Total uppgång och fall på en vecka

För en vecka sedan fick jag kontakt med en underbar person.
Och för mindre än en vecka sedan mötte jag denna person första gången.
Det kändes bra, ja nästan underbart om man nu skall uttrycka sig närmare.
Det uppkom ett leende och i magen kändes det helt jävla okej, för första gången på mycket, mycket länge så kändes det lite ljusare i vardagen.
Detta var uppgången.

Men så kom fallet.
Snabbt.
Snabbare än vad jag ville!
Vi bröt allt, på ett lika jävla underbart sätt som vi påbörjade det.
Hur kan man vara så söt när man bryter?
Jo genom ärlighet och värme.
Något jag redan från första stund jag insåg att denna person hade.

Jag önskar såklart jag fick tillfälle att möta denna persons blick igen, igen och igen.
Det gör jag.
Jag hade nog kunnat flyga längre uppåt i sinnet med tiden.
Men nej, så blev det inte.
Kanske en annan tid, senare som vi sa.
Men inte nu, nu är inte tiden rätt och jag respekterar verkligen detta.

Det som denna person gav mig på så obegripligt kort tid är insikten att det fortfarande finns människor som är ärliga och raka. Sådana som inte kör spel med andra människors känslor.
Sanningen gör ofta ont, för lite ont gör det...men lögner gör mer skada i längden.
Därför är jag ändå glad för att jag fick märka av en mer ärlig sida hos en för mig rätt okänd person. Det får mig ändå att kunna hoppas.
Och dessutom, den där tigern i mig den lever där bortom all dålig självkänsla och hemska minnen.
Jag är glad att få det bekräftat!

Så ändå, trots att det känns oerhört sorgligt är jag ändå rätt glad och lättad.