3 veckor snart avklarade

Snart har jag avklarat mina tre första jobbveckor!
Det känns helt okej!
Barnen var sjuka förra veckan så Daniel var hemma med dem och tänka sig... Han höll på att klättra på väggarna, blev sur och vresig! PRECIS som jag försökt förklara,precis så kände han!
Jag tycker att på ett sätt var det skönt att han fick känna på känslan! För tror inte man kan förstå innan man fått uppleva situationen själv!

Men iallafall, tre veckor har snart gått och jag känner att jag orkar vara en bättre mamma på eftermiddagarna och morgonen än vad jag varit på länge!!
Jag är mindre stressad och jag och barnen saknar och längtar efter varandras sällskap!
Det är toppen!

Snart är det dock lite långledigt! Påsk! På torsdag efter jobb åker vi till småland och vimmerby!
Där står 70talsfest på schemat och dessutom ska vi förfira Adrian som snart fyller år! Morbröder och morfar kommer till moster Lena!
Ska bli så kul och träffa alla och jag saknar mina syskonbarn oerhört!

HOPPAS prostafebGuden är med oss! Måtte Adrians åksjuka hållas i schak! Please!

Idag var Adrian och klippte sig och satt blixtstilla i hela 30 minuter och blev om möjligt ännu snyggare!

Tjolahopp

Ny tid

Imorgon börjar jag nytt jobb och detta dessutom efter 3,5 år hemma som sjukskriven och mammaledig!
Pust
Det är blandade känslor!
Verkligen!

Jag kommer gå upp imorgon och få iväg mig och barnen ITID och jag ska inte hämta dem igen förrens middagstid, det känns ju såklart inte det minsta rolig!

Men imorgon kommer jag få vara Anna! Inte bara mamma! Det kommer göra mig gott!

Lön! Vi kommer få det bättre ekonomiakt! Det känns såklart jättebra också!

Och vi får sakna varandra! Längta! Det är ALLTID nyttigt!

Å detta ska bli spännande! Känner mig lite pirrig!

Wish me luck, typ!

Du hade rätt

Du släppte allt flera gånger för att hämta upp mig!
Du sa att jag förtjänade mer.
Du försökte påtvinga mig självförtroende och självkänsla!
Du har många gånger plockat upp mina spillror!
Du har liksom alltid funnits där!

När jag tagit en tablett för mycket!
När jag sönderslagen fotades hos läkaren.
När jag tappade allt.
När jag slogs!
När jag kallade dig fula namn!
När jag grät!
När jag var rädd!
När jag var ensam!
När Noel försvann!
När jag ville dö!
När alla vände mig ryggen!
DÅ var du där!

Så många gånger som du försökte intala mig att "det kommer bli bättre",
Och jag trodde du ljög!
Men som alltid så sa du precis som det var!
För det ÄR bättre och jag tackar dig för livet!
Du delar en plats i hjärtat tillsammans med vår älskade farmor!
Den plats som bara finns för er, som räddade någon som höll på att kvävas av sin egna ångest!

Tack!
Min storasyster, jag älskar dig
Och DU, du duger!

Älskade barn

Du kan göra mig tokig!
Galen och ibland fullständigt vannsinig!
Du kräver ibland mer än jag förmår att ge.
Ditt gnäll skär vissa dagar i mina öron och när du slänger dig på marken och skriker vill jag bara lungt lunka ut ur rummet!
Inte många minutrar till eftertanke och mys när du är i närheten MEN

Plötsligt händer det!
Idag innan du skulle sova grät du så förtvivlat att jag bar upp dig igen!
Jag stängde på dina godnattvisor på cdspelaren och satte mig med dig i fotöljen i ditt rum!
Du lutade ditt huvud emot mitt bröst och jag strök försiktigt dig över huvudet!
Och där satt vi, tysta, tysta tätt intill varandra!
20 minuter flöt förbi sedan la jag dig till sängs igen, kysste din panna godnatt och sa "jag älskar dig"!

Å jag lovar, det kröp fram tårar i ögonvrån! Första "riktiga" mystillfället!
Du och jag!
Min fina, fina dotter!
Som jag älskar allt du är