Adrian. Farmor, farfar och farbror Mikael med tjej kommer för att fira att Adrian fyller två hela år imorgon.
Helt sjukt vad tiden går fort!

I dessa stunder önskar jag att jag hade min familj närmare så att ett litet minikalas även för dem kunde hållas.
Det är så himla tråkigt att ej ha någon släkt eller familj här. Saknar det som tusan!!!

Nu ska jag snart slänga ihop lite paj innan de få gästerna kommer.
Tjipp å hoj!

Grymt

Jag hoppas att det kommer märkas på vågen. För nu i tre veckor i sträck har jag kört hårt.
MINST en promenad per dag förutom typ lördagen har jag gått samt pass på gymmet.
Jag vill ha tillbaka min kropp. Gärna igår. Det är verkligen sjukt mycket jobb och jag tänker aldrig , ALDRIG mer bli tjock.
Så det så!

Idag körde jag min första körlektion. Det gick sådär men bättre ska det bli.
Det bara måste det bli.
Hejja mig!!!

Börjar om på nytt

Idag börjar jag om på nytt då.
Inget mer fusk förutom inplanerade fuskdagen 18maj då jag skall till göteborg.
Jag måste fixa det!

I augusti skall jag och min syster till budapest. Så underbart och tills dess har jag 15kg ner som mål. Det ska jag klara.
Jag bara måste.

Har ett till mål.
Körkortet.
Innan sommaren är slut ska jag ha det i min hand. Ja tack!!!

Ångest

Jag ligger här med rå-ångest över hur bra jag startade detta med att gå ner i vikt!
Flera ggr på kort tid fuskar jag med kalorierna. Blir så jävla trött på mig själv.
Idag kände jag ändå en slags uppenbarelse! Jag tror jag skapat en slags ätstörning. Får stunder där jag bara trycker i mig allt som kommer i min väg. Helt sjukt! Och så denna ångesten efteråt.

Nej. Imorgon börjar jag om och ser framåt! Jag vill inte se ut så här eller må så här längre.
Vill vinka hejdå till tjockisen som tittar tillbaka i spegeln...

30!!!

Har haft kalas hela helgen då jag fyllde 30 år i fredags. Körde ett öppethus tillsammans med familj och vänner. Jättetrevligt men hade aldrig fixat det utan den hjälpen som jag fick.

På tal om att få. Fick så extremt fina grejer. Spabehandlingar, budapestresa, körlektion och massor av fina blommor.
Så nöjd.

Fick dock inget grattis från bröderna som inte var här... (eller jo ett försenat av en av dem)
Det är inte annat än att man blir ledsen. För större oengagemang får man ju leta efter.

/A

Samvetet å det där...

Ja, det kommer över mig allt oftare det där dåliga samvetet!
Fan så kass jag är kan jag tänka och jag tcker verkligen att det är förjäkla dåligt!
Jag är så fruktansvärt dålig på att besöka minneslunden där lille Noel ligger!
Bor långt ifrån sedan jag flyttade ifrån Södertälje samt har ju fasiken ingen tid!
Det gör mig så ont i hjärtat när jag får den där känslan av att jag "svikit" min lilla pojke!

MEN jag vet ju att besöken i minneslunden har inget med att göra vare sig min kärlek eller min saknad. För älskar och saknar det gör jag ju, varje dag!

Satt en dag med en gråtande Agnes i knät och Adrian ville sitta hos mig. Hade hela händerna fulla av mammiga barn och Agnes spottade ut nappen på golvet och i det ögonblicket tänkte jag "Åh, tänk om Noel hade varit hos oss nu, då hade jag kunnat fråga honom om han ville gå och leka i lekrummet med Adrian medan jag sövde Agnes".
Det är ju en storebror för lite här hemma och det kommer över mig då och då.

Lilla Noel du är så himla saknad!
Du är pusselbiten som saknar oss här hemma.
Älskade unge!

Comeback!

Nä nu gör jag comeback på min lilla blogg.
Ser att det var väldigt längesedan jag skrev något överhuvudtaget. Brist på tid och brist på lugn och ro för att bara skriva kan man "skylla på".
Förr skrev jag ju jämt och hela tiden, både här på bloggen och på word, i kollegeblock, ja överallt. Kvitton passade bra om det krisade på pendeln!
Jag vet inte varför "lusten" att skriva försvann eller om den har gjort det? Jag saknar ju själva skrivandet men jag har liksom inte ro att sitta ned och få mina tankar på pränt som jag fick tidigare.
Livet kom i mellan kan man säga.

Ja, som sagt det var länge sedan som jag skrev.
Det har hänt så mycket i våra liv. Ja Agnes har ju kommit men har skrivit sen dess iallafall. På Torsdag blir hon 5 månader och det är bara att konstatera att tiden flyger iväg.
Det finns så mycket som jag skulle kunna berätta om denna tid som förflutit sedan hon kom till världens men det är kanske där det tar lite stopp för mig.
Förmodligen för att jag skulle vilja skriva om hur lycklig jag är och har varit sedan den dagen, hur underbart livet är osv osv. Sånt man förväntar sig av en nybliven mamma.
Men så har det inte alls varit.
Första två månaderna var nästintill för jävliga.
Jag grät rätt mycket. Slets mellan förnuft och förtvivlan.
Inte det att jag inte älskat Agnes sedan den dagen hon kom, för det har jag verkligen gjort. Men det kändes lite svårt att älska någon så innerligt när liksom hela vardagen ställdes på sin kant.
Ge en mamma som bara ville ha ETT barn TVÅ barn varav det "nya" barnet aldrig sover den första tiden(dagtid) och ligger och gnyr, gråter, vill bli buren. HELA tiden. Sedan tar du det första barnen och låter det barnet försöka förstå att "Nej mamma kan inte just nu" "Nej, inte göra så..." "Neeeeej! SLUTA".
Nästan vem som helst skulle tappa gnistan då...
Det var som sagt framförallt de två första månaderna som var ruskigt jobbiga och jag tappade fotfästet några gånger.
Men älskat mina barn, det har jag iallafall gjort hela tiden.

Nu är hon, Agnes som sagt, 5 månader och livet har börjat hitta mark. Vi har det bra, jag orkar med, jag har kul med båda barnen och de börjar finna varandra.
Jag är så glad att Agnes kom till oss oavsett att det inte riktigt var vad jag hade velat.
Men hon är den finaste lilla tjejan jag vet!!!
Och Adrian är en toppen storebror. Så fin och underbar!

Jag har ett mål på 30 kg ner 2012. Kommit en bit på vägen. Tränar och står i. Men det skriver jag inte om här utan har en alldeles egen blogg om den kampen: http://minagamlajeans.blogspot.com

Tack och hej leverpastej