Söndag betyder Måndag imorgon!

Söndag är inget annat än väntan på att man skall arbeta imorgon.
Så har det alltid varit.
Visst går det att ha mysiga söndagar med men oftast så vill man bara ha mer helg, mer,mer.

Denna helg har Rick jobbat så jag har varit hemma själv.
Jag har denna helg, eller egentligen hela förra veckan bara insett hur kär han kan göra mig ännu.
Ni vet så där när man tittar på den man älskar och bara uppfylls av en enorm värme inombords.
Så får han mig att känna det.
Det där går i perioder för mig.
Vissa stunder kan jag känna mig trött på honom, trött på förhållande och allt det trygga.
Men jag tror att det alltid kommer att vara så, ett förhållande består av vågor och en hel del stormar!
Men jag är ändå glad att alla känslorna bottnar i att han är den jag vill leva med!
Min lilla älskling!

Jag har dock en rädsla som tär inom mig.
Det är den att förlora honom.
Att han en dag inte kommer hem från jobbet eller att han inte finns där när jag kommer hem.
Och jag pratar inte om att han skall gå till någon annan etc.
Jag pratar om döden.
Tänk om jag skulle förlora honom också?
Jag kan känna panikångest attacker i mindre varianter när jag tänker så.
Det värker i hela bröstet.
Jag börjar fundera på om inte detta börjar ta lite i överhand?
Jag mår faktiskt så himla dåligt av att tänka så här.
Och jag tänker på det minst en gång om dagen.
Jag drömmer om det på natten.
Jag har gråtit av bara tanken, i duschen, ensam.
Men usch får ont i hjärtat av att skriva om det!