Nära men så långt ifrån.

Det är så frustrerande att du sitter bredvid mig och att jag ser att du hör mig men du gör det utan att lyssna.
Hur kan vi kalla det "vi mot världen" när jag känner mig så ensam och tom?
Jag vill inte skrika åt dig men när väggen blir allt tjockare är det precis det som jag gör.
Tårar som faller och gör kinderna blöta faller för rädslan att förlora.
Vill inte vara rädd men inte heller tom.
Kan inte för världen förstå hur det kommer sig att vi aldrig ser till att kämpa lite extra.
Skapar ett engagemang.

Jag försöker få dig att förstå mig men jag inser snart att det kommer du aldrig göra. Men hoppet sägs vara det sista som lämnar en.

Det finns två textrader från två underbara musikverk som sätter orden i min mun:

"Tänk att något så nära kan vara så långt bort" Hellström
Och;
"Sometimes love just aint enough" P.smith.

Åh gud jag är för trött för att orka

Published with Blogger-droid v1.7.4