onsdag 28 oktober 2015

Morgonstund har guld i mun

Morgonen startade tidigt, halv 7 kom Agnes upp och det var action från första stund.
Inte mycket frukost åkte ner I den lilla magen och de impulsstyrda händelserna avlöste varandra!
Jag i köket och barnen i vardagsrummet och plötsligt hör jag ett illvrål från Adrian. Han kommer inspringande till mig och har ont! Agnes har satt en blyertspenna i armen på honom och dragit med den från överarm till underarm. Ett långt "rivsår" lyser rött och i det, blyerts. Jag fick tvätta rent och trösta. Adrian hann inte ens gråta klart innan det slängdes en korg i huvudet på honom. I samma sekund slet hon hans skylander plansch i bitar!
Arma barn!
Adrian säger med gråten i halsen "Å fy vad Agnes är otrevlig. Eller nej. Inte Agnes. Det är hennes ADHD".
Jag stryker Adrian över håret och säger: Oavsett  ADHD eller inte. Det är inte okej att göra illa dig!
I hjärtat gör det ont. Stackars Adrian som behöver handskas med detta, att bli illa behandlad av den han älskar mest. Det måste såra honom något så förbaskat!
På vägen till förskolan påtalar han för sin syster hur otrevlig hon varit idag.
Agnes faller i tårar.
Ångest!
Arma barn!

Man vet aldrig hur dagen blir. Tänk igår var dom de bästa vännerna som satt och läste bok, nära nära varandra

måndag 26 oktober 2015

Härliga dag

Idag vaknade vi klockan 5 av en olycka i sängen. Byta lakan och sen somna om. Tänkte jag!
Adrian kunde inte somna igen och låg och vred och vände på sig vilket i sin tur betydde att jag inte heller kunde sova!
Trött men såg fördelen när jag satt i frostig höstsol och drack kaffe medan barnen han leka i 45 minuter, tillsammans, sams!

Idag åkte jag med världens bästa svärföräldrar och handlade lite. Det börjar bli eller är så himla fint här hemma. Igår tapetserade vi en till väg och jag köpte lite inredning till väggen idag!
Blev verkligen supernöjd!

Hämta barnen och möts av en strålande glad Agnes som haft en toppen dag! Så härligt att få höra det! Hela helgen har varit suverän för vår fröken...ja och oss också.
Vi var hos ett par kompisar till 22:00 och våra barn var "exemplariska"! Misstänkte dålig nattsömn och jobbig söndag men icke, hela helgen var toppen. Kul! Det behövdes!

Adrian min lilla vackra son har varit extra mysig och kram med sin mamma och jag tackar och tar emot. Så underbart att ha en (två) person som bara vill krypa upp i ens famn och bli struken över håret.

Eftermiddagen idag har också varit helt...perfekt. Barnen lekte kurragömma och Adrian hittade det perfekta gömstället...

lördag 24 oktober 2015

Möte med resursen

I veckan har jag haft 2 möten med Agnes resurs! En helt underbar tjej som ÄNTLIGEN är tillbaka på förskolan efter några turer med försent inlämnade papper och segt besluttagande av kommunen!

Första mötet var mer än uppdatering om vad som hänt sen sist! Trevligt möte där vi pratade om både roliga saker och mer jobbiga saker. Känner sånt enormt förtroende för Agnes resurs och det känner jag enorm tacksamhet för.

Andra mötet var angående fortsatt sökt resursstöd inför nästa termin! Det var då vi fokuserade på det "dåliga"! Det känns jobbigt att höra (även om jag vetat det) att Agnes kräver en person i princip.hela dagen vid sin sida.
Att hon efter förmiddagens utflykt/aktivitet är så enormt trött vilket leder till utåtagerande och tråkigheter.
Hon berättade om att Agnes agerar sk pajas vid framför allt maten och att hon tar över samlingar och har oerhört svårt att dela uppmärksamhet med andra.
Allt det som hon berättade är så tydligt med en flicka med ADHD..hur hon ofta blir klassens clown och gärna syns och hörs mest.
(Och här har jag väldigt stor igenkänningsfaktor faktiskt...)

