Åh så tankarna igen...

Tankar, de snurrar ständigt runt i mitt huvud.
Jag tänker hela tiden.
Det kan var alltfrån positiva tankar om framtiden, då jag bor själv till att tänka, what a hell...jag går tillbaka till Rickard, till tryggheten.
Jag tänker precis hela tiden!

Jag brukar titta på Rick i smyg, han är så fin. Han är så där jättefin i mellanåt att jag bara vill krypa upp i hans famn. Jag är så trygg där!
Jag tittar ibland på honom och tänker att jag är dum som låter oss försvinna i tomma intet.
Att jag inte kämpar för oss att få tillbaka glöden.
Ibland önskar jag att han visade lite kämparanda och fick mig att bli förälskad i honom igen.

Men så tänker jag ibland att vi aldrig någonsin kommer att kunna hitta tillbaka till varandra han och jag.
För sveket han svek var så hårt och tog så illa.
Och fastän jag vet att han är så himla fin och allt det där, så var han inte så jävla fin då...
Och jag vet "Han ville bara försvinna".
Men hur många gånger sedan Noel dog ville inte jag bara försvinna? Jag satt hemma när han jobbade och kände ur livet gled ur mig, hur jag ville skära upp mina handleder och låta mina sista andetag andas.
Men jag gjorde det aldrig.
Jag kämpade mig tillbaka till livet och jag kämpade för Rickards skull.
Jag hade kunnat ställa mig och skrika, skära, slå.
Men jag gjorde det aldrig.
Och nej, jag är inte världens bästa, jag hade kunnat gjort många saker annorlunda.
Men ändå, hans svek tog så hårt i mitt hjärta.
För jag trodde vi skulle klara det tillsammans.
Istället lämnade han mig, skör, liten och rädd.
I en skrämmande värld.
Mitt i hela jävla syskonkarusellen.
Och jag var så ensam i mina tankar och i mina tårar.
HAN som ville gifta sig med mig, han som ville leva med mig. Han som aldrig skulle göra mig illa svek så förbannat hårt.
Och jag vet inte om jag någonsin skulle kunna komma över rädslan att han skulle lämna mig om vi någonsin skulle drabbas av någon sorg igen.
Och hur lever man med den rädslan?
Jag önskar så att jag fick radera November, december 2008.
För jag är så säker på att vi hade suttit hand i hand med ett syskon i magen då och allting hade varit så mycket ljusare för oss.

Fan, fan,fan,fan.
Varför kan inget få vara enkelt?
Fan, fan, fan om bara Noel aldrig hade flugit sin kos!
Jag saknar honom så=(
Jag hatar att hans tvåårsdag närmar sig och att behöva fira hans andra födelsedag i minneslunden.
Jag hatar att...
Äsch jag hatar allt som har med att han dog att göra.
Jag älskar dig så, Noel