torsdag 27 februari 2014

....

Jag ser på mina barn, de som är i livet och inser hur mycket smärta jag burit inom mig.
Hårda ord och slag som påverkat hela min existens. Minnen som kommer som flashbacks när jag minst anar det. Framförallt när vi bråkar. För i min familj bråkar vi, mycket. (Men vi säger alltid förlåt efteråt såklart)

Det kan komma ett ord eller två som jag egentligen inte menar, det är orden som ger flashbacks för ibland dyker de upp och fladdrar ur min mun likt en skadad fågel som vill komma loss.
Det är ord jag inte står för men som jag ändå uttalar av ren reflex. Ord jag själv hört alltför många gånger. Ord jag lovade mig själv att aldrig säga till mina barn. Ibland gör jag det. Och det gör ont.

Detta är min berättelse, min sanning om en flicka, en kvinna, en dam som borde blivit annorlunda,
som kunde blivit en annan både på gott och på ont.
Jag valde livet. Livet valde inte mig.
Jag valde att inte lyssna på mitt arv eller sk öde.
Jag valde att gå åt andra hållet och bryta den onda cirkeln.
Jag blev aldrig som dom, men ibland hör jag dom i mina ord. Varje dag är min kamp. Detta ÄR min kamp.






Som en skänk från ovan kom den till mig. Inledningen...
Kapitel 1.

söndag 9 februari 2014

Det går upp och det går ner

Ibland är livet så jävla lustigt. Jag har allt att önska. Barn, hem, jobb, man. Men ändå...jag vill ha mer. Eller på ett annat sätt. Förändring.
I och med min träning förändrar jag mig själv, på många sätt. Men när man står där redo för förändringen och allting annat bara...är...å blir jag så frustrerad.
Vardag. Den är ok att den finns men vad gör vi med den?
Låter den bara gå, gå,gå försvinna.
Förstå vad mycket tid som bara går åt för att man bara hastar med den.
Tiden är så dyrbar. bejaka. När bejakade jag senast?
jag tycker ju om att bejaka, att stanna upp och bara finnas. Det var evigheter sen som jag gjorde det. Och jag behöver det.
Ibland behöver jag vara i fred också, det är därför jag sitter här med ögonen i kors framför datorn och skriver.
Skriver. När skrev jag sist? Alltså skrev, så där som jag gjorde? Länge sedan. Och jag har behov, behovet att få uttrycka mig till någon som inte dömer mig. Pappret.
Jag behöver få hitta den del av mig som jag tappat på vägen.
Ifred.
Ibland mer ifred än vanligt.

Livet går upp och ner. Hela tiden Jag vill ha det stabilt.
Stanna upp och se...
Lördagstankar.