Studentfirande och spöken från det förflutna

Gårdagens student firande var underbart.
Himlen öppnade sig i världens skyfall medan vi väntade på att bror skulle bli utslängd.
Vi var rejält blötta och min stackars lilla hund frös som bara den. Han fick lerig och blöt vara uppe i min famn.

Sedan var det god mat och jag åt min första måltid på 2 veckor. (Brutit dieten mot en kombinerad kur). Det var ruskigt gott.

Tänk att bror nummer två har gått och blivit så stor att han numera är inne i vuxenlivet. Skrämmande att livet springer så fort förbi. Man hinner inte alltid med.
Att träffa mina fina bröder är som balsam för själen. De är underbara och jag känner så mycket kärlek när jag är i samma rum som dessa fina individer.

Jag bar mitt huvud högt igår. Det var en konstig känsla att inse att hon och jag klarade av att vara i samma rum. En ännu mer konstig känsla när vi insett att hon nog insett var fan hon gjorde mot mig när jag var ett barn, för de var och är HON som ser nervös ut, som inte vågar möta blickar etc etc.
Men det mest udda på hela kvällen var att hon strök mig över armen och sa hade bra nu... när hon skulle gå.
Jag kan inte sätta ord på känslan.
Avsky blandat med rejäl...chock?
Jag är glad om vi kommer kunna ses på såna här tillställningar utan att det skall kännas konstigt i magen. Men jag kommer aldrig vara en "vän" till henne. Så när en vänskaplig smekning över armen dök upp blev jag...rejält förvånad och kan inte sätta ord på känslan.

Nu ska jag väcka min systerson som ligger halvdäckad efter en helg av för lite sömn.