Julafton har passerat

Så var julen slut för detta år.
Eller i allafall så är julafton passerad, 2008:s jul är över föralltid.
Ett år kvar tills jag saknar dig älskade Noel på detta sätt igen!

Julen har på många sätt varit sorglig, gjort ont.
Utan Noel, utan Rick, utan stora hunden.
Och jag saknar dem alla.
Men julen har också varit över förväntan.
Så här såg julafton ut:
Vaknade halv åtta, systerbarnen öppnade sina tre paket under granen.
Vi åt julfrukost ihop.
Jag gick ut och tände två ljus under systers körsbärsträd för min ängel och två vänners änglar. (Det lyste så vackert på kvällen att en tår föll)
Vi åkte till barnens farmor och farfar och jag kände mig som ett äkta bihang.
Efter en stund kände jag ändå att jag kunde njuta av barnens skratt och förtjusning över tomtar och paket.
Jag höll lilla tjejen, halvåret äldre än Noel i min famn och saknade lite extra mycket!
Jag fick några paket och blev jätteglad över dessa.
Kom hem och mötes av två vackra ljus som lyste upp ett stort körsbärsträd.


Men nu drömmer jag mig bort:
Vakna upp och smyga ur sängen.
Göra frukost till familjen utan att dem hör.
Gå upp med brickan till dem och sitta tillsammans i sovrummet och dricka te och äta tomtegröt.
Öppna varsitt paket.
Mysa!
Gå ner och se familjens stora ögon när de ser alla paket under granen.
Äta god mat.
Kalle Anka.
Tomte.
Barnfötter som springer.
Skratt som klingar.
Glögg som dricks.
Snö som faller.
Min son i min famn.
Och jag i din.