....

Jag ser på mina barn, de som är i livet och inser hur mycket smärta jag burit inom mig.
Hårda ord och slag som påverkat hela min existens. Minnen som kommer som flashbacks när jag minst anar det. Framförallt när vi bråkar. För i min familj bråkar vi, mycket. (Men vi säger alltid förlåt efteråt såklart)

Det kan komma ett ord eller två som jag egentligen inte menar, det är orden som ger flashbacks för ibland dyker de upp och fladdrar ur min mun likt en skadad fågel som vill komma loss.
Det är ord jag inte står för men som jag ändå uttalar av ren reflex. Ord jag själv hört alltför många gånger. Ord jag lovade mig själv att aldrig säga till mina barn. Ibland gör jag det. Och det gör ont.

Detta är min berättelse, min sanning om en flicka, en kvinna, en dam som borde blivit annorlunda,
som kunde blivit en annan både på gott och på ont.
Jag valde livet. Livet valde inte mig.
Jag valde att inte lyssna på mitt arv eller sk öde.
Jag valde att gå åt andra hållet och bryta den onda cirkeln.
Jag blev aldrig som dom, men ibland hör jag dom i mina ord. Varje dag är min kamp. Detta ÄR min kamp.






Som en skänk från ovan kom den till mig. Inledningen...
Kapitel 1.