Fokus på det dåliga, det har ju blivit några såna situationer när jag och vi behövt fokusera på det dåliga istället för det bra. Som vid besök hos Prima för att prata om svårigheterna.
Som när jag sökte vårdbidrag första gången för ett år sen.
Efter ett sånt här samtal känner jag mig nedstämd och mina tankar och känslor triggas.
Men jag är tacksam över att veta att min dotter är så fin och har så många fina kvalitéer som bara är hon!

Ledig dag

Idag skulle egentligen bara Agnes vara hemma från förskolan men då Adrian hellre ville vara med oss fick han givetvis vara ledig han också.
Morgonen började si sådär.
Agnes, trött efter ännu en snurrig och orolig natt startade i 180.
Det var slag och allmänt otrevligt beteende som kickstartade dagen idag.
Vi låg i sängen länge, eller i allafall jag, barnen var stundtals uppe och röjde.
Kl 1015 kände jag mig manad att hoppa in i duschen.
Frukosten urartade en aning så jag bestämde mig för att ta ut barnen på en utflykt.
Vi packade väskan med te, saft, frukt och smörgåsar.
Som i ett vingslag blev dagen mycket bättre.
Vi gick till parken och barnen lekte, vi fikade och busade. Träffade Jess och Elias en sväng.

När vi kom hem igen hade klockan hunnit slå två och medan barnen fortsatte leka hann jag faktiskt med att storstäda övervåningen och bädda rent i sängarna. Så skönt!
Ibland är det helt enkelt en känsla av lycka när man kan utföra en längre syssla trots att Agnes är hemma och man är ensam vuxen!

Imorgon, gemensam sovmorgon! Underbart!

onsdag 21 oktober 2015

Omorganisation

Idag påbörjade jag min omorganisation av hemmets alla prylar som ligger överallt.
Det har blivit omstuvat inne i köksluckor och lådor och gaderoben i hallen ska få sig en omgång imorgon är planen!
Byrån vid toaletten ska bort så den håller jag på och tömmer.
Har jag någon plan med detta?
Givetvis!
Dels för att få ordning och reda. Allt behöver inte vara kaos!
Dels för att underlätta och få bort en av de största och mest uttjatade delarna i vår vardag, nämligen det faktum att Agnes stundtals drar ut ALLT ur byrån eller det hon hittar på köksbänkarna!
Jag har aldrig varit så bra på att organisera och fixa och dona men nu känner jag att det är högtid för lite ordning och reda!

Och på tal om ordning och reda så hade jag samtal med Agnes resurs som ÄNTLIGEN fick komma tillbaka till förskolan! Helt underbar människa och det lyser igenom hur mycket hon tycker om min dotter! Är så tacksam!

Igår var jag med min underbara pojke och klippte oss! Han har sparat länge och snart snart snart sitter tofsen kvar utan spray!
Vi hade en trevlig dag men som alla andra dagar just nu så är det mycket otrevligt som kommer ur den munnen. Hör att många har 5åringar som är allmänt otrevliga och nonchalanta och rent av respektlösa mot sina föräldrar så jag antar att Adrian är fullt normal!
Men kan ändå inte få bort tankarna om hur han mår egentligen, om hans sätt är ett sätt för honom att visa att han inte mår bra. Fast samtidigt så pratar vi mycket om känslor och han är väldigt öppen så jag hoppas att jag genom alla dessa samtal kan fånga upp hans känslor inför livet och hjälpa honom igenom det som känns tufft! 
Älskade lilla vän, min bästa vän

