Samvetet å det där...

Ja, det kommer över mig allt oftare det där dåliga samvetet!
Fan så kass jag är kan jag tänka och jag tcker verkligen att det är förjäkla dåligt!
Jag är så fruktansvärt dålig på att besöka minneslunden där lille Noel ligger!
Bor långt ifrån sedan jag flyttade ifrån Södertälje samt har ju fasiken ingen tid!
Det gör mig så ont i hjärtat när jag får den där känslan av att jag "svikit" min lilla pojke!

MEN jag vet ju att besöken i minneslunden har inget med att göra vare sig min kärlek eller min saknad. För älskar och saknar det gör jag ju, varje dag!

Satt en dag med en gråtande Agnes i knät och Adrian ville sitta hos mig. Hade hela händerna fulla av mammiga barn och Agnes spottade ut nappen på golvet och i det ögonblicket tänkte jag "Åh, tänk om Noel hade varit hos oss nu, då hade jag kunnat fråga honom om han ville gå och leka i lekrummet med Adrian medan jag sövde Agnes".
Det är ju en storebror för lite här hemma och det kommer över mig då och då.

Lilla Noel du är så himla saknad!
Du är pusselbiten som saknar oss här hemma.
Älskade unge!