Om att förbruka energi.

Jag har rätt så mycket energi. En del kanske skulle kalla mig dampig.
Dampig, det kallar även jag mig själv för ibland.
Men energin ligger inte vid att flänga runt runt runt stan.
Energin jag har är allt det jag lägger ner på dem jag tycker om.
Kanske framför allt om jag tycker om någon man.

Jag har börjat undra hur mýcket energi jag egentligen BORDE lägga ner?
Kanske skulle jag spara på krutet så att det finns något kvar till mig själv. (Det brukar annars vara ganska tomt när jag själv behöver...)
Ja, spara på energin.
Vägrar lägga energi på fel saker, på fel människor.
Har haft nog av sådant.
Så därför ligger jag lågt nu, drar åt nödbromsen och tittar i backspegeln.
Vad tror ni jag ser där?

I backspegeln:
Där finns en liten flicka, rädd för känslor, rädd för att vara ensam, rädd för tvåsamhet och utan tillit till människan.
I backspegeln bor en ung tjej utan drömmar om livet eftersom hon vet att drömmar aldrig slår in.
I backspegeln finns hon som la hela sitt liv i någons händer och denne någon kramade för hårt så att hon krossades.
Gång på gång på gång!

Jag vrider huvudet och ser framåt istället och där ser jag en kvinna som klarar sig själv.
Som MÅSTE börja lita på sin egen förmåga och sin egen styrka.
En kvinna som måste ta sig förbi ett svart moln av krossade drömmar, brustna hjärtan och en otrygg vardag.
Hon måste börja lita på sig själv, börja tro på att hon duger och klarar det här!
Om hon inte tar de där stegen framåt kommer hon misslyckas, hon kommer ramla omkull.
Och nästa gång hon ramlar är det inte säkert att hon har kraft kvar att resa sig upp igen.

Så därför beslutar jag mig för att samla all energi, spara på krutet och inte spela ut alla kort på en gång.
Förrens jag vet om det är värt det!