Torsdag!

Idag är det Torsdag och jag har/är barnvakt åt mina fina systerbarn!
Det har gått jättebra. De är så duktiga.

På lördag skall vi dra hem till stockholm, jag och Albin. Då ska vi bo hos Josefin till på Torsdag. Så "slipper" vi vara hemma hos någon som inte vill ha mig där...(Känns ju rätt trist att behöva känna så). Till saken hör den, om man skall se det bra i det dåliga, är att det finns en speciell person som bor i huset bredvid så då kan vi ses innan Lördagen därefter ju! Då kan jag smita över för en kram eller två och jag längtar så. Nu känns det ju inte så långt och länge längre!!!

I mellanåt så känns det som om det är lungt och att det löser sig (Som D brukar säga) Andra dagar känns jobbigt och jag känner mig bara som en naiv och blåögd brud även om jag VET att jag är smart nog för att dra mig ur om det ej sker något om ett tag. Det mest frustrerande är att när jag har en "dålig" dag så är han FORTFARANDE så jävla försiktig med vad han säger att jag får NOLL feedback på mina känslor. Visst han tycker det är jobbigt att jag tycker det är jobbigt och jag vet att han har det jobbigt osv.
Men bara det att han ALLTID säger att det är "lungt och det löser sig, tänk inte så mycket" börjar bli rätt...hehe irriterande. För det första skulle INGEN som känner mig be mig att INTE tänka. Tänka är ju mitt andra namn!
Och för det andra så är det lätt för han att säga att det löser sig...bara han vet ju vad han tänker på och vad han känner.
Jag vet INTE (jo liiite vet jag ju) för som han säger, det tar vi när vi ses... (och nej det får ju mig inte att tänka mindre... haha.
Jag blir rätt skrattig när jag tänker på honom.
Han är rätt skön med sina standard kommentarer och sitt frustrerande skratt!
Usch vad jag ställer till det för honom! =)
Men jag har lärt mig en sak medan det är som det är. jag skall INTE ringa honom när Jag har en sk jobbig tänkardag...då blir det INTE bättre...höhö

NU skall jag varva ner framför en barnfilm med ungarna!

/A

Personlighetstest

Gjorde ett test på nätet och blev lite förvånad över hur väl det ändå stämde!

Din personlighetstyp:

Populära och känsliga, med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.

Karriärer som skulle kunna passa dig:Lärare, konsulter, psykologer, socialarbetare, personalvetare, präster, affärsbiträden, säljare, HR-personal, direktörer, eventkoordinatorer, politiker, diplomater, skribenter, skådespelare, designers, hemmafruar/hemmamän, musiker

Ja inser ju att jag borde plugga till det jag vill bli...

Blondie

Så är det dags igen, att byta skepnad. Jag är mer blond än för en vecka sedan...
Jag vet inte varför men jag har så svårt att besluta mig för frisyr, både längd och färg.
Jag har god lust att klippe mig ännu kortare än jag har. Snaggat bak med längd framåt, nu har jag rätt lång bak, det går inte att spreta ett dugg!

Efter ett samtal jag hade igår inser jag att allting är på mycket god väg!
Kanske, kanske blir det precis som jag vill.
Jag hoppas så, Det där med go with the flow vill jag ju leva efter och förrens det "löser" sig så går ju inte det så bra i denna situationen.
Men det verkar lösa sig, verkar om de "menlösa orden" (som jag kallat dem) är rätt korrekta.
och NÄR det har löst sig så ska vi go with the flow och se vart det slutar. OM det slutar vill säga.
Men det hoppas vi ju att det inte gör, slutar alltså!
Känns bara så jävla rätt och så fruktansvärt bra!
Härligt, härligt i hela kroppen!

Jag är fortfarande i Småland och har varit här ett tag nu. Det är skönt att vara hos min syster. Ingen stress! Det enda som kan vara lite jobbigt är två livliga ungar som ALLTID hörs, inte för att jag tycker DEM är jobbiga utan ljudet.
Jag arbetar ju ändå på förskola och har detta ljud runt mig varje dag!
Men annars är det en perfekt avkopplande tid, inga tbanor, inga cafen, inga pendeltågsförseningar, inte träffa massa, masa folk.
Det är rätt skönt.
Men om någon dag blir det nog ändå lappsjuka... det brukar det bli=)

/A

2 års kalas!

