lördag 12 maj 2012

Älskar så att det gör ont.

Jag kan bli trött och jag blir arg.
Jag höjer rösten och jag stampar i golvet.
Jag ruskar på huvudet och jag sliter mitt hår.
Ibland undrar jag om jag är lämpad för det här.

Men trots bråk och skrik och ljud och gråt så, Å. Det finns verkligen inget finare och inget vackrare och heller inget starkare än den kärlek jag känner.
För mina fina barn men också för deras pappa.
Detta är min familj och jag är så stolt över att få vara en del av den.

1 kommentar:

Skicka en tanke eller två...