Det är svårt att tänka positiva tankar när man vet hur lätt allting kan vända.
Jag försöker.
Jag berättar öppet för min omgivning, just för att få de där glada reaktionerna som jag så väl behöver. Jag vet att många gör tvärtom, de väntar och väntar tills de 2måste" berätta.
Men som sagt jag behöver alla glada tillrop jag kan få.
Jag är inte så där sjukligt orolig.
Men jag tror det kommer, det är jag säker på.
Jag är så pass chockad och kan knappt tro att det är sant så alla känslor har ej hunnit infinna sig ännu.
Men jag är glad.
Mitt hjärta är glatt.
Jag sitter på jobbet och väntar på älsklingen.
Vi skall dra ner till småland och till min kära syster med familj.
Imorgon skall vi träffa pappa och farmor plus en av bröderna.
Det känns lite pirrigt.
Men antar det är nödvändigt att börja träffa familjerna nu hö hö hö.
AJA. Denna helg kommer bli kanonbra.
Jag är så glad för din skull vännen. Förstår att det kan komma vissa tankar och oro, men samtidigt så blir det inte bättre när man oroar sig eller hur? Jag tror att det kommer gå vägen. Saknar dig. KRAM
SvaraRadera