Idag har det varit 2 års kalas. Min systerdotters!
För ett år sedan mådde jag asdåligt, jag fick ångest av hela grejen med barnkalas när jag själv 4 månader senare skulle fira min pojke, utan "jag må han leva" och tårta. Minns hur gråten satt i halsen hela dagen för ett år sedan...

Idag däremot så har inte känslan varit lika intensiv eller påtaglig. Antar jag får lita på D när han säger att tiden gör det lättare även om man aldrig kommer glömma. Och jag vet ju att det är sant men det är skönt att få det lite sådär svart på vitt, att det som sagt känns lättare en sådan här dag!

Men inte sagt att det inte kryper i kroppen på mig med tanke på att om 4 månader är det ett till 2årskalas. Men inte ett sådant som lilla Alvis haft idag!
I oktober bor inte ens jag och Noels pappa ihop, det känns tufft. Första året vi skall styra upp något utan att vara ett par.
Kommer bli sorgligt på många sätt och vis men det måste ju funka.
Det måste ju!

Dessutom...
Jag längtar så fruktansvärt mycket till i Augusti, till en speciell händelse som kommer kunna vara avgjörande för att allt komplicerat blir okomplicerat.
Borde ju bli så!
Vill att det skall bli så.
Jag hoppas med reservation för att det kan gå åt helt andra hållet!

/A

Nämen

Igår blev jag sådär positivt överaskad.
Tänk att något så litet kan göra så mycket för mina tankar!
När man pratar med någon som är så otroligt försiktig med att säga saker som skall få mig att tro eller hoppas kläcker ur sig en planering om vad vi skall göra framöver då hoppade allt högt.
"Dit skall vi en dag".
Ska vi?
När bestämdes detta?
Och varför skall VI dit?
Håller det komplicerade att bli okomplicerat?
Eller?
Oavsett, min braiga magkänsla håller i sig!

Läste Ricks blogg. Och fick ont i magen.
Inte på grund av han "3 år nånting och inte ett uns respekt" (Som förövrigt gjorde mig ont på ett helt annat sätt)
Utan av hans inlägg ang Noel. Och om hans önskan att få ha sin son hos sig om så bara för en dag!
Lilla älskade Rick. En pappa till en son som gick förlorad. Vars existens vann våra hjärtan och våra drömmar.
Som sedan lämnade oss förtvivlade av sorg.
Det har alltid gjort lite ondare när jag hört eller läst något om Ricks sorg. Önskar jag kunde plocka bort den ur hans bröst och ge han glädjen.
Ibland känns det som ett totalt misslyckande.
Att jag aldrig kunde ge han det...
SUCK.
Nu måste jag ringa han...

Utomhus

Sitter ute på systers altan och skriver.
Syskonbarnen leker för fullt ute och jag älskar de där klingande skratten.
Mina två systrar är här och det är så underbart att ha dem här.
Mina syskon, mina fina syskon!

Jag är rätt snurrig i mitt huvud när det kommer till snurriga tankar om framtiden.
Jag försöker att varva ner men tankarna går på högvarv hela jävla tiden ändå.
Inget att göra åt, bara att inse att det är jag. Funderingarna och analyseringarnas drottning. Jag!
Men det får väl vara så.
Jag tänker alltid mycket när jag är i en osäker position.
Jag hoppas på att en dag, snart bli mycket säker istället för som nu.
Då vet jag att tankarna varvas ner och blir mer lättsamma.
Mina tankar kan skrämma mig, göra mig rädd, få mig förvirrad, få mig osäker, få mig glad, få mig säker på allt för att i nästa sekund kasta omkull allt.
Så är det när man funderar mycket. Tankarna byts hela tiden ut och det tar rätt mycket på krafterna.