söndag 18 oktober 2015

Brakedown

Idag var vi på kalas. Barnen lekte jättebra och till och med Agnes fixade två timmar med stoj och stimm.
Men i samma sekund som vi kom hem kom nedslaget.
Agnes fick en rejäl brakedown och jag kan inte påstå att jag var direkt pedagogisk. Tillslut, efter att blivit skriken i örat (och alla som hört Agnes decibel vet hur högt det kan låta...) och efter 3 slag emot ansiktet samt slängda saker mot mig och mot fönstret så brast det för mig också.
Jag vill så gärna kunna hantera när det blir så här men vissa gånger gör jag inte bara inte det.
Försöker tänka att jag bara är människa!
Daniel tog Agnes till övervåningen och där fortsatte det!
Först skrik och arg. Sen övergick det till hysteriskt gråt, hyperventilation med andnöd. Man riktigt hör ångesten sprudla.
Då blir Daniel oerhört lugn och så otroligt pedagogisk.  Jag blir så väldigt trygg i att just han är barnens pappa. Så fin och duktig!
Jag hör hur hon kom till sans och gråt blev till lek!
Själv satt jag kvar i soffan ett tag. Trött. Ledsen. Ångerfull. Tom.

Efter en stund gick jag ner till Adrian som i sin ensamhet var nere och byggde lego. Vi pratade lite.
Idag sa han att han inte orkar leva med Agnes.
Det gjorde ont att höra. Han förklarade att det är jobbigt när hon håller på. Han la till att det även är roligt ibland.
Ja, vad säger man. Jag förstår honom helt. Min fina son! Han är så liten men så förståndig och känslig.

Senare under kvällen blev Adrian sk odräglig. Han kan verkligen konsten att reta gallfeber på mig! Det hela slutade konflikt och att han blev jätteledsen. Jag har så svårt att nå honom och det känns som.om han inte lyssnar eller har respekt alls för oss vuxna här hemma.
Han och jag la oss i sängen, läste, mös,  pratade och kramades. Jag sa att jag förstod att det var skit jobbigt här hemma. Men att vi gör vad vi kan och att vi älskar honom.
Jag lät honom känna min närhet, kramade om honom hårt.
Min fina son.

Daniel har gått upp och lagt sig, jag sitter uppe en stund till.
Jag mår inte bra.
Jag mår helt enkelt jävligt dåligt.
Känner mig så hjälplös. Vill hitta lösningar men jag vet inte vart jag ska leta.
Det är tufft. Och det är ledsamt.

Tysta leken

"Tysta leken börjar nu. Den som pratar åker ut, bara Agnes får prata".
Vi höll inte med om den regeln men den var tydligen en ny regler som hennes fröknar bestämt?! Ja jag vet inte riktigt om jag tror på det!

Idag vankas det kalas. Vi ska till grannen och fira H:s 5 årsdag. I 2 timmar har Agnes tjatat.  Nu ligger hon och skriker/sjunger att vi ska gå. Men det är 25 minuter kvar eller ett dygn mätt i Agnes mått.

lördag 17 oktober 2015

Hänga med vår familj

Fick besök av lillasyster och Mikael igår. Till Agnes förtjusning,Kim är en stor favorit och idag får hon känna på hur det är att ha en övertänd dam på 4 år vid sin sida, i sitt ansikte, runt sig. Ja överallt!
Det ska lekas, spelas, busas, umgås, pillas, dra, klappa.  Hela tiden.

Det är något visst med att få sitta bredvid och titta, se ur ett annat perspektiv. Jag har skrattat så jag gråtit, Agnes är bra rolig.
Saken är den att hon aldrig slutar. Det går om och om igen. Vi vuxna tröttnar fortare än henne.
Jag har dock paus idag.
Idag är det Kimberly som får agera frisörkund

fredag 16 oktober 2015

Fredag

Vi började med middag direkt när jag kom hem. Köttbullar på tallriken till dottern. Inte goda hemmalagade köttbullar som skulle kunna vara att föredra. Nej, nej, nej. Fint ska det vara. Mamma scan!
3 köttbullar slank ner. Den fjärde fick bada i mjölken och den femte ligger fortfarande någonstans på golvet i någon vrå.

"Sitt still om jag ska måla naglarna
Nej du kan inte klia dig nu!
Inte på golvet! Jag kan inte måla om du gör så...
Nej men alltså.
Nu har du nagellack i hela ansiktet"

Onej. Det går inte bort så nu ser ungen skitig ut. Kul.

Dags för fredagsmys! Som du väntat! Förlåt, det fanns inga osthjärtan men kolla här; oststjärnor!
Det tar ett tag innan hon accepterat. Osthjärtan var ju utlovade.
Förlåt liksom att Ica inte hade dem!
Skålen i knät. Oj, där åkte allt ut. Smulor i soffan, den vi dammsög igår. Kul. Jättekul. Älskar verkligen att dammsuga!

Fötterna läggs på bordet. Hon doppar tån i vattenglaset.
"Akta så att det inte välter". Hann knappt andas efter uppmaningen innan det droppar vatten längs hela bordet ner på golvet.
Förlåt ut utbrister hon "det var mitt fel".
Jag stryker henne över kinden och svarar;
"Det är ingen fara. Det var inte ditt fel".
Så torkar jag upp vattnet och tänker;
"Det var mitt eget fel som ställde ett glas fullt med vatten framför just dig. Jag borde vetat bättre."
Men det var bara vatten!

söndag 11 oktober 2015

8 år...

Idag min älskade son skulle du fylla 8 år!
8 år skulle ha bestått av bus och upptåg, skratt, trots och gråa hår.
Men det blir inte alltid som man tänker sig. Det blir inte alltid som man önskar.

Varje dag tänker jag minst en tanke som börjar med "tänk om".
Det kan vara allt från, tänk om Noel levt, då hade han och Adrian kunnat spela lego batman ihop.
Eller
Tänk om jag stått på mig när barnmorskan viftade bort min oro
Eller
Tänk om Noel levt då hade han varit lika gammal som Alva!

Många tankar blir det och många av dom ältas, många många gånger. Det är ju frågor som aldrig ger några svar så att älta är inget konstigt.

Adrian och Agnes, lillebror och lillasyster pratat ibland om Noel. Så där hjärtligt och ljuvligt som bara barn kan!
Adrian "om jag hade haft Noel så hade vi kunnat leka"
"Varför va Noel tvungen att dö. Jag saknar Noel. Men jag har aldrig träffat honom..det är konstigt att jag saknar honom"
Agnes "Mamma blev du ledsen när Noel dog?" "Mamma, Adrian hade kunnat gosa med Noel faktiskt"!

Jag blir alldeles rörd när de nämner dig Noel. Blir rörd att de (själva utan tvång) gjort dig till en del av dem. De ser på ditt hand och fotavtryck och brukar ibland känna på dem. Det gör jag med. Ibland går jag förbi och lägger min hand över din och drar med fingret runt konturerna och minns hur din fortfarande varma hand kändes i min.
Det var länge sedan jag grät av saknad till dig, grät med tårar. Ibland känns det som om just de tårarna tagit slut, jag har gråtit så mycket över det som blev. Över saknad och längtan.
Men du vet Noel. I mitt hjärta slutar aldrig gråten.
Det värker alltid över att du inte är här.
Du min fina, vackra föstfödde son.

Du lever i minnet jag bär
Du finns i varje steg jag tar
Och även om du inte är här
Så lever du ändå kvar
Genom saknaden och allt du gav
Jag älskar dig, sen första stund
Känslorna stormar som ett öppet hav
Du var tvungen att ta livets sista blund
Innan du ens fick börja gå
Och innan jag fick hålla dig sprudlande i famn
Livet tillbaka kommer du aldrig att återfå
Men i mitt hjärta bär jag ditt namn.
Stolt över att få ha varit med om dig
Glad över att få ha upplevt varje ögonblick
Och även om det smärtar mig
Att du och jag inte mer tid fick
Så är jag tacksam för att du var här en stund
även om det var för ett ögonblickssekund

Jag älskar dig
2007-10-11
Nils Noel Gunnar Stenberg
Vår son ♡