Midsommar!

Idag är det midsommar. Annars den absolut bästa dagen på hela året enligt mig. Men inte i år!
Jag är hemma, skall ingenstans, inte dricka något gott... bara vara hemma.
Varför är jag hemma idag? Det finns flera anledningar till det.
Dels så löper min hund och jag kan därför inte ta med henne var som, hon är en ganster i dessa tider. Ja mer än vanligt då med andra ord.
Sambon jobbar. Annars hade vi ju kunnat göra något litet ihop, men icke.
Jag ville inte festa idag, skulle ju testa med clearblue imorgon.

Tur på ett sätt att jag ej hade något planerat idag. Jag är så himla depp.
Imorse bråkade jag och sambon dessutom, vilket ledde till att han drog igen dörren och gick och lade sig i gästrummet.
Vad vi bråkade om?
Jo, om att pausa i bebisverkstaden eller inte!

Jag vill inte pausa! Ja jag är medveten om att allting kretsar kring det just nu, men hur skulle det inte.
Att bli med barn igen är det enda jag tänker på, eller rättare sagt, det enda jag vill med mitt liv just nu. Det känns så himla viktigt för mig!
Jag förstår att han är trött på detta, men det är ju jag med...
Vi kan ju inte ge upp nu?!
Åh, jag vet att kommentaren "Du kan fan gå och träffa någon annan istället, någon som kan ge dig barn" är fruktansvärt onödiga men det är exakt så jag känner!
Jag kan inte ge honom det som jag vet att han vill ha.
Det gör förbannat ont.