Narnia

Jag och Rick låg igår kväll efter att jag kommit hem och tittade på Narnia.
Jag älskar den berättelsen, men tyvärr blev jag en aning besviken över Prins Caspian, alltsa filmen. (Inte min hund=)
Jag hade hoppats på mer...
Men som sagt det går ej att undvika, I LÖV Aslan!

Så hemresan gick...sådär va?! Med en packning på flera ton och en hund som inte kom till ro så känner jag mig just nu helt jävla slut. Jag sov till klockan ett, visst vaknade till några gånger men det var inte så att jag satte mig upp och tittade ut över rummet.
Nej jag sten sov ett bra tag.

Att komma hem kändes inte lika jobigt som jag föreställt mig.
Kändes nästan inte jobbigt alls.
Och jag har nog tagit ett beslut för mig själv, även om jag inte kommer att skriva så mycket om det här.
Men beslutet känns bra och jag tror nog mitt hjärta är med mig fullt ut denna gång.

Saknad, saknar min son så att det gör ont.
Hans minne, känslan av hans hand i min följer mig vart jag än går och jag önskar så att jag fick vrida tillbaka tiden.