Idag har jag gråtit några tusen tårar i min ensamhet.
Tårar över min PCO.
Över att ha fått min mens.
Saknaden av Noel gör ont, ont, ont.
Tårar för att på måndag är vi tillbaka på ruta ett. Hormoner, biverkningár, tidsbestämt sex och sen...väntan.
Tack livet för att du är så ofattbart grym.
Vill ha tillbaka mitt liv, jag vill ha tillbaka min son!
Nääääääe =/ Fy vad trist!! Lider med dig o den där hopplösa känslan. Vet inte vad jag ska säga mer än att jag fortsätter att hålla alla mina tummar o tår för er!!
SvaraRaderaMånga kramar Ulrika
Tänker på dig vännen, förstår att ni känner besvikelse *KRAM*
SvaraRadera