Full rulle

Igår kom alla övernattningsgäster.
Faktiskt så var/är det mer trevligt att ha dem här än jobbigt!
Just nu är de i globen med de två största barnen och kolla på "Monster track".
Jag är hemma med lilla systerdottern som ligger och sover middag.
Innan var vi ute en promenad. Jag med henne i vagnen och så stora hunden.
Jag vill pröva, hur det skulle gå.
Och vet ni?
jag är så jävla impad. Hunden drog knappt ett dugg och TRE hundmöten utan att hon gjorde något. Jag är så stolt över min gumma.
Det var första gången på ett halvår när jag haft henne som hon ej försökt flygga på hundarna vi möter för att hälsa och leka. Inget skäll överhuvudtaget.
*GLAD*

Jag saknar Noel när jag har min systerdotter här. Hon är fyra månader äldre än vad han skulle ha varit. Jag inser väldigt starkt att detta är det liv jag vill leva. Ta vagnen och spatsera ut, se hur dom plaskar i pölar och inte bry mig ett dugg över att de blir lite blöta. Tänka att "äsch det finns tvättmaskin".
Mellan sovlurarna hinna diska upp. Inte slamra FÖR mycket så dem sover en stund till.
Byta en kissig blöja och killa på magen!
Snosa i nacken och låta lite löjlig, höra barnets skratt.
Se de tindrande ögonen när skrattet ljuder från den perfekta munnen.
Jag vill ha Noel här.
Men det får jag inte.
Så jag väljer att ha hans syskon här.
Jag vill.
NU.
Jag är så redo man kan bli.