Fredag

Idag är det Fredag och på Måndag börjar jag mitt nya jobb.
Det ska bli kul och skönt att börja jobba igen. Sex veckors ledighet utan något direkt planerat var liiite för länge.
På Måndag börjar tidiga morgonar, rutiner etc. Rutiner är inte att fördöma. Rutiner är skönt!

Jag önskar min älskling var vaken och pigg. Är umgås sugen.

Ibland känner man sig ensam fastän man har tio tal personer runt omkring en.
Jag känner mig ofta ensam, som om jag är helt själv om känslorna jag bär, tankarna.
Ibland vill jag bara falla ut i gråt, men jag gör det oftast inte.
Jag vet att jag kan plocka upp telefonen och välja och vraka bland personer som skulle mer än gärna lyssna, trösta, stötta.
Men jag ringer inte när jag är på det humöret. Jag låter bli.
För den jag helst av allt skulle vilja gav lite extra är Rick.
Men han gör inte det... Antingen är han låg eller för trött.
Det känns på något sätt ibland som om han har slutat bry sig vad som sker, att han inte orkar.
Såklart står jag bakom honom i jobbiga perioder.
Men vad händer när någon annans jobbiga period gör en ledsen och nedstämd och man börjar fundera på andra vägar i livet?!
Borde inte den man älskar, som säger sig vilja dela resten av livet med en, ja borde inte han då göra något åt det för att komma upp ur svackan?
Eller märker han inte själv hur mycket det skadar vår relation, skadar mig?
Jag känner mig ensam, fast jag inte borde.