Det där om tillit

Tillit och ärlighet är en av de saker jag värderar allra högst hos människor.
När jag nu hörde hur lite tillit en person besitter för mig så blir jag mer arg än ledsen.
Hur kan denna person ens tro eller fundera i dessa banor hos mig?
Jag FÖRSTÅR att han inte gillar att läsa om hoppande kaniner i min mage när vi snackar dessa stooora planer.
Men hur han kan tro att jag skulle sticka med någon annan medan jag väntar hans barn?!
Förlåt men det är så att jag blir förbannad.
Jag skulle aldrig göra något sådant.
OM jag hade ångrat mig och velat vara med någon annan just i denna stund så skulle jag ju säga det.
Sedan om jag funderar, det borde inte vara olagligt. Det gör mig ju bara till en person som tänker efter ordentligt FÖRE.
Och i detta läge så är det precis vad det är man borde.
Han har ändrat sig säger han. Över sms!
SMS, Jag föredrar att man snackar med varandra.
Det har jag alltid gjort men jobbiga saker har han alltid tagit över sms.
Det gör mig ledsen och förbannad.
Jag vet inte vart jag står, vart planerna är.
Jag vet ingenting mer än att jag vill ha det okomplicerat och jag vill kunna leva livet.
Jag vill välja livet.

Nej jag är inte ledsen, inte nedstämd.
Bara fundersam men med en harmoni i kroppen som jag är så tacksam för att jag har, trots allt!