Som man bäddar får man?

Är det så att man förtjänar det man får?
Då måste jag ha gjort något väldigt ont mot någon i ett tidigare liv för jag kan ej minnas att jag gjort något så illa att jag förtjänar denna sorg att bära.
Jag bär en enorm sorg över att ha förlorat min son, såklart.
Men jag bär även en sorg över att inte ha ett syskon växande inom mig.
Jag sörjer nästintill min kaputta kropp som inte vill, det som jag vill att den skall kunna.
Nog om det.
Idag skall jag tänka positivt.

Skall begära skadestånd av psykot när rättegången är.
Hoppas på att vinna.
Härligt med klirr i kassan.
*TÄNK POSITIVT*

Igår pratade jag på msn med ett av mina ex. Han som kändes så rätt men där det blev så otroligt fel.
Han får ju inte prata med mig för sin nuvarande tjej som även en gång i tiden var min vän.
Hon sa upp kontakten med mig åt honom.
Han svarade ej på msn, telefonsamtal eller mail.
Han hade tre tillfällen där att förklara sig men gjorde inte detta.
Jag har kännt mig sviken, sårad och dum förklarad.
Jag menar vi var ju ändå bästa bästa vänner. Jag gjorde allt för honom, jag har ställt upp på den mannen sedan vi träffades för fyra år sedan.
Och han gör så här mitt i mitt livs värsta kris?
Hur kunde han?
Nåväl vi har smsat några gånger mellan varandra sedan "brytningen" utan hennes vetskap.
Och igår hände det som jag visste var oundvikligt.
Han "kom tillbaka".
Det gör han alltid och det är väl det som hans nya tjej vet.
Hon vet det alltför väl att han aldrig kommer avguda henne på det sätt som han avgudat mig och fotfarande gör.
Han hade saknat våra samtal skrev han.
Ja det visste jag ju att han hade såklart.
Jag har ju alltid vetat vart han står, vart han finns och si och så.
Och även om jag älskar Rick mer än livet, mer än stjärnorna och blommorna så vill jag ha denna karl i mitt liv.
Han är en av mina bästa vänner och har varit en bra tid nu.
Jag kommer att ha svårt att förlåta, ursäktar inte att han lämnade mig i sticket utan att finnas där mitt i det svåra.
Men jag vet, han trodde att han satsade på rätt kort, på kärleken.
Jag antar att han hade fel.
Och detta visste jag.
Jag önskar honom att finna någon som är bra för honom, visst.
Men då får han förtsätta leta.
Lilla lusen!
Men det var ett bra samtal och det gjorde mig lite gladare.
Sedan kom hans lilla tjej hem till honom och han vart tvungen att avsluta. (Kan inte sluta tänka på minen på henne om hon insåg, kom på honom med att prata med mig. Framför allt när han pratade på det viset han gjorde *skrattar skadeglatt*)

Nu skall jag ge mig på att ut och åka pendeltåg med båda hundarna.
Jisses.
Ett lycka till hade varit på sin plats!