En bästa vän/bebis/hund/Fyllegubbe

"Med ett leende av guld och blick av kristall
En liten ängel på sitt moln, som får oss alla på fall
Med kärlek och med omtanke, vi tänker på dig
Som finns där uppe bland de silvriga molnen
Och tjoar,leker och far som alla små änglar ska, i alla sina da´r
Med ett kärleksfullt vakande öga på mor och far
Du ser och känner all kärlek som finns
För det är dig vi med kärlek minns
Lilla ängel, vart du än är, du är saknad

"Kort och gott, jag tänker på dig vännen!!!

Denna fina text fick jag från en väldigt bra vän som kommentar till mitt föregående inlägg.
Hon är en VÄLDIGT bra vän, en av dem som stöttat mig som alra mest genom det svåra vi gått igenom och fotfarande går igenom.
Tack älskade A.

Idag har jag återigen vart ute på lång promenad med hundarna och så har vi tränat, sök, fot, inkallning, sitt, ligg, tass.
De tre sista var mest lillskiten Kaspian som tränade såklart. Karma kan ju redan.
Imorgon är det arbeta igen som gäller.
Känns okej, men allvarligt...
Vad korta helgerna är.
När vi får barn igen kommer jag att se till att jag har ledigt fredagar.
Så här lite tid vill jag inte ha till att spendera med mina barn.

Börjar med pergotime igen på Måndag. 4de försöket. Allt som allt har vi försökt få syskon till Noel sedan November.
Det tar på krafterna att behöva vänta och längta.
Men jag är säker på att det snart blir en liten.
Jag måste tro det.

Hoppet är det sista som lämnar en.

Hoppet om min pappa och hans jävla alkohol problem har dock lämnat mig nu.
Jag är så jävla trött på honom.
Eller ja, jag älskar ju honom...jättemycket.
Men så fort jag hör saker om honom inkluderat alkohol så stänger jag av de där kärleksfulla känslorna.
Jag blir bara arg.
Hur fan kan han med att komma onykter till min syster och hennes barn? Och dessutom köra bil dit, med mina bröder i bilen?
EN öl...?
Säkert.
Fy fan!
Och så ska man behöva oroa sig att han tar med sig alkohol till Noesl ettårsdag...
Men jag svär, en droppe och han åker ut.
Jag har alltid haft magont när han skall komma på besök pga att jag inte litar på att han inte dricker.
I julas smög han och drack.
Varför tror han inte vi märker?
Vi ser ju direkt.
Han borde ha lärt sig.
Eller rättare sagt han borde ha insett vid detta laget hur illa han gjort mig pga spriten när jag var yngre.
Hur illa hans barn har fart av hur alkholen alltid har varit prio ett för honom.
Jag blir förbannad.
Jag är 26 år och det är högtid för mig att sluta ta hand om min far.
Borde inte han ta hand om mig? För en gång skull???