Som nu, jag skrev just att jag älskar de där klingande skratten. Från mina syskonbarn
Det gör jag onekligen.
Men det får mig att sakna Noel.
Han skulle ha varit med och busat nu.
Han skulle skrattat tillsammans med dem.
Han skulle ha varit HÄR.
Va fan, hur kan han inte få vara här hos oss?
Min älskade lilla pojke.
Jag saknar honom så mycket!!

Vimserby med mina funderingar

Jag är hos syster i Vimmerby. Här är det avslappning som gäller. När semestern är slut har jag mycket att stå i.
Det känns både positivt och jobbigt. Spännande och skrämmande.
Flytt blandat med nya relationer till nya människor.
Mycket som försegår i min lilla vackra hjärna.
Många slag som slår i mitt ömtåliga fina hjärta.
Frågor som förhoppningsvis får svar om någon vecka eller fler.
Jag hoppas såklart på snart men tiden får utvisa vart jag hamnar i mina funderingar.

Jag tänker ju rätt mycket, det vet alla som känner mig.
Just nu är mina tankar på flytten. Den kommer medföra både jobbiga och bra känslor.
Jag vet dock att den är nödvändig och i slutändan kommer det bara bli bättre.

Tankarna går också till de nya relationerna jag skapat i mitt nya liv.
Nya vänner, nya känslor och nya åtagande i livet. Relationer är oavsett hur de fortgår, åtagande.
Men de personer som entrat mitt liv ger mig så mycket energi och jag är tacksam för det jag känner även om vissa nya relationer skulle kunna vara mindre komplicerade än vad de är.
Men jag låter som sagt tiden visa vart vi hamnar där. I nuläget står vi på en plats där vi båda försöker lista ut vart vi vill ta det.
Jag har avgett ett löfte om att vänta ett tag, ge den en chans, relationen.

Nu skall jag läsa sms och filosofera.

/A

Uppdatering

Semestervecka ett har avlutats.
Först blev det Västervik med Jossan, helt underbart med öl, goda gamla vänner och så musik.
Bra och fin resa.

Sedan blev det Öland och ännu fler goda gamla vänner och den resan var helt underbar med. Som en liten terapiresa tillsammans med någon som sitter i samma sits som jag, men ändå en så olik situation.

Det bästa med denna vecka är iallafall hur min situation på något sätt har löst sig fast ändå inte.
Jag har dock tagit ett beslut om att satsa och jag tror att personen på andra sidan är på god väg och ta ett beslut också.
Jag har iallafall avgett ett löfte som känns bra i hela maggropen.
Det är inte en optimal situation men den får mig ändå att må bra och så länge den ej gör mig illa så kommer jag göra allt för att få det som jag vill ha det!
Jag längtar ändå tills i Augusti, eller i allafall till slutet av Juli!

Nu ska jag åka och hyra film.
Vampyrer för hela slanten blir det!

Lägenhet

För en timme sedan skrev jag under ett hyreskontrakt. Det känns. Bra. Men ack så verkligt och de allra flesta vet ju hur jobbigt verkligheten kan kännas.
Jag VET att det är det bästa och det enda rätta att flytta. Jag VET det. Men ändå, ändå känns det som ett slag i magen.
Rickard är min trygghet.
Han är Noels fina pappa.
Han är den ENDA i hela världen förutom jag som älskar vår son så starkt som det bara går.
Det är snart två (TVÅ???!!!!) år sedan Noel dog. Då dog våra drömmar.
Men vi försökte hitta nya drömmar.
Vi skulle skaffa syskon.
Vi skulle gifta oss.
Vi levde, försökte leva mot gemensamma mål.
Hitta tillbaka till livet, tillsammans.

Se hur det gick...
Och det är inte så att jag bara tar mitt pick och pack och drar och ser glad ut.
Jag går med tunga steg från den lägenhet där vi tillsammans skulle ha uppfostrat en busig, vacker liten kille.
Och senare, när Noel dog, skulle vi istället ha fått hem hans syskon livs levande.
Men nu har alla drömmar dött.
Och det gör ont.
Så jävla ont!

Jag kommer alltid sörja Noel.
Jag kommer alltid sörja det faktum att Rick och jag aldrig fick ett syskon till honom.
Jag kommer alltid sörja att vi inte fick chansen att vara en familj.
Jag kommer alltid sörja att våra drömmar gick i kras. Flera gånger om!

Funderingar

Har aldrig någonsin (Har jag nu gjort det någongång så har det varit vid extrem fall) dömt någon.
Och nu i denna sitsen jag hamnar allt djupare i så vågar jag knappt berätta vad för sits det är.
Folk dömer.
Inte nödvändigtast att de dömer just mig men andra iblandade. Men jag blir också dömd, som dum, naiv och blåögd. Det är jag säker på.
För så känner jag inför mig själv att jag kanske faktiskt är.
Men ändå säger min magkänsla mig något helt annat.
Och jag brukar alltid lyssna på magkänslan och de gånger jag EJ gjort det har det gått åt helvete.
Märk väl det jag skriver det har gått åt helvete när jag ej lyssnat på den.
Som exempel
Noel dog, hade jag lyssnat på magkänslan hade jag stått på mig med att ngt kändes fel
Flytten dit, till psykot... ja det gick ju som det gick!

Så återigen till magkänslan. Jag kan ha fel,det är jag medveten om. Men känslan jag har säger mig att jag agerar korrekt, eller iallafall gör en korrekt bedömning av läget.
Jag tror inte på vad som helst eller på vem som helst men jag vågar faktiskt tro på detta.
Och den dagen då jag ej gör det längre då springer jag, långt,långt bort.

NU ska jag crima med min kära T =)

Vilken störtskön vecka!

Allt började på lördagen för en vecka sedan då jag och min bästa vännina skulle ut och röja runt lite.
Vi startade dagen med en middag på resturant och drog två vinare och någon drink på stället.
lagom lulliga bestämde vi oss för att gå vidare till (MÄRK VÄL) vårt hatobjekt Patricia, båten alltså. Mest för att vi skulle kunna festa hela natten lång!
Vi dansade och dansade och tillslut måste man ju ut och röka lite.
Väl ute fortsatte jag och Jossan vår diskussion om hur lätt allt var förut med att skaffa nya vänner, alla efterfester man var på osv. Lagom rund under fötterna sluddrar jag fram till Jossan och säger "Ge mig en cigg så ska jag visa vad jag går för".
Detta är början på ett helt nytt kapitel på mitt liv. Kanske. (Märk väl kanske)

Jag hade fått span på en ubersöting ståendes med sina polare, så jag glider fram och ger ett brett leende och säger på göteborska (Ni som känner mig vet att när jag börjat prata göteborska så ska jag INTE ha mer) TJEEEENA, här står ni och hänger!
Fatta tönt stämplen på den repliken!
Men i vilket fall, vi började snacka. Och han var ju en trevlig prick.
Helt från INGENSTANS dyker det upp en LIKADAN! fast mer duracellkanin aktig. Jag blev lite förvirrad av att det fanns två likadana! TWINS!
(Detta är början på när vi fasta i tvillingträsket)
Och vi snacka, och vi dansa och vi drack. Hela kvällen ihop. Framförallt så skrattade jag så jag grät i mellanåt för dessa typer var HELT galna!
Så blev det dags för efterfest, såklart (det var ju därför jag gled fram liksom(?))
Så vi drog hem till ena twinen och fortsatte.
Min snygging somna med huvudvärk, haha ett tag i allafall!

Det var VÄLDIGT länge sedan jag har skrattat så mycket. VÄLDIGT, väldigt länge sedan jag har haft så kul!
Och jag fick genast mersmak.
Och han med.
Sedan att saker och ting är en aning komplicerade för att bara hänga ihop det är en helt annan historia, men hallå! Jag har så jävla skoj med denna människa. Går ej att beskriva i ord. Han är GALEN! Men på ett bra sätt (Får man ju hoppas)
Nu hoppas jag på ett BRA kapitel två. Även om jag vet att det kanske bara finns ett kapitel i denna bok. Men isåfall, så gör det inget för ett gott skratt med hela hjärtat har jag fått och det var precis det som jag behövde!
Och flera goda skratt kommer jag att få under detta, kapitel ett!