Säger som Lagerbäck, det var bittert.
En minut kvar, fy fan!
Åh, jag har kommit mig själv med att önska alltför mycket, hoppas på tok för mycket, längta så för mycket att det ej går att längta mer, tror jag!
Vad händer om min mens kommer den 23:e? Hur ledsen kommer jag att bli om det ej visar något plus på stickan? Hur låg kommer jag atta vara och hur många tårar kommer att rinna nedför mina kinder?
Jag vet inte om jag orkar mer...
Om jag orkar kämpa mer, jag v e t inte!
Jag vet bara att jag vill att allting skall kännas bättre, gärna nu! En bebis som förgyller dagen för oss skulle vara det enda som skulle kunna göra det bättre.
Mitt nästa inlägg skall handla om PCO...det är hormonrubbningen jag har...BLÄ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skicka en tanke eller två...