Till min dotter

Min dotter, du är så älskad! Du är så värdefull och vi bryr oss så oerhört mycket om dig.
Oavsett "utgången" av det vi nu står inför så lovar jag att vi alltid kommer finnas vid din sida.
Det kommer vara en jobbig tid, det ÄR en jobbig tid men tillsammans är vi starka. Vi kan klara allt.
Detta är vad som kallas att vara en familj, att finnas där och hålla hårt i varandras händer när stormen viner.

Ända sen du var liten, bara några veckor gammal så började min oro. Det faktum att du aldrig någonsin haft ro att ligga på mitt bröst eller det faktum att du aldrig slutade gnälla, eller kunde somna och sova så rofullt som de flesta spädbarn ändå kan.
Jag minns att jag började känna mig ensam, isolerad i mina känslor och frustrationen har stundtals varit hög för jag har varit så arg på omgivningen som försökt normalisera det liv du och jag haft tillsammans.
Jag är inte någon som direkt gillar ordet normalt men jag inser ju att det är det ordet jag väljer att använda. Det du upplever är inte normalt. Den du är. Och med normalt menar jag att det inte är något fel på dig, det du har inom dig är bara väldigt jobbigt och ingenting som du behöver uppleva på det sätt du upplever det nu.
Hjälp är på väg!
Vi i din omgivning kommer att få lära oss hur vi ska bemöta dig. Det kommer hjälpa inte bara oss utan dig. Vi vill göra allt för dig. Vi vill att du ska må bra.
Vi älskar dig.
Så oerhört.
Du är vår solstråle.
Du är vårt allt.