Satt och fundera på, vem är det som läser min blogg?
Jag har inte gett ut adressen till någon jag känner från mitt real life om man säger så.
En hel del änglamammor, goa vänner och så ett fåtal från min vardag som har denna blogg, som jag vet läser.
Varför skriver jag då i gåtor?
Jag vet inte.
Men jag känner att jag behöver få skriva om mina, VÅRA planer fullt ut. Jag spricker annars.
Saken är så här:
Jag och Noels pappa har beslutat oss för att skaffa ett syskon till vår son trots att vi icke är ett par.
Vem vet vi kanske hittar tillbaka till varandra, man vet aldrig.
Det enda vi vet är att vi älskar varandra, vi älskar vår ängel och vi kommer att älska vår ängels syskon om, när, vi får ett.
Vi vill så gärna.
Och vi gav Noel detta löfte.
Båda två vill hålla det.
Vi litar på varandra, vi kommer alltid prioritera rätt.
Och denna tillit får oss att våga vara knäppa och skaffa barn ihop igen trots att vi absolut inte är någon kärnfamilj.
Men ärligt...
Är inte kärnfamiljen helt död?
Egentligen...
Kärnfamiljen har varit död sedan länge. Känns det rätt så kör på det. Finns alltid bakom dig vännen.
SvaraRaderaHejja på!
KRAM
Det finns ju "kärnfamiljer" så den är ju inte död på det viset. Men det finns så många olika familjekonstellationer och inget är bättre eller sämre.
SvaraRaderaVarje familj är just det, en familj oavsett hur den är sammansatt och vilka som bor eller inte bor ihop.
Jag tycker det är underbart att er kärlek och tillit till varandra är så stort att ni vill försöka få ett syskon till er Noel och lyckliga det barnet som får såna kärleksfulla föräldrar som h*n får dela med sin bror Noel.
Kram