Min farmor!

Min älskade farmor har lämnat oss. Lämnat mig.
Mitt hjärta gråter.
Mellan blöjbyten och barnaskrik så möts jag av tanken, av det onda, att hon inte längre finns kvar.
Jag har inte så mycket tid att sörja men när jag får de där stunderna över så är det henne jag tänker på.

Min älskade farmor.
För mig var hon inte bara en farmor.
Utan hon var en förebild, min hjältinna och min räddare.

Om inte farmor hade funnits där för mig när jag så väl behövde henne hade jag inte suttit här idag.

Det fanns en tid i mitt liv då jag var så olycklig och hade det så enormt jobbigt. En tid då jag hellre tog ett piller istället för att känna.
Jag var inte gammal, jag var ung, för ung för att behöva må som jag mådde.
Och ingen verkade bry sig om att ge mig en hjälpande hand.
Då klev farmor in. Lät mig bo hos henne.
Tvingade i mig frukost och såg till att jag bäddade min säng och städade mitt rum. Tvingande hem mig innan klockan slog på övertid och såg till att jag låste dörren om natten!
Hon gav mig gränser och hon gav mig rutiner.
Hon såg till att jag fick det som alla barn behövde, en trygg plats att komma hem till.

Då var jag för ung för att uppskatta det hon gjorde. Jag bråkade med henne och skrek. Jag var arg och "rebelisk". Jag ville ga min egen väg, utan att inse att den vägen skulle förgört mig om jag fortsatt gå. Hon satte stopp!

För några år sedan sa jag till henne att jag älskade henne. Jag bad om ursäkt för hur jag betedde mig och då sa hon något som jag alltid kommer bära med mig. "Jag vet att du mådde dåligt och att det var därför". Sedan fortsatte hon med att poängtera att frukosttvånget och städningen och reglerna var detsamma, det var just därför hon gav mig detta. För att jag mådde dåligt och att jag behövde det.

Åh farmor! Jag behövde det verkligen och jag behövde dig! Har alltid behövt dig.
Du har alltid varit så otroligt viktig för mig. Du ÄR viktig för mig.
Du räddade ju mig.
Du var den vuxna personen som vågade se mig.
Som gav mig en hjälpande hand och för det kommer jag alltid vara så oerhört tacksam.
ÅH farmor.

Jag älskar dig!

psst, Agnes heter Wally efter dig...