söndag 11 oktober 2015

8 år...

Idag min älskade son skulle du fylla 8 år!
8 år skulle ha bestått av bus och upptåg, skratt, trots och gråa hår.
Men det blir inte alltid som man tänker sig. Det blir inte alltid som man önskar.

Varje dag tänker jag minst en tanke som börjar med "tänk om".
Det kan vara allt från, tänk om Noel levt, då hade han och Adrian kunnat spela lego batman ihop.
Eller
Tänk om jag stått på mig när barnmorskan viftade bort min oro
Eller
Tänk om Noel levt då hade han varit lika gammal som Alva!

Många tankar blir det och många av dom ältas, många många gånger. Det är ju frågor som aldrig ger några svar så att älta är inget konstigt.

Adrian och Agnes, lillebror och lillasyster pratat ibland om Noel. Så där hjärtligt och ljuvligt som bara barn kan!
Adrian "om jag hade haft Noel så hade vi kunnat leka"
"Varför va Noel tvungen att dö. Jag saknar Noel. Men jag har aldrig träffat honom..det är konstigt att jag saknar honom"
Agnes "Mamma blev du ledsen när Noel dog?" "Mamma, Adrian hade kunnat gosa med Noel faktiskt"!

Jag blir alldeles rörd när de nämner dig Noel. Blir rörd att de (själva utan tvång) gjort dig till en del av dem. De ser på ditt hand och fotavtryck och brukar ibland känna på dem. Det gör jag med. Ibland går jag förbi och lägger min hand över din och drar med fingret runt konturerna och minns hur din fortfarande varma hand kändes i min.
Det var länge sedan jag grät av saknad till dig, grät med tårar. Ibland känns det som om just de tårarna tagit slut, jag har gråtit så mycket över det som blev. Över saknad och längtan.
Men du vet Noel. I mitt hjärta slutar aldrig gråten.
Det värker alltid över att du inte är här.
Du min fina, vackra föstfödde son.

Du lever i minnet jag bär
Du finns i varje steg jag tar
Och även om du inte är här
Så lever du ändå kvar
Genom saknaden och allt du gav
Jag älskar dig, sen första stund
Känslorna stormar som ett öppet hav
Du var tvungen att ta livets sista blund
Innan du ens fick börja gå
Och innan jag fick hålla dig sprudlande i famn
Livet tillbaka kommer du aldrig att återfå
Men i mitt hjärta bär jag ditt namn.
Stolt över att få ha varit med om dig
Glad över att få ha upplevt varje ögonblick
Och även om det smärtar mig
Att du och jag inte mer tid fick
Så är jag tacksam för att du var här en stund
även om det var för ett ögonblickssekund

Jag älskar dig
2007-10-11
Nils Noel Gunnar Stenberg
Vår son ♡

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skicka en tanke eller två...