Hipp hipp hurra!

Idag fyller min älskade stora syster år. Syster Yster. Min bästa vän.
Hon firar sin 30års dag i Egypten. Jag hann inte skicka ett sms och gratta henne för jag vaknade av ett sms där hon tackade för biljetterna till Pink och skrev att hon började gråta när hon öppnade presenten.
Jag känner min syster för väl, jag visste det skulle bli en bra överaskning!

Idag åt jag och Rick frukost på stan.
Jätte gott med latte och en nyttig mörk ost smörgås!
Jag köpte en halskedja, eftersom jag slet av mig min en natt här i veckan.
Jag drömde att någon försökte stjäla mitt halsband så jag slet av det och vaknade av att jag krampaktigt höll det halva hjärtat (som jag delat med min lilla ängel) i handen. Knogarna var vita av mitt hårda tag.
NU nästan en vecka senare så sitter hjärtat där det skall igen. Har kännt mig så naken utan det!

Ute är det sol men det blåser så fruktansvärt mycket.
På en sajt jag hänger på tillsammans med andra stackars satar som misst sina barn så pratas det om att inte kunna njuta av solen, våren som tidigare.
Och det är verkligen sorgligt att den bästa tiden på året misst sin glans.
För det är verkligen så att förr så var våren och solen en nystart, man blev piggare och man njöt av solens första strålar. Så är det inte längre.
Jag minns förra våren när jag mötte vårens första tecken med en tår.
Jag grät när jag såg snödropparna lysa vita i rabatten.
Jag hatade solen som inte kunde värma så där gott som den gjort tidigare.
Jag hatade att året innan dess kännts så bra och livfyllt men att det nu kändes så tomt och meningslöst.
Inte ens våren och dess sol kunde göra skillnad.
"Det är då man vet att det är illa" tänkte jag.
Jag önskar att få gå genom nästa vår, glad och upprymd med en känsla att "Nu börjar det" istället för att det skal behöva kännas som slutet!
Jag hoppas det blir vår tur nu. Att denna sommar skall kännas ett uns lika glatt som den där sommaren 2007 då jag satt på fester spiknykter och tyckte att alla fulla människor betedde sig idiotiskt.
Snälla, får jag lov att vara den nyktra i denna sommarsol som kommer?

Avslutningsvis så vill jag säga att oavsett hur hårt livet gått emot mig så är jag tacksam över de människor som står kvar vid min sida, för er som tillkommit och för all den kärlek ni får mig att känna.